För lite mer än tio år sedan lanserade den borgerliga regeringen en faktasida mot främlingsfientlighet. Tanken var att upplysa om invandringen för att vaccinera mot fel uppfattningar. På sidan listades ett antal påstådda myter.
Problemet för regeringen var att vissa myter inte var några myter. Andra punkter var tolkningsbara. Det var helt enkelt en politisk partsinlaga, bättre lämpad på ett partis hemsida än under regeringsflagg. Regeringen trodde sig kunna etablera en tydlig linje och sortera det rätta från det felaktiga. Det gick inte särskilt väl.
Den borgerliga regeringen är inte ensam om att ha försökt navigera i gränslandet mellan politik, sanning och information. Den nystartade Myndigheten för psykologiskt försvar - vars själva syfte bland annat är att upplysa svenska folket utländska påverkanskampanjer - har nu också tagit sig an utmaningen.
Myndigheten har sjösatt kampanjen ”Bli inte lurad” som syftar till att lära medborgarna hur de ska ”känna igen falsk och vilseledande information”. Det låter ju bra. Och är i linje med myndighetens uppdrag, vilket är att ”utveckla och stärka samhällets samlade förmåga till psykologiskt försvar”.
Vad är det då man inte ska luras av som medborgare? Under rubriken ”Skratt som kan skada” varnas exempelvis för farliga ”memes” som kan ”användas för att flytta fokus från en viss fråga, ta över och ändra riktningen i en debatt eller för att stötta en dold agenda”. Det finns, menar myndigheten, ”de som vill få dig att tappa fokus eller vilseleda dig från fakta. Ibland är lättsamt innehåll en täckmantel eller ett rött skynke i en viktig fråga.”
Låter som den genomsnittliga politiska reklamen. ”Genom att presentera sann information i ett helt nytt sammanhang och ensidigt fokusera på vissa delar kan till exempel en fråga, händelse eller en person beskrivas på ett felaktigt sätt” skriver de under rubriken ”Lär dig känna igen fejk”. Men är inte detta vad politiker gör när de väljer ut vissa problemområden som synnerligen viktiga eller selektivt prioriterar fakta som gynnar deras argumentation? Det är nog oftare svenska samhällsdebattörer gör detta än ryska trollfabriker.
Det är inte så att Myndigheten för psykologiskt försvar pekar ut någon specifik part, parti eller makt i sin kampanj som medborgarna ska vara vaksamma för. Och det kanske också är ett av problemen med kampanjen.
Myndighetens informationskampanj är så generellt utformad att den exempelvis skulle kunna användas för att immunisera medborgarna mot Socialdemokraternas piruetter kring energifrågan. Mängden ren desinformation som brukas för att avleda uppmärksamheten från tidigare politiska beslut är omfattande. Energiministern vill inte kännas vid att nedläggningen av kärnkraften spelat någon roll utan hänvisar till så kallade ”Putinpriser” som förklaring till de höga kostnaderna.
I stället för att lite vagt beskriva vad som kännetecknar utländska påverkansoperationer borde myndigheten peka ut vilka källor som faktiskt ägnar sig åt att agera i främmande makts intresse.
Om det främst är Ryssland (Eller Kina?) som ägnar sig åt aktiva desinformationskampanjer eller otillbörlig påverkan, skriv ut det, och exemplifiera hur det går till. Vilka aktörer får pengar och hur mycket för att sprida vilken sorts information?
En del sådan kunskap kan av vissa skäl förstås behöva vara hemlig. Men huvudregeln bör vara att svenska medborgare informeras om utländsk påverkan. Det borde gå att ringa in avgränsade och tydliga informationskampanjer. Nu blir det hela i stället en sorts omedveten kommentar gällande den inrikespolitiska debatten. Det kan knappast vara en myndighets uppdrag att göra.
Anmäl dig till Adams nyhetsbrev
Varför pratar vi om det vi pratar om? GP:s Adam Cwejman omvärldsbevakar och delar det som fått honom att tänka till.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
