Svensk arbetsmarknad visade inledningsvis en förvånansvärt god motståndskraft mot riksbankens räntehöjningar. Arbetslösheten ökade inte – trots massiva räntehöjningar. Men under trycket av allt högre ränta och i frånvaro av aktiv finanspolitik har arbetsmarknaden försvagats tydligt under det drygt senaste året. Idag har den svenska arbetslösheten nått 8,5 procent enligt SCB.
I LO-ekonomerna kommande ekonomiska prognos som släpps i morgon visar vi hur svensk arbetsmarknad avviker på ett negativt sätt från utvecklingen i övriga Europa.
Arbetslösheten i Sverige har under räntehöjningsperioden stigit med ungefär en procentenhet samtidigt som arbetslösheten har varit oförändrad, eller till och med blivit något lägre, i euroområdet. I Sverige har också sysselsättningstillväxten tydligare bromsat in samtidigt som euroområdet fortsatt ser jobben växa.
Hade Sverige haft en arbetslöshetsutveckling som följt det europeiska mönstret hade antalet arbetslösa varit cirka 50 000 personer färre.
Den ofördelaktiga utvecklingen på den svenska arbetsmarknaden är inte en konsekvens av ökad strukturell arbetslöshet. En analys av arbetslöshetens sammansättning visar att de som blivit arbetslösa under inflationskrisen i ökad utsträckning har en anknytning till arbetsmarknaden och har utbildning på gymnasial eller eftergymnasial nivå.
Det är också tydligt att utvecklingen med högre arbetslöshet inte drivs av en försvagad svensk konkurrenskraft. Tvärtom har det svenska näringslivet fortsatt att ta marknadsandelar på exportmarknaden.
Det är i stället i huvudsak Riksbankens vägval att föra en penningpolitik i nivå med euroområdets, i kombination med en otillräcklig finanspolitik, som nu bidrar till att Sverige har 50 000 fler arbetslösa än om vi hade haft motsvarande utveckling i arbetslöshet som i euroområdet .
Riksbanken borde fört en räntepolitik som utgår från ekonomiska förhållanden i Sverige, inte i euroområdet. Det finns två väsentliga skillnader i förutsättningarna mellan Sverige och euroområdet.
Lönebildningen i Sverige med starka parter gör att vi löper lägre risk för att hamna i en så kallade pris och lönespiral än vad som är fallet i euroområdet.
Svenska hushåll, med hög skuldsättning och rörliga räntor, är mer räntekänsliga än hushållen i andra europeiska länder. Samma räntehöjning i Sverige som i euroområdet har därmed större negativa effekter på arbetsmarknaden.
Dessa två strukturella faktorer skulle ha motiverat en lägre ränta i Sverige än i euroområdet – redan vid inledningen av inflationschocken. Det är noterbart att inflationen nu fallit tillbaka tydligare i Sverige. Inflationen i Sverige och Euroområdet var under det tredje kvartalet i genomsnitt 1,4 respektive 2,2 procent.
Under hösten 2024 har Riksbanken börjat lägga om sin politik och sedan november avviker den svenska styrräntan för första gången med tydlighet från ECB. Men priset för de senaste årens felaktiga räntepolitik i form av onödigt ökad arbetslöshet består. Denna utveckling villar tungt på riksbanken som genom sin osjälvständighet mot ECB bidragit till 50 000 fler arbetslösa.
