För 85 år sen, 1938, inträffade Kristallnatten i Tyskland och Österrike. Joseph Goebbels gav order om att judiska affärer och synagogor skulle förstöras. Hundratals judar dödades. Efter Kristallnatten greps tiotusentals judar och sändes till koncentrationsläger. Nu är det november 2023. En av mina vänner i Göteborg har väskan packad i hallen och alltid passet på sig. Hon har magkatarr, huvudvärk, illamående och ångest. Hon är judinna.
Dagens antisemitism ser inte ut som då. Men den existerar i allra högsta grad. För judarna i Göteborg, ja överallt, har den efter Hamas kallblodiga terrorattentat mot oskyldiga civila i Israel visat sig vara högst verklig. Den judiska församlingen rekommenderar, på goda grunder, att man inte visar sig i kippa eller med synlig Davidsstjärna. Hoten är reella och ska tas på allvar.
För terrororganisationer som Hamas gäller att ändamålet helgar medlen. När man hyvlar yr det spån, som Stalin lär ha sagt under kommunismens utrensningar. Kort sagt, människoliv är det man får betala med när revolutionen ska genomföras. Men för att pogromer ska få sitt folkliga stöd måste det skapas en grogrund av att detta sker med ett gott syfte. Därav exempelvis olika kändisar som agerar nyttiga idioter som stöd i debattartiklar.
Det finns legitim kritik att rikta mot Israels agerande i Gaza. Men det faller ett tungt ansvar på de politiska krafter som nu utnyttjar situationen för att flytta fram sina positioner genom att utnyttja de bomber som faller över oskyldiga civila i Gaza.
När nu olika vänstergrupperingar återigen väljer att förminska Hamas barbari och gömma sin antisemitism bakom engagemang för Palestina bygger det upp judehatet till nya nivåer. Det är ingen slump att man blandar ihop Hamas med det palestinska folket eller svenska judar med Benjamin Netanyahu. På så vis skapar man bilden av att det är de svenska judarnas fel att palestinierna i Gaza bombas.
Det fanns en tid när min arbetarrörelse klarade att dra en tydlig gräns mot extremism i olika former. Den kompetensen finns inte längre. Efter allt kulturkrigande befinner vi oss i en pågående ideologisk ökenvandring. När vi återkommande skanderar #aldrig mer, vid åminnelsen av Förintelsen varje år är det med en blindhet inför det judehat som växer sig starkt i vår tid.
Förintelsen gör sig i denna ideologiska härdsmälta bäst som historisk rekvisita. Grundackordet är att antisemitism beror på högerextremism, på de onda, på nazister. Att antisemitismen 2.0 hämtar kraft från annat håll skapar dålig stämning så det talar vi helst inte om. Men det är ett faktum att den hatiska mentaliteten mot judar frodas i olika kretsar där man är uppvuxen med bilden av juden som fienden. Den sortens prägling kan inget svenskt värdegrundsdokument bota.
Vi behöver samla oss och dra en skarp gräns mot antisemitismen 2023. Vi behöver visa judarna att de inte står ensamma denna november som de gjorde 1938. Hatet måste motas tillbaka oavsett vem som sprider det. Det är dags att tala klarspråk. Det handlar om anständighet. Om att vara en mensch.
