Extrema klimataktivister har på senare tid genomfört flera aktioner i Stockholm och väntas även slå till i Göteborg.
Extrema klimataktivister har på senare tid genomfört flera aktioner i Stockholm och väntas även slå till i Göteborg. Bild: Jonas Ekströmer/TT

Klimatextremismen är bara radikalismens senaste skepnad

När radikala aktivister blockerar stora motorleder, med fara för människoliv, ger de uttryck för en känslomässigt driven gränslöshet som utmärker all radikal extremism, men som även har en genklang i svensk offentlighet.

Det här är en åsiktstext från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

ANNONS
|

För några veckor sedan blockerade militanta klimataktivister E4:an vid Stockholm, i höjd med Västberga. Om några veckor framåt väntas liknande aktivister slå till i Göteborg (GP 2/5). Vi får hoppas att de har bättre omdöme.

Det uppstod kilometerlånga köer där i Västberga. Människor kom för sent till jobbet, förskolan och inbokade möten. Men det var ren slump att inte konsekvenserna blev större. Någon kunde mycket väl ha varit på väg till BB eller råkat ut för en hjärtinfarkt där i kön. Ogenomtänkta aktioner av det här slaget är potentiellt livsfarliga och samhället bör markera hårt mot dem innan fenomenet eskalerar.

ANNONS

I Sverige finns en tendens att se genom fingrarna med den "goda extremismen", i grunden för att få förstår vad sektliknande politisk extremism är för något. Den uppfattas gärna som en idé dragen till sin spets. Är det då en god idé kan det ju inte vara så farligt.

Men extremism handlar mer om känslor än intellekt. Den fyller framför allt ett psykologiskt behov hos medlemmarna. Att tillhöra den lilla utvalda skara som "sett sanningen" och ”insett hotet mot mänskligheten” ger mening. Ofta tillför konflikten med omgivningen, ibland stegrad till ömsesidigt hat och förakt, en extra emotionell belöning.

Det är inte budskapen och uttryckssätten som är det centrala här. De kan variera. Att demonstrera under hammaren och skäran på första maj, slåss mot andra extremister på gatan, attackera djurbönder eller blockera riksvägar, är bara olika medel i kick- och meningssökandet. Det är ingen slump att sådana här politiska aktiviströrelser nästan alltid domineras av ungdomar, samlade kring ett fåtal ledargestalter.

Den svenska oförmågan att se extremismen för vad den är handlar delvis om bristande förståelse för psykologiska mekanismer. Men besläktat med detta är övertron på social ingenjörskonst, som i extremismen får en grotesk förstoring.

”De vill ju bara väl”, brukar det heta. Även om de använder fel metoder. Som om inte i stort sett alla extremister genom världshistorien drivits av föreställningen att de ”vill väl”. Det är själva poängen med extremism att den driver ett visst samhällsvärde till sin spets. Det är komplexiteten, konsekvenstänkandet och värdekonflikterna som offras.

ANNONS

Det faktum att vi har en global klimatkris legitimerar exempelvis inte att sätta andra människors liv i fara, eller ens att störa deras vardag, med aktioner som på intet sätt räddar någon miljö. Det finns inget rationellt i detta över huvud taget. Faktum är att det mest effektiva Sverige kan göra åt den globala klimatkrisen är att utveckla och exportera grön teknik. Vi ligger redan i framkant när det kommer till att hålla nere de egna utsläppen – som alltså är försumbara på global nivå.

Extremisterna vill inte kännas vid sin egen begränsning. Även det avspeglar den svenska överideologin, med dess drag av narcissism. När svenska politiker på nationell – eller ännu värre regional och lokal – nivå talar om att vi ska vara bäst i klassen så handlar det dels om självöverskattning, känslor och symbolisk handling, dels om att rent krasst ta politiska poäng. Men vare sig plastpåseskatt, dyrare parkeringsplatser i Göteborg eller mer källsortering kommer lösa klimatfrågan. Ofta hade dessa resurser kunnat göra mycket större nytta för klimatet om de investerats utomlands i form av miljöbistånd.

När aktivistiska ungdomar sätter sig och blockerar stora genomfartsleder så tar de egentligen bara våra politikers känslodrivna brist på logik till nästa steg.

ANNONS

Det är symptomatiskt att frontfiguren för den radikala klimatrörelsen – Greta Thunberg – var just en tonåring när hon slog igenom och lyftes fram av medierna. Att hon och andra radikala miljöaktivister mer och mer talar i revolutionära termer om total systemförändring är helt följdriktigt.

Den protestantiska västvärlden har haft extra svårt att hantera extrem radikalism. Vi är mer eller mindre uppfostrade med en svartvit moralisk världsbild, där ont står mot gott och alla hinder kan övervinnas med stark tro. Sverige har sin egen variant av detta i det omvälvande genomslaget för social ingenjörskonst av socialdemokratiskt snitt. Ett försök att skapa det förnuftiga samhället.

Socialismen erövrade aldrig näringslivet, men väl vårt grundläggande tänkande. Framstegstanken och den radikala viljan till samhällsförbättring har blivit en självklar tankefigur, ja den enda möjliga utgångspunkten. Det finns inte ett enda samhällsproblem som i princip inte antas kunna lösas med politiska, eller för den delen individuella, åtgärder här och nu.

Modernismen salufördes som ”kritiskt tänkande”. Men analys och kritiskt tänkande är bara i vägen i ett samhälle där ”problemlösandet” frigjorts från hur verkligheten ser ut, och mer blivit till en överideologi som ska ge människor deras mening. Må det sedan vara kamp mot ”kapitalismen”, ”nationen”, ”patriarkatet” eller för ”klimatet”. Kampen kommer aldrig ta slut utan blir sitt eget självändamål.

ANNONS

I alla dessa rörelser finns förstås korn av sanning som bottnar i verkliga konflikter. Men vare sig politisk extremism på gatan eller känslodriven symbolpolitik i riksdag och fullmäktige kan försvaras med att de på ett ytligt plan berör en verklig frågeställning.

I ett vuxet samhälle har både politiken och människor insikt i tillvarons komplexitet, behovet av avvägningar mellan olika värden och vikten av att begränsa sina ambitioner. Både framgång och mening söks i det avgränsade, konkreta – inte det gränslösa, abstrakta.

För så länge den radikala gränslösheten är den naturliga utgångspunkten för tänkandet i det svenska samhället så kommer även extremismen att återkomma i olika förklädnader. Grön är bara den senaste modefärgen i detta sammanhang.

LÄS MER: Den gröna terrorismen är snart här om vi inte ser upp

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS