Tyskland är ett land man vill ska vara stabilt, lite tråkigt och elegant, som dess bilar och tvättmaskiner. För när Tyskland nyser får resten av Europa förkylning. Det är talande att talesättet, myntat av den österrikiske statsmannen Metternich, ursprungligen avsåg Frankrike men med tiden har ändrat innebörd.
Det är idag den tyska ekonomin som bär upp Europa. Stora delar av Central- och Östeuropa är dessutom nära förbundet med landets stora och mångfacetterade industri. Tyska industriprodukter tillverkas ofta i Slovakien, Polen och Ungern som har vunnit mycket på att integreras med Europas industriella hjärta.
Men nu sviktar den tyska hälsan, och smittorisken är stor. Den tyska ekonomin har under två kvartal krympt. Det innebär att landet befinner sig i det som tekniskt definieras som en recession.
Tyskland genomgår dessutom vad som närmast kan beskrivas som en sorts avindustrialisering. Stora företag med en lång tradition av högkvalitativ produktion av framgångsrika exportvaror – tänk biltillverkare, kemikalieföretag och mekanisk utrustning – plågas av minskad efterfrågan på världsmarknaden och högre kostnader.
Recessionen kan i bästa fall vara en tillfällig svacka, men mycket tyder på att det är en trend som inte avstannar i första laget. Ökade energi- och drivmedelskostnader är en sak, de kan vända. På sikt, och betydligt allvarligare, är att världsekonomin genomgår en fundamental förändring. Allt fler länder sluter sig inåt med hjälp av handelstullar på grund av säkerhetspolitiska hänsyn eller strävan efter det som kallas för ”strategiskt oberoende”.
Detta bådar inte gott för de europeiska ekonomierna. En betydande andel av den europeiska industriella framgången under 2000-talet har varit sammanflätad med Kinas ekonomiska tillväxt. Kina är exempelvis Tysklands fjärde största exportdestination och, med god marginal, det land som Tyskland importerat mest ifrån det senaste decenniet. Men importen från Kina har mellan maj 2022 och 2023 minskat med hela 24 procent och exporten har också minskat.
Kinas problem påverkar oavkortat Tyskland och resten av de europeiska ekonomierna. I stället för att studsa upp efter pandemin har landets ekonomi bromsat in rejält. Det är slut med dubbelsiffrig tillväxt. Samtidigt håller Kinas stora fastighetsbransch på att implodera. Många regionala banker som varit del av 2000-talets lånefest dras nu med i fallet medan regeringen i Beijing snickrar på räddningspaket. Dessutom har landets ledare Xi Jinping börjat höja tonläget mot Taiwan.
Innan den finansiella krisen 2008 var EU:s ekonomi något större än USA:s, nu är det omvänt – med marginal. Klyftan kommer dessutom bara växa. Europas återhämtning efter den finansiella kraschen, som ironiskt nog började i USA, har inte gått lika snabbt som på andra sidan Atlanten.
Medan det i USA har skett en veritabel explosion av företagande och innovation – tänk Tesla, Meta, Apple, Nvidia, Microsoft, Google och Amazon – har Europas ekonomi stagnerat när det kommer till innovationer. Visst, det finns ett fåtal lysande undantag, men de bleknar i jämförelse med sina amerikanska och kinesiska konkurrenter. Om det är någon som konkurrerar med USA i den nya digitala ekonomin så är det Kina, inte Europa.
De amerikanska bolagen dominerar dessutom helt den europeiska konsumentmarknaden. Det finns inte en kommun i Sverige som inte använder sig av Microsofts molntjänster och är det någon svensk som inte har ett Facebook-, Instagram-, Apple- eller Google-konto?
2010-talets mjukvaru- och tjänsteekonomi har sugit åt sig en majoritet av allt löst investeringskapital i världen. Det kommer inte att bli annorlunda med utvecklingen av AI-tjänster och hårdvaran som krävs för att driva dem. Med undantag för nederländska ASML och brittiska ARM så är chipptillverkarna asiatiska eller amerikanska. Världsekonomin rusar framåt medan Europa haltar fram utom synhåll för vinnarna.
Något håller på att hända som många politiker under 00-talet inte klarade att förutse: den ekonomiska globaliseringen som var så mycket i ropet kring sekelskiftet går nu tillbaka. USA har efter flera decennier av interventioner i Mellanöstern beslutat sig för att vända uppmärksamheten mot Sydostasien och samtidigt bli mer ekonomiskt oberoende. Klämt mellan USA och Kina har Europa stora problem.
Världsekonomin förändras och den utvecklingen talar inte till Europas fördel. Det är visserligen inte en förändring som sker över en natt. Men det som vi ser hända i Tyskland är ett av de mest märkbara, och för Europas del, mest kännbara symptomen. Sverige är på många sätt likt Tyskland. Vi har också en stark exportindustri. Vår fördel visavi tyskarna är att vi också har en uppsättning framgångsrika tech-bolag. Men tyskarna har till skillnad från Sverige inte en överbelånad befolkning och en fastighetsbransch som går på knäna. Så det går ut på på ett ut.
Sverige och Europa ställs inför ett allvarligt dilemma: Isolera sig för att skapa "strategiskt oberoende" eller tvärtom gå emot trenden och öppna upp ekonomin för fri handel och marknadskrafter.
Många talar sig varma för det förra, inte minst mot bakgrund av kriget i Ukraina. Beroendet av ryska naturresurser har ställt till det rejält för länder som Tyskland. Något liknande håller också på att ske med handeln till Kina. Att vara beroende av Kina begränsar det politiska handlingsutrymmet. för att inte tala om vad de innebär för EU:s höga ambitioner för mänskliga rättigheter och demokrati.
Men i praktiken så är det svårt att göra slut med Kina. Tänk exempelvis vad det skulle innebära för Göteborgs del, som är ett av många likartade exempel i Europa. Den västsvenska stadens öde är sammanflätat med Kina på grund av Volvo och Geely. Det kan inte göras ogjort.
Det ekonomiska beroendet av USA är inte lika säkerhetspolitiskt belastande. Däremot så är konkurrensen från den amerikanska tech-sektorn så hård att lokala europeiska aktörer sällan har en chans att hävda sig. De blir helt enkelt uppköpta innan de hinner bli tillräckligt stora (Svenska Spotify är ett framgångsrikt undantag).
Att vända frihandeln ryggen är lockande för både vänster- och högerregeringar. Man tänker sig att vi i lugn och ro skulle kunna bygga upp en konkurrenskraftig ekonomi bakom en skyddande barriär av EU-lagstiftning. Det kan vara klokt, när det kommer till sådant som livsmedel och energi. Men utmanare till amerikanska Alphabet och kinesiska Tencent kommer inte kunna planeras fram i Bryssel, Berlin eller Stockholm.
Den krassa verkligheten är att det inte går att varken isolera sig från USA eller Kina ekonomiskt - vi är i behov av deras kapital och idéer. Europa är inte en oberoende ekonomisk aktör, med makten att diktera villkoren på världsmarknaden.
Anmäl dig till Adams nyhetsbrev
Varför pratar vi om det vi pratar om? GP:s Adam Cwejman omvärldsbevakar och delar det som fått honom att tänka till.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
