Svenskarna älskar Evert Taube, särskilt på sommaren - den sommar som han beskrivit som ingen annan, ja nästan skapat. I dokumentären "Resan till Taube" säger nationalskaldens barnbarn Maria Taube:
– Jag tror att han blivit så populär för att han är en överlevare, han tog tag i det i som gör att man som människa orkar leva. Vitamininjektioner, det handlar om att stanna upp och se vad man har omkring sig, se blommorna, ta in dem, njut av maten som finns, känn dansen, hör musiken."
– Han ville till varje pris besvärja och bekämpa det sorgliga, det svarta, det tragiska i tillvaron, sa sonen Sven-Bertil.
I svenskarnas kärlek till den livsbejakande skalden ligger en paradox. Samtidigt som vi älskar den Taubeska livsglädjen, förmågan att se det positiva och sköna i tillvaron och att uppskatta varje ögonblick, så är vi svenskar missnöjda - i varje fall om man skall tro SOM-institutet som varje år gör en stor undersökning med frågor om samhälle, opinion och medier och svenskarnas attityder. Undersökningsresultaten presenteras och tolkas i en forskarantologi. Årets heter "Du sköra nya värld".
I kapitlet "Varför ett så missnöjt folk?" framgår att en klar majoritet av svenskarna, 57 procent, anser att Sverige är på väg åt fel håll. Bara 21 procent är nöjda med utvecklingen medan 22 procent inte har någon uppfattning. För tio år sedan var skillnaden mellan nöjda och missnöjda inte särdeles stor, men sedan 2015, året för flyktingkrisen, är en majoritet av svenskarna missnöjda med utvecklingen.
De som sympatiserar med partier som står längre ifrån regeringen är mer missnöjda. De som står närmre regeringen ideologiskt tenderar att vara mindre missnöjda. Således handlar graden av missnöjdhet till en del om partisympatier och synen på regeringens duglighet. Framför allt handlar det dock om sakfrågor. I 2021 års undersökning "tycks den stora dominansen av negativa bedömningar av vart Sverige är på väg till största delen hänga samman med en önskan om en restriktiv migrationspolitik och en negativ syn på den ekonomiska utvecklingen i landet", skriver föreståndaren för SOM-institutet, docenten Johan Martinsson.
Migrationsfrågan är följdriktigt också en av de viktigaste frågorna för väljarna inför valet 2022. Men den allra viktigaste frågan på väljarnas dagordning är för första gången brottslighet, enligt SOM-rapporten. Förändringen är dramatisk! Hela 41 procent anser nu att brottslighet är viktigast, mot blott 16 procent inför valet 2018. Också i andra undersökningar ligger brottslighet/lag och ordning högt, liksom invandring/integration och sjukvård. Den frågan kommer enligt statsvetarprofessorn Henrik Ekengren Oscarsson bli viktig i valet och vara gynnsam för konservativa partier.
Men allt handlar inte om väljarnas allra viktigaste frågor. Känslor, åsikter och attityder kan inte enkelt härledas till specifika, avgörande frågor. Missnöje kan också vara en krypande känsla av att saker i största allmänhet inte är på väg åt rätt håll, att vardagen långsamt blir sämre, att "det var bättre förr".
Gangstervåldet och skjutningarna, våldsamma upplopp mot polisen, stigande energipriser och en sjukvård som går på knäna, barnmorske-, läkar-, sjuksköterske- och stridspilotbrist och skolor som varken förmår upprätthålla ordning eller kunskap och den havererade integrationen, är alla uppenbara stora missnöjesgeneratorer. Men de späds på av alla möjliga förtretligheter som flygplatskaos, som kunde ha undvikits, passkaos, som polisen uppenbarligen "inte såg komma", avloppssystem som inte underhållits och tåg och flyg som ställs in eller är försenade. Den svenska självbilden av det rationella, välfungerande och effektiva landet där vi kunde lita på att allt fungerar och på de oväldiga tjänstemännens kompetens krackelerar gradvis. Fram skymtar i stället bilden av ett taffligt, oförberett och saktfärdigt Sverige.
Bortförklarings- och floskelmaskinerierna går på högvarv, "där givas många löften men hållas ganska få" för att tala med Evert Taube. Myndigheter och institutioner producerar ändlösa, räddhågsna visions- och värdegrundsdokument och antalet kommunikatörer och byråkrater blir allt fler. Ingenting är problem, svårigheter eller misslyckanden utan "utmaningar" i framtiden.
Riksrevisionens rapport, för en dryg månad sedan, visar att riksdagen fattar beslut om stora, kostsamma reformer utan tillräckliga beslutsunderlag och att statens resurser därför inte "används effektivt till så låga kostnader som möjligt".
LÄS MER: Inte lika lätt att göra rätt!
Är det då så illa i konungariket Sverige? Det räcker egentligen att se sig om i världen där krig, bränder och svältkatastrofer härjar för att svara nej på frågan. Vi har det jämförelsevis bra i Sverige.
Men löses inte de problem vi har riskerar vi att få det sämre och missnöjet att gå över i misstroende mot samhället och den höga mellanmänskliga tilliten i Sverige att skadas. Om Sverige får en borgerlig regering, vilket en hel del tyder på, gäller det att inte bara ge sig på de konkreta problemen och stora frågorna. Minst lika viktigt är att reformera och effektivisera statsapparaten, att minska det byråkratiska svinnet och att återinföra en kultur av ansvarsutkrävande i hela myndighetssverige.
Ser medborgarna modiga beslut och påtagliga förbättringssteg så kommer färre att vara missnöjda med åt vilket håll Sverige utvecklas. Då kommer problemen inte att på samma sätt skymma allt det som är bra. Då blir enklare att, likt Evert Taube, se det sköna och att ta vara på ögonblicken. Då kan man lättare, med Evert Taube, besvärja och bekämpa det mörka: "Fördöme dig skymning och drag nu din kos"!
