I Iran, Saudiarabien och Brunei (bland många andra) muslimska länder är det belagt med dödsstraff för en man eller kvinna att utöva samkönat sex. Detta straff är blott ett av många exempel på barbari som förekommer i länder som styrs helt eller delvis av muslimska religiösa sharialagar.
Oppositionella torteras, fängslas och avrättas även i dessa länder. Fri press, yttrandefrihet och fungerande demokratiska institutioner förekommer inte. Det är svårt att hitta någon del av världen där samtliga uttryck för vad som utgör ett civiliserat och modernt samhälle är så frånvarande som i det band av länder som sträcker sig från Nordafrika till sydöstra Asien.
Nästan samtliga av de förmoderna länder vars befolkningar lider av brist på minoritetsrättigheter eller religionsfrihet råkar också vara medlemmar av organisationen Organisation for Islamic cooperation (OIC), en mellanstatlig organisation som enligt egen utsago utgör ett gemensamt språkrör för den muslimska världen.
Inför denna samling länder anser utrikesdepartementet (UD) och utrikesminister Tobias Billström (M), att det är lämpligt att kräla i stoftet. Med anledning av upprepade koranbränningar i Sverige, senast en utförd i Stockholm under veckan, gjorde UD ett uttalande i vilket de ”fördömer starkt dessa handlingar, som inte på något sätt återspeglar den svenska regeringens åsikter”.
Detta uttalande kan tolkas som ett svar på den ordrika protest som OIC formulerade i vilken de åberopar varenda upptänklig mänsklig rättighet för att fördöma det som har skett i Sverige. Ironin i att samtliga rättigheter som de åberopar saknas i medlemsländerna som skrivit under protesten passerar tyvärr OIC obemärkt.
De handlingar som åsyftas utfördes av enskilde privatpersoner i Sverige, helt utan koppling till den svenska staten. Men enligt en auktoritär logik existerar inga oberoende privatpersoner. Således är det rimligt att betrakta enskilda personers handlingar i Sverige som symboler för hela Sverige och därmed även den svenska statens ansvar. Därför bestraffas Sverige kollektivt. Genom att ursäkta sig gör UD misstaget att acceptera denna logik.
På sätt och vis skapar UD en sedvänja genom sitt svar. För börjar man att ta ansvar för och ursäkta privatpersoners handlingar (som inte ens strider mot våra lagar) slutar det inte här. Ska UD och utrikesministern även fortsatt skriva förnedrande pressmeddelanden när svenskar gör något som väcker anstöt i utlandet?
Men inte bara det. Man kommenterar även ingående vad den enskilda handlingen innebär. UD och Billström hävdar att ”brännandet av koranen, eller någon annan helig skrift, är en kränkande och respektlös handling och en tydlig provokation.” Sedan när börjar UD recensera hur enskilda medborgare brukar sin grundlagsfästa yttrandefrihet?
Dessutom, av okänd anledning, lägger man till självklarheten att ”Uttryck för rasism, främlingsfientlighet och därtill kopplad intolerans har inte någon plats i Sverige eller i Europa”. En sådan märklig brasklapp legitimerar förstås anklagelsen att förstörelse av religiösa skrifter är uttryck för rasism – vilket OIC hävdar.
Det talas mycket i Sverige om vår demokratiska värdegrund och hur viktigt det är att upprätthålla den i alla möjliga situationer. Här har vi ett utmärkt tillfälle på när den svenska staten kan visa att de där handlingsplanerna som varje myndighet och kommun behöver ta fram betyder något.
UD borde inte svara undergivet, utan torrt och sakligt. UD ska helt undvika att kommentera inrikespolitiska händelser på det sätt som nu har skett. Svaret till OIC bör i stället ha varit: ”I Sverige har vi demokratiskt stiftade lagar. Dessa lagar medför en långt gången yttrandefrihet. Den åtnjuter alla i Sverige och anpassas inte på grund av internationellt tryck. Den svenska regeringen kommenterar inte privatpersoners agerande i Sverige.”
I ett demokratiskt land tillåts människor vara provocerande och säga dumheter. Det är inget vi ska ursäkta eller skämmas för. Det är motparten, i detta fall OIC:s medlemsländer, som borde skämmas för att de in på 2000-talet fortfarande inte har grundläggande demokratiska fri- och rättigheter.
Anmäl dig till Adams nyhetsbrev
Varför pratar vi om det vi pratar om? GP:s Adam Cwejman omvärldsbevakar och delar det som fått honom att tänka till.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
