Vad kännetecknar ett fungerande civilsamhälle? Det är människor som samarbetar, ofta ideellt, för att skapa något av värde tillsammans. Det moderna Sverige byggdes i stor utsträckning på frivilliga insatser: Nykterhetsrörelsen, kyrkorna, rösträttsorganisationer, partier, diskussionsklubbar och andra föreningar förde samman svenskarna.
I vår tid har civilsamhället förändrats. Det är visserligen fortfarande starkt på sina håll. Det vet alla som fått en inblick i sport- eller odlarföreningar. Föreningar kopplade till fritidsintressen har ofta ett stort engagemang. Men alla föreningar fyller inte samma roll för att skapa band människor emellan. Tyvärr gäller det inte minst de föreningar som säger sig verka för olika ideella syften.
Samtidigt finns från offentligt håll en stark övertygelse om att föreningar och frivilliga initiativ är så viktiga att de i många fall ska få offentligt stöd för att kunna bära sin verksamhet. Man lever på förhoppningen om att de gyllene civila initiativen kommer att leva om man bara ger dem en knuff.
Så gick nog tankarna när Västra Götalandsregionen och en rad andra offentliga institutioner blev medfinansiärer till Frihamnsdagarna i Göteborg, som äger rum i slutet av sommaren. Tanken från arrangörerna är att Frihamnsdagarna ska vara vår version av Stockholms Järvaveckan eller Visbys Almedalen. En plats där makthavare möter folket. Det har också, på ytan, framstått som en välfungerande och välordnad tillställning, fylld med utställare, scener och funktionärer.
Men som besökare slås man av hur folktomt det är. En plats fylld av snygga potemkinkulisser. I publiken syntes främst de närmast sörjande: Arrangörer och de som direkt jobbade med utställarna. Med andra ord enbart folk som faktiskt hade betalt för att vara där.
Frihamnsdagarna beskriver hur demokratin i vår tid "utmanas runt om i världen och i Sverige och många människor hamnar utanför eller riskerar att inte inkluderas". Därför behövs, menar Frihamnsdagarna, "demokratiska torg" där folk möts. De vill att "minst 8 av 10 besökare eller medverkande ska svara ja på frågan om de upplever att Frihamnsdagarna bidrar till att öka hållbarheten i samhället". Exakt vad det betyder kan de inte ens själva förklara. De lyckas även motivera sin existens med hänvisning till att barns mänskliga rättigheter måste stärkas.
Stapla tillräckligt många korrekta värdeord och stadens offentliga aktörer öppnar plånboken. Det är detta som är Frihamnsdagarnas främsta styrka – inte att mobilisera frivilliga insatser från medborgare eller att skapa något som verkligen kan stå på egna ben.
Bakom Frihamnsdagarna står personer som vet hur man får fram offentliga pengar. Och det sker inte genom att bygga upp en ordentlig förening, uppburen av frivilliga arbetsinsatser. Det här är en sorts civilsamhälle som bygger på "top-down"-finansiering till hundra procent
För att kunna åstadkomma ett inflöde av pengar måste bidragsgivarna vara utspridda. När finansieringen skulle rapporteras till Västra Götalandsregionen under 2022 uppgav man att 639 600 kronor hade kommit från Göteborgs stad, medan privata finansiärer stod för närmare 4,8 miljoner. Men då utelämnades, vilket Christel Prinsén som granskat Frihamnsdagarna upptäckte, att offentliga bidragsgivare som Västtrafik och Göteborg & Co stod för 1,2 miljoner av dessa "privata" medel.
Frihamnsdagarna är inte en ideell förening utan en ekonomisk förening, som till sin natur ska gå med vinst. 2022 gjorde föreningen en vinst på 1,2 miljoner. Stöd fick man av VGR, nämnden för Demokrati och Medborgarservice (en kommunal verksamhet), Länsstyrelsen och det kommunala bolaget Göteborg Energi. Men verksamheten ska växa ytterligare.
För ett tredagarsarrangemang vill man nu ha ett heltidsavlönat kansli bestående av tre personer. Under hösten 2022 ansökte man därför om ytterligare pengar från VG-regionen, Länsstyrelsen och Demokrati och Medborgarservice, 1,5 miljoner från var och en av dem under en treårsperiod.
Frihamnsdagarna är ett exempel på vår tids artificiella civila samhälle: "Frivilliginsatser" på konstgjord andning som hålls levande genom att arrangörerna använder de värdeord som offentliga institutioner så gärna vill höra.
Huvudproblemet är inte Frihamnsdagarna och de som ligger bakom arrangemanget. De har blott utnyttjat ett system som redan finns. Folk föds inte till bidragsentreprenörer. Men de kan bli det i ett system som premierar ögontjänare som är duktigare på att söka pengar från offentligheten än att mobilisera folk ideellt. Resultatet blir en parodi på ett levande civilsamhälle.
Anmäl dig till Adams nyhetsbrev
Varför pratar vi om det vi pratar om? GP:s Adam Cwejman omvärldsbevakar och delar det som fått honom att tänka till.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
