Hur kommer det sig att samhället beter sig så märkligt nuförtiden? Varför får så extremistiskt tankegods sådan enorm spridning? Jag har en idé om det. För någon vecka sedan skrev jag en debattartikel på SvT Opinion om det helt ovedersägliga och oerhört övertygande vetenskapligt visade faktum att män och kvinnor är olika från början och att det är helt självklart att detta är biologiskt styrt. Det vill säga att den så kallade könsmaktsordningen är sekundär och alltså inte alls den huvudsakliga orsaken till skillnaderna mellan könen. Detta trots att det finns en stor mängd synnerligen ojämställda samhällen där många av skillnaderna mellan könen inte alls har med biologi att göra.
Detta torde för varje logiskt tänkande människa vara rena självklarheterna. Och frågar man i stort sett vem som helst på stan så vet en överväldigande majoritet att så är fallet utan att behöva läsa sig till det i studier. De har helt enkelt ögon att se med. Det räcker att man som förälder har två barn för att se hur olika de är varandra redan från spädbarnstiden. Har de sedan olika kön är skillnaderna ytterst påtagliga. Ändå blir det alltid ett fruktansvärt rabalder när någon påtalar dessa triviala sanningar. Och det hela brukar sluta med att några få ytterst högljudda och tämligen oresonliga individer tar över hela diskussionen. Detta hände mig också för något år sedan då jag var med och diskuterade feminism i SvT Debatt.
När det kommer till många av de känsligaste frågorna i samhällsdebatten tycks det som om vi som befinner oss i åsiktsspektrats egentliga mittfåra blivit sönderskrikna av en extremistisk lynchmobb. Därför abdikerar många av oss alltför ofta från debatten, varför den kantrar och blir närmast surrealistisk.
Och här tror jag man finner förklaringen till varför många andra samhällsdebatter blivit allt mer absurda under de senaste tio åren. Detta för att den stora normala majoriteten håller tyst och låter skrikhalsar med galna åsikter stå oemotsagda. Likadant ser det ju uppenbarligen också ut i migrationsdebatten. Om någon till exempel påtalar den fullkomliga självklarheten att man som asylsökande måste visa vem man är och alltså måste ha giltiga identitetshandlingar, så kommer någon högljudd självutnämnd godhetsapostel att ropa "rasist". Alltså vågar ingen säga något alls. Och så kantrar debatten tills det plötsligt, med Orwellskt nyspråk, inte längre anses olagligt att vara här illegalt. Vilket gör att man till exempel samtidigt som man är utvisad kan skicka barnen till skola och leva på skattefinansierade socialbidrag.
Listan kan göras hur lång som helst på situationer då vi bara lyssnar på den som skriker högst. I stort och smått. Tänk hur trevligt det är att grilla på balkongen. Hur många av er som bor i lägenhet får göra det? Skulle tro att det är ganska få. För även om 95 procent av alla i området är för att man faktiskt ska få göra trevliga saker som att grilla, så räcker det med att det finns en högljudd typ som klagar. Och så viker hyresvärdar och bostadsrättsföreningar ner sig på löpande band för denna lättkränkta skrikhals. Precis så ser svensk politik ut.
