Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Socialdemokraternas partiordförande Håkan Juholt meddelar sin avgång i sin hemstad Oskarshamn, 21 januari 2012.  Bild: PATRIC SÖDERSTRÖM / TT
Socialdemokraternas partiordförande Håkan Juholt meddelar sin avgång i sin hemstad Oskarshamn, 21 januari 2012. Bild: PATRIC SÖDERSTRÖM / TT

Karin Pihl: Juholt var folkhemmets svar på Donald Trump

Det hade blivit svårare för SD att tampas med en sillälskande Folkets hus-populist från Småland.
Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Domus ska heta Domus, brukade Socialdemokraternas tidigare partiordförande Håkan Juholt säga. Han blev inte långvarig på posten. Slarv med ersättning till hyreskostnaden för övernattningslägenheten i Stockholm blev början till slutet på en partiledarkarriär kantad av oöverlagda uttalanden och prickskytte inifrån det egna partiet. Efter endast tio månader på posten, i januari 2012, tvingades han avgå.

I den nya SVT-dokumentären om Håkan Juholt, ”Partiledaren som klev ut ur kylan” skildras den tidigare S-ledarens liv efter turbulensen. Främst som Sveriges ambassadör på Island.

Dokumentärfilmaren Tom Alandh lyckas inte få svar på varför Juholt avgick. Ingen toppolitiker som var med i turerna kring Juholts avgång vill tala om vad som hände. Men han lyckas teckna ett porträtt av en politiker som, om Socialdemokraterna hade behållit honom, hade kunnat förändra det svenska politiska landskapet.

LÄS MER: Trump – en studie i makt

Håkan Juholt har en egenskap som gör honom närmast unik i en svensk politisk kontext. Han har en oerhörd känsla för politisk estetik, en förmåga som hade kunnat utmana Sverigedemokraterna på riktigt.

Han blev ju utskrattad för det där med Domus. Han sågs som en bakåtsträvare, en tomte, någon som bara tittar på ”Pang i bygget” och läser Åsa-Nisse. Någon som pratar om Folkets hus och vill tillbaka till det gamla Sverige.

Men vem var det som skrattade?

I dokumentären pratar Håkan Juholt om sill. ”Sill öppnar dörrar. Jag försvarar sillen”, säger han medan han gör i ordning snittar till kvällens bjudning på ambassaden. Någon kock behövs inte, Juholt fixar det själv. Han har också importerat tio tusen kroppkakor och säckar med frysta lingon.

Håkan Juholt beskrivs ibland som Sveriges Donald Trump. Det är inte helt osant. Många likheter finns där: Självutnämnd försvarare av folket med tveksamt stöd i det egna partiet. En retorisk stil som skiljer ut sig. Ett förakt mot eliten.

Skillnaderna är många. Det tölpaktiga och lättkränkta finns inte hos Juholt. Inte heller klarade Juholt av att hantera medierna på samma, vad ska vi kalla det, självständiga vis som Trump.

Men visst finns ett populistiskt drag även hos den tidigare S-ledaren från Oskarshamn. För fyra år sedan varnade Håkan Juholt för att den svenska demokratin är hotad. Expertstyre och byråkratvälde är på väg att ta över, sa han i en SvD-intervju. Majoritetsviljan körs över. För det fick han hård kritik, både från andra socialdemokrater och från den marknadsliberala tankesmedjan Timbro.

”Det finns, framförallt i Stockholm, det som jag beskriver som ett klegg”, säger Juholt i dokumentären. Klegget består av ”politiker, journalister, PR-konsulter, rådgivare, mediatränare. Och så går de runt där, och de dricker sina roséviner, och de kindpussas, och de tycker om varandra, och de utvecklar någon form av relation. Nån gång emellanåt måste de bråka med varandra för att upprätthålla fasaden att de är på olika sidor. Men i själva verket håller de ihop”.

Donald Trump kallade det för ”träsket”.

För att på riktigt utmana Sverigedemokraterna hade Juholt behövt ändra politik. Han hade behövt anpassa sig efter väljarna i frågor om invandring och höjda straff.

Men det hade ändå blivit mycket svårare för Jimmie Åkesson att hantera en sillälskande Folkets hus-populist från Småland än dagens januarisossar.

LÄS MER: När bara rädslan återstår för Socialdemokraterna