Varför är det främst män som verkar intressera sig för vad du har att säga? Den kanadensiske psykologen och författaren Jordan B Peterson har fått frågan rätt många gånger från journalister.
För den som besökte Scandinavium under onsdagskvällen, när Peterson föreläste, var frågan kanske inte helt omotiverad. Publiken bestod till absolut övervägande del av yngre män någonstans i åldern 20 till 40.
Så vad utmärker de unga männen egentligen, eller rättare sagt vad är det som gör dem synnerligen intresserade av Petersons budskap?
Unga män är den grupp i samhället som både utsätts för mest våld, men också utsätter andra för mest våld. Inga andra är heller lika benägna av begå självmord som unga män. De har dessutom en skoltid bakom sig då tjejer i snitt har haft högre betyg än dem.
De är numera underrepresenterade på de högre utbildningarna, förutom de tekniska. De kommer att leva kortare, oftare vara sjuka och mindre benägna att ta hand om sig själva och sina relationer än kvinnor i samma ålder. De är sämre på att hålla vänskaper och familjerelationer vid liv än kvinnor och drabbas därför oftare av ensamhet och psykisk ohälsa.
Männen är överrepresenterade i botten av samhället, bland de utslagna och nedknarkade och bland gängmedlemmarna som skjuter varandra i parti och minut.
Men de är också överrepresenterade i den absoluta samhällstoppen, bland framstående forskare och företagsledare. De tar fler risker, får oftare högre lön och är generellt mer utåtagerande än kvinnor.
Gruppen har som helhet, och i synnerhet vita och heterosexuella män, under de senaste decennierna förklarats vara samhällets mest privilegierade och maktfullkomliga. De har beskyllts för krig, kolonisation, miljöförstörelse och ojämlikheten mellan män och kvinnor.
Det är ingen som ”lyfter” unga män som grupp eller finner den häftig och intressant. Mångfald inbegriper aldrig inkvoteringen av en ung man, åtminstone inte om denne råkar ha ljus hy. Det är en tid för rättvisa och korrigering av historiska orättvisor: kvinnan, minoriteten och den ”marginaliserade rösten” ska höras och framhävas.
Männen får sitta i baksätet ett tag nu, går resonemanget. Titta på, lyssna och lämna plats, er tid har varit och passerat, är det kollektivistiska budskapet.
Männens makt, sägs det, bygger på en uråldrig historia av patriarkalt förtryck av kvinnor och dominans över minoriteter. Männens makt ska därför dekonstrueras och därefter monteras ned, steg för steg. Ur detta ska en ny jämlikare värld träda fram.
Det är klart att många män känner sig en smula desillusionerade eller kanske förvirrade av budskapen som de möter. Männen på samhällets botten förstår inte vilken makt de ska avsäga sig. Och männen som hamnat på toppen ska plötsligt skämmas för sina prestationer och uppoffringar.
Det är svårt att bygga en identitet och självkänsla på insikten att man hör till det förtryckande patriarkatet och ständigt, blott genom sin existens, hör till samtidens stora ondska. Mansidealet för vår tid kan lätt uppfattas som servilt och defensivt. Mannen ska träda åt sidan och i möjligaste mån tona ned det manliga.
Peterson erbjuder män något annat än den påbjudna självspäkelse och eviga skuld för patriarkatets synder: Först och främst en insikt att vårt samhälle, med alla dess brister, inte primärt är byggt på förtryck och tyranni utan på både mäns och kvinnors kompetens och hårda arbete.
Det är en alternativ historieskrivning till den som har kommit att dominera offentligheten i stora delar av västvärlden. Det innebär inte att Peterson förnekar att förtryck existerar, men att det inte är det som är utmärkande för den västerländska civilisationen.
Vad är då det alternativa mansideal Peterson erbjuder? Egentligen är budskapet inte alls enbart riktat till män. Och många som kommit i kontakt med Petersons idéer, eller snarare kritiken av dem, har snarare fått för sig att han torgför banala floskler: Bädda sängen! Sträck på dig! Småborgerliga självklarheter som vem som helst kan yttra.
Så säger personer som valt att avskriva honom som någon sorts lättviktig självhjälpsguru för slarviga personer.
Men de som mindre fördomsfullt har följt hans föreläsningar om alltifrån Bibelns budskap till kopplingen mellan evolutionsbiologi och Freudlärjungen Carl Jung förstår att de enkla budskapen är toppen av isberget. Peterson börjar ofta med den synbart banala uppmaningen, det är så han strukturerar sina anföranden. Men sedan djupdyker han i varför vissa uppmaningar och berättelser tycks återkomma i så många religioner och kulturer.
Repetitionerna och de, till synes, enkla värderingarna som återkommer i exempelvis barnuppfostran ges en djupare mening och kontext av Peterson. Det emellanåt tjatiga föräldraskapet får helt plötsligt en oväntad tyngd: Det är så här civilisationer uppstår, genom att människor tillfälligt avstår njutning, arbetar målmedvetet och samarbetar.
Peterson har en sällsynt förmåga att förklara hur de många enkla handlingarna som tycks utgöra lejonparten av våra liv egentligen är det riktigt viktiga vi gör här i livet, både för oss själva och andra.
Vad åhöraren mötte i Scandinavium var inte religiös dogmatism, däremot en förståelse för att det religiösa tankegodset inte blott uppstått som ett maktinstrument utan som ett sätt att organisera det mänskliga livet. Och trots att vi lever i en förment sekulär tidsålder lever vi ständigt med de religiösa moraliska normerna inbäddade i vårt dagliga liv.
På frågan om han tror på Gud svarar Peterson ofta undvikande och vagt. Däremot är han tydlig med att han ”lever som om Gud fanns”. Vad detta innebär i praktiken är att man lever som ens handlingar spelade roll, de är inte betydelselösa eller slumpmässiga.
I den bok som den pågående föreläsningsturnén grundar sig på, ”Bortom ordning: 12 nya livsregler” (Mondial 2021) uppmanar Peterson läsaren att inte vara förbittrad, att arbeta hårt, strunta i ideologier och göra upp med plågsamma minnen. Människor bör sikta högt, koncentrera sig på att bli riktigt bra på en sak och undvika att jobba med sådant de föraktar. Drabbar olyckan dem ska de, trots sitt lidande, försöka vara tacksamma.
Budskapen känns igen från antikens stoiker men har samtidigt fått en, för vår tid, uppdaterad inramning och dessutom förstärkts med sentida vetenskapliga rön gällande välbefinnande och psykisk hälsa.
Petersons uppmaning till åhöraren är att inte främst söka lycka, utan mening i tillvaron. Genom att ta på sig ansvar skapas något mer beständigt och starkt än den kortvariga njutningen. På något sätt är det en reaktion mot den ytliga konsumtionen – må det vara av snabba relationer via dejtingappar som Tinder eller statusprodukter som visas upp på nätet – till förmån för familjeansvar och hårt arbete.
Det är alltså inget som egentligen är nytt eller banbrytande med Petersons tankegods. Vad som är nytt är att det uttalas i en tidsålder då institutioner som familjen och hierarkier ska dekonstrueras och manligheten ifrågasätts. Vi har ett samhälle byggt på de normer vars vikt Peterson hela tiden understryker men vars betydelse samhällseliten ständigt ifrågasätter. Den paradoxen gör honom kontroversiell, men också väldigt viktig.
Anmäl dig till Adams nyhetsbrev
Varför pratar vi om det vi pratar om? GP:s Adam Cwejman omvärldsbevakar och delar det som fått honom att tänka till.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
