En tredjedel av socialsekreterarna i nordöstra Göteborg har sagt upp sig under 2022 rapporterar SVT (18/12). GP har tidigare skrivit om flykten från socialtjänsten (26/11). 600 personer har totalt lämnat stadens socialförvaltningar hittills i år. På vissa enheter har nästan alla slutat. Orsaken är dålig arbetsmiljö, bristande ledarskap och en illa förankrad omorganisation. Det kan bara beskrivas som ett fiasko för ansvariga chefer och politiker.
Oviljan att lyssna på personalen – som i regel vet bättre vad verksamheten behöver än olika ledningsgrupper – präglar tyvärr stora delar av den offentliga förvaltningen. Bristen på lyhördhet står i skarp kontrast till all den vackra retorik som återfinns i styrdokumenten eller officiella deklarationer i kommunfullmäktige.
I viss mån handlar problemen, som alltid, om för lite resurser. Men i hög grad handlar det också om ständiga omorganisationer som slår sönder fungerande verksamhet. I Göteborgs fall har skrotandet av stadsdelsnämnderna medfört en genomgripande omorganisation. Men samma mönster återfinns exempelvis inom polisen där sjösättandet av en helt ny organisationsstruktur under de senaste åren anses ha hämmat kampen mot gängkriminaliteten påtagligt.
Nya organisationsmodeller kan se bra ut på papperet. Men man glömmer att varje omorganisering har ett pris, ofta ett högt sådant. Rutiner och arbetslag slås sönder. Kompetens går till spillo. Till saken hör att när den nya strukturen till sist satt sig är det ofta dags för en ny omorganisation. Det är en övertro på reformer som blir direkt kontraproduktiv. Delar av mellanskiktet i byråkratin legitimerar dessutom sin egen existens genom denna ständiga ”organisationsutveckling”.
Socialsekreterarna har ett tufft jobb även utan styrningsproblemen, inte minst i stadens utanförskapsområden. Under året har det pågått en omfattande kampanj mot socialtjänsten i sociala medier. Kampanjen är delvis global och har bland annat förekommit i arabiskspråkiga medier. Den går ut på att svenska myndigheter skulle ”kidnappa barn” och då i synnerhet muslimska barn, något stiftelsen Doku uppmärksammade redan i januari. Enligt SVT:s granskning har kampanjen tagit ny fart nu under hösten med bland annat anspelningar på terrorhot och martyrskap (SVT 5/12). Sådana omständigheter bidrar till den tystnadskultur som uppmärksammats inom Göteborgs stads förvaltning.
Att tvångsomhänderta barn är en ingripande åtgärd. Ett svårt beslut att ta, där det inte alltid är självklart vad som är bäst för barnet i det enskilda fallet. I de flesta delar av världen har familjen en starkare ställning gentemot staten än i Sverige. Det är därför inte förvånande att sådana ingripanden väcker protester. Men lagen måste gälla lika för alla. Barn som far illa har rätt till beskydd. I dag är snarast risken att enskilda socialsekreterare ställer lägre krav på familjer i utsatta områden än i bättre bemedlade stadsdelar för att orka med sitt jobb, vilket ju i slutänden riskerar gå ut över de mest utsatta barnen.
Den nya regeringens tidöavtal stipulerar att socialtjänsten framöver ska spela en än mer aktiv roll än i dag. Socialtjänstens ingripande befogenheter ska stärkas. Skolor ska ha obligatoriska samverkansrutiner med socialtjänsten och en 24-timmarsregel införs där föräldrarna inom ett dygn ska få möta socialtjänsten när deras barn begått brott.
Ansatsen är inte fel. Socialtjänsten kan när den fungerar som bäst både hjälpa utsatta individer och bespara samhället stora framtida kostnader. Men om det inte ska stanna vid tomma fraser måste de som arbetar där också ha rimliga möjligheter att utföra sitt jobb på ett tryggt, rättssäkert och professionellt sätt.
LÄS MER: Så åt sig rädslan in i Göteborg
