För ett år sedan röstade Moldavien ja till att skriva in sin strävan om att bli EU-medlem i konstitutionen. Strax därpå omvaldes den västvänliga presidenten Maia Sandu för ytterligare en mandatperiod. Nu ser det västinriktade styret i Moldavien ut att ha vunnit ytterligare en seger. Med nästan alla röster räknade från helgens parlamentsval ser Sandus parti – som är moderat höger – ut att få egen majoritet. Kursen mot väst ligger därmed fast.
Moldavien är Europas fattigaste land, inklämt mellan Rumänien och Ukraina och med endast drygt två miljoner invånare. Ändå är det en viktig bricka i det maktpolitiska spelet mellan väst och Ryssland. En del av landet – utbrytarrepubliken Transnistrien – kontrolleras de facto av ryska trupper. Moldavien har pekats ut som ett mål för både ryska påverkansoperationer och om Ukraina faller framtida rysk aggression. Landet är inte medlem i Nato.
Gårdagens valvinst är därför betydelsefull. Den pro-ryska oppositionen fick bara hälften av rösterna jämfört med det västvänliga regeringspartier. Oppositionen har inte heller lyckats mobilisera några stora protester mot valresultatet så som man aviserat.
Enligt moldaviska myndigheter har Ryssland länge försökt destabilisera landet både med propagandakampanjer och betalda upprorsmakare. Så även inför detta val. Samma metoder har Ryssland använt sig av Ukraina tidigare – och försöker fortfarande använda sig av för att destabilisera motståndaren.
Moskva bryr sig förvisso inte om vad majoriteten tycker i de länder man försöker lägga under sig. Makthavarna i Kreml tror inte på demokrati. Men de kan inte ignorera hur folkopinionen ser ut. Propagandan är ett nödvändigt vapen, och knappast mindre viktigt än militär makt. På hemmaplan har Kreml i stort sett full kontroll över informationsflödet men försöken att påverka opinionen i andra länder är beroende av att man lyckas spela på redan existerande missnöje och politiska motsättningar. I Moldavien verkar det ha misslyckats.
Skälet till misslyckandet är bland annat att de ryska försöken att lägga sig Moldaviens inrikespolitik varit kontraproduktiva. Avslöjanden om ryska påverkansförsök har helt enkelt skrämt i väg väljare som trots missnöje med regeringen sett ett hot mot landets självbestämmande i det ryska agerandet. Den västvänliga regeringen och dess myndigheter har även kunnat använda sig av den ryska inbladningen, för att driva åtal mot de proryska partierna för olaga kampanjfinansiering och mutbrott. Två av de pro-ryska partierna förbjöds att ställa upp i parlamentsvalet för bara en vecka sedan av landets valkommission.
Beslut att förbjuda oppositionspartier gör det förstås lätt för den ryska propagandan att utmåla valet som odemokratiskt. Det visar också varför de ryska påverkansförsöken är svåra att bemöta. Motåtgärder kan lätt målas upp som auktoritära inskränkningar i yttrandefriheten eller demokratin. Europas demokratier har en slags inbyggd nackdel i att man – inom vissa gränser – måste tolerera sina egna motståndare på hemmaplan. Något Kreml aldrig behöver göra.
Som demokrat måste man dock utgå från den egna modellen i längden ändå är överlägsen i att skapa ett välfungerande och effektivt samhälle som är mer lockande för flertalet. Moskva lär inte ge upp sina påverkansförsök i första taget, men deras ofta uppvisade inkompetens i försöken gör det också tydligt vilket ruttet system de företräder.
