Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Språkrören Per Bolund och Märta Stenevi vid Miljöpartiets valupptakt i Karlstad. Bild: Tommy Pedersen/TT
Språkrören Per Bolund och Märta Stenevi vid Miljöpartiets valupptakt i Karlstad. Bild: Tommy Pedersen/TT

Karin Pihl: Endast hippierna kan rädda Miljöpartiet

För att MP ska ha någon chans måste partiet tillbaka till sina rötter. Fram med stora skägg, bort med Bolunds grå kavajer.
Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Riksdagen har fått ett nytt krisparti. Med 3,2 procent är Liberalerna inte längre minst i opinionen. Värre är det för Miljöpartiet. MP är nu Sveriges minst populära parti, med 2,9 procents stöd. Detta enligt TV4:s väljaropinion.

MP går dåligt trots att klimat och miljö är viktiga frågor för väljarna. Vad gör Miljöpartiet för fel?

Det finns flera förklaringar. En är att partiet tycks sakna krisinsikt. När SvD intervjuade Europaparlamentarikern Alice Bah Kuhnke under partiets valupptakt i helgen svarade hon att de usla siffrorna beror på att de övriga partierna inte bryr sig om vetenskap. Och att denna ignorans går hem hos väljarna. MP har haft svårt att få väljarna att ”förstå det vi förstår”.

Att indirekt kalla väljarna för motståndare till vetenskap är ingen lysande analys eller metod för att vinna väljarnas förtroende.

Språkrören Märta Stenevi och Per Bolund gör en annan analys. Deras strategi för att klara riksdagsspärren är att bredda partiet. Nu ska MP prata om sjukvård, skola och trygghet. Enligt partisekreteraren är miljön fortfarande partiets prioriterade fråga, men man ska visa väljarna att man också har svaret på andra samhällsproblem. Bolund säger att han tror att ett miljöparti som går till val på att ”stärka välfärden och öka jämlikheten” i kombination med miljöfokus kommer gå hem. Man har till och med dammat av Göran Perssons gamla slogan ”det gröna folkhemmet”.

LÄS MER: Väljarna har sett igenom Miljöpartiet

Troligtvis är detta rätt strategi – för att åka ur riksdagen. Enligt en Novusundersökning anser noll procent av de svenska väljarna att MP är bäst på sjukvårdspolitik. Gällande försvar, pensioner och lag och ordning kammar MP hem noll även där. En procent tycker att MP har bäst skolpolitik liksom äldreomsorgspolitik.

Däremot är man störst i miljöfrågan där 16 procent av väljarna anser att MP har bäst politik.

De kan helt enkelt inte tävla med Socialdemokraterna om att ha den i väljarnas ögon bästa välfärdspolitiken. Kanske är tanken att kopiera S politik rakt av för att på så sätt locka S-väljare som vill se en mer radikal miljöpolitik.

Men så fungerar inte politiskt förtroende. Det är något som byggs upp över lång tid. Det är dessutom svårare i dag att vara ett mittenparti än det var för 20 år sedan – se bara på Centerpartiets opinionsfall.

Miljöpartisternas chans, förutom stödröster, är att gräva där de står. I ett SR-reportage om MP:s starkaste valfäste, Bagarmossen i södra Stockholm, framkommer tydligt vilka partiets trogna väljare är. Det är människor som är högutbildade och välavlönade men som prioriterar det icke-materiella i livet. De åker Christianiacykel, ger sina barn vegetarisk kost, handlar på små eko-butiker och får andliga upplevelser av att promenera i skogen.

En undersökning från SOM-universitetet vid Göteborgs universitet bekräftar det. Enligt studien är de som är mest engagerade i miljöfrågor akademiker i storstäderna. De ser miljö- och klimatfrågorna som viktigare än alla andra frågor.

Det är personer som lite elakt brukar kallas flumtomtar, eller hippier: människor som har en alternativ livsstil (åtminstone tycker de nog själva det) och ogillar ”betongsossesamhället” såväl som högerpolitik.

För att MP ska ha någon chans måste partiet tillbaka till sina rötter. Fram med stora skägg, bort med Bolunds grå kavajer.

Det hade gjort MP mindre relevant som regeringssamarbetspartner till S. Men å andra sidan är det nog bra, både för Sverige och för partiets opinionssiffror, om Miljöpartiet håller sig utanför regeringen.

LÄS MER: Miljöpartiet leder SM i nazireferens