Vilket samhällssystem är det som orsakat klimatförändringarna? Frågar man klimataktivisten Greta Thunberg, och många andra, så är det kapitalismen. Nyligen förklarade hon i ett panelsamtal i London att FN:s klimatkonferens (COP) bara är ett lurendrejeri som möjliggör "lögner och fusk."
Den enda tillräckliga lösningen på klimatproblemen skulle vara ett "omkullkastande"av hela "det kapitalistiska systemet". Detta system, menar Thunberg, präglas av ”kolonialism, imperialism, förtryck, folkmord” och av ”rasistisk och förtryckande utsugning”.
Något annat behövs, menar Thunberg. Och många nickar instämmande.
Men är det verkligen ett specifikt ”system” som har förorsakat koldioxidutsläppen? Det moderna samhället har med sitt välstånd, tillväxt och industrialisering – på gott och ont – tjänat mänskligheten väl. Det har också inneburit utsläpp då detta samhälle har brukat fossila bränslen. Men det gäller alla former av planekonomi i minst lika hög grad som marknadsekonomin. Den moderna civilisationen har per definition varit utsläppsdrivande.
Tittar man på de storskaliga försöken att pröva annorlunda system som förkastar marknadsekonomi, kapitalism och representativ demokrati har de varit sämre än västdemokratier på att hantera utsläpp och värna miljön.1900-talets kommunistiska folkrepubliker är kanske det mest pedagogiska exemplet.
Menar jag att Thunberg föreslår en kommunistisk revolution? Nej. Men hon uttrycker – och om detta är hon inte ensam – en sorts kritik som i allt väsentligt påminner om den som uttrycktes under hela 1900-talet av socialistiska revolutionärer. Även de betraktade samtiden som en dekadent kombination av kolonialism och imperialism som inte kunde reformeras, bara störtas. Skillnaden är att de revolutionärerna i viss mån hade en poäng när de blickade ut över världens ojämlikhet. Det har inte Thunberg och andra inom miljörörelsen som nu radikaliseras ideologiskt.
Erfarenheten från 1900-talet är att nästan samtliga samhällssystem – oavsett styrande ideologi – varit dåliga på att slå vakt om miljön. Men vissa har varit sämre, och till dessa hör de länder som styrdes med målet att skapa ett alternativ till kapitalismen.
Det mest synliga beviset på kommunismens miljöskuld kan vi än idag beskåda. Aralsjön, en gång världens fjärde största sjö, försvann nästan helt under 1980-talet. Orsaken var två stora projekt, Stalins ”Stora plan för att transformera naturen” och sedermera Chrusjtjovs Jungfrumarkskampanj. Vattenleder skulle ledas om och den stora stäppen blomstra med majs- och bomullsodlingar. Men dessa storskaliga kampanjer slutade i katastrof, tömde Aralsjön och ödelade naturen omkring den.
Mindre känt är hur östblocket hanterade utsläppen av växthusgaser. Dåligt, visade det sig. De var helt enkelt inställda på industrialisering och att klå västdemokratierna i maktkampen om vilket politiskt system som var det mest framgångsrika. Den ineffektiva planekonomin kunde inte kosta på sig några som helst hänsyn till naturen.
Detta förklarar varför det skedde en så omfattande minskning av koldioxidutsläppen i de forna öststaterna efter Sovjetunionens kollaps. Mellan 1990 och 2010 minskade där utsläppen med 35 procent medan den globala ökningen var 45 procent.
Minskningen kan i hög grad förklaras av att tillväxten helt kollapsade i kaoset som uppstod när man ställde om från planekonomi till marknadsekonomi. Den tunga industrin (med stora utsläpp) var en kommunistisk paradgren medan produktionen av tjänster och konsumtionsvaror (med lägre utsläpp) var lågprioriterad. Är tillväxten stor och koncentrerad inom den tunga industrin och byggsektorn så ökar också utsläppen därefter.
Det går att lösa upp kopplingen mellan tillväxt och utsläpp, till viss del. Men än har det bara skett i de länder som faktiskt är demokratiska marknadsekonomier. Ett stort antal länder började nämligen med start under 1980-talet stadigt att minska sina utsläpp av växthusgaser – trots att det inte skedde någon massiv minskning av den ekonomiska tillväxten. I Västeuropa var rekordåret 1979 för koldioxidutsläpp, sedan dess har det med ett fåtal års undantag, skett en minskning varje år. 2021 var utsläppen på samma nivå som 1967.
Trots den ideologiska radikalisering som delar av klimatrörelsen uttrycker, och som nyligen hördes även från Thunberg, så har de inte formulerat något trovärdigt alternativ till vårt nuvarande samhälle. De låter angelägna och engagerade när de förordar en ny världsordning och att kapitalismen måste störtas.
Men när detaljerna ska utformas håller de hellre tyst. Och det gör de nog klokast i. För den västerländska marknadsdemokratin är det enda system som har kunnat skapa ett ojämförbart välstånd samtidigt som det faktiskt förmår lösa allvarliga samhällsproblem som fattigdom eller miljöproblem.
Anmäl dig till Adams nyhetsbrev
Varför pratar vi om det vi pratar om? GP:s Adam Cwejman omvärldsbevakar och delar det som fått honom att tänka till.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
