Svenska för invandrare, SFI, har orsakat spänningshuvudvärk för varenda regering den här sidan millennieskiftet. Problemen är väl kända: undervisningen har stora brister och är inte likvärdig, en stor del av lärarna saknar behörighet och nästan hälften av eleverna hoppar av utbildningen innan de är klara.
Det låter illa. Men det är i själva verket ännu värre än så. Det finns en missuppfattning om att den som har läst SFI har goda kunskaper i svenska. Den sista kursen, D-kursen, motsvarar de svenskkunskaper som man kan förväntas ha i femte eller sjätte klass. En avslutad utbildning är alltså en förutsättning, men långt ifrån tillräckligt, för att man ska lära sig duglig svenska.
Lyckligtvis verkar det som att integrationsminister Johan Pehrson (L) inte bara har åkt runt på prao-turné och bakat pizza. Han tycks även ha läst några av utredningarna som har samlat damm på Rosenbad. Bland annat den senaste utredningen om SFI som lämnades till den dåvarande utbildningsministern Anna Ekström (S) för tre år sedan.
Nyligen meddelade Pehrson att han kommer att gå vidare med flera av utredningens förslag: bland annat att ska det bli enklare att kombinera praktik och språkstudier, en förbättrad screening av elevernas förkunskaper och en yttre tidsgräns för hur länge man får läsa SFI.
Det sista förslaget ses märkligt nog som kontroversiellt. Det har redan kritiserats av Socialdemokraterna, innan Regeringskansliet ens har uttalat sig om tidsramen, och avfärdats som ”populism” (Arbetet 24/8). Den särskilda utredaren Karin Sandwall förutsåg kritiken och la till en ängslig brasklapp i utredningen: ”Att begränsa individers rätt till SFI är en till synes skarp åtgärd”.
Det märkliga är inte att införa en tidsgräns för hur länge man ska få läsa SFI, utan att det inte finns någon sådan tidsgräns i dag. Det ska givetvis finnas undantag för dem som verkligen behöver mer tid på sig. Men att förlänga SFI-studierna i all oändlighet gör det närmast omöjligt att lära sig svenska. Därför vore det en god idé att införa Sandwalls förslag om en tidsgräns på fyra år.
Att behärska ett främmande språk kräver tid, idogt arbete och inte minst kontinuitet. Ett längre uppehåll från undervisningen kan vara förödande. Det vet alla som har tragglat glosor i franska eller tyska i högstadiet och sen försökt återuppta studierna i vuxen ålder. För den som inte har ett bra minne och ett naturligt språköra kan det vara svårt att minnas mycket mer än hur man beställer en korv med bröd.
Förutom att det är rimligt att införa en tidsbegränsning ur elevernas synpunkt, är det rimligt utifrån lärarnas. Det underlättar planeringen märkbart om det finns en tidsgräns att förhålla sig till.
Det är värt att testa alla upptänkliga idéer för att öka genomströmningen inom SFI. Det är inte hållbart att fortsätta som man har gjort hittills, och pumpa in pengar i ett utbildningssystem där hälften av eleverna hoppar av sina studier utan att ha lärt sig ens duglig svenska.
