Ordning i klassrummen är en grundförutsättning för all undervisning. Det senaste decenniet har dock andelen elever som känner sig otrygga eller störda av andra elever fördubblats. Skolan är även en av de vanligaste platserna där ungdomar utsätts för brott, enligt BRÅ.
Naturligtvis ser det inte lika illa ut överallt. Åtta av tio elever i nionde klass upplever skolan som en trygg plats. Men 20 procent är ingen låg siffra i sammanhanget – i synnerhet som det rör sig om ett genomsnitt.
Under måndagen presenterade skolminister Lotta Edholm (L) direktiven till en ny utredning som ska försöka komma till rätta med problemen. Tanken är att stärka lärarnas auktoritet. En lärare ska inte behöva sitta och fylla i en massa dokument bara för att den visar ut en stökig elev ur klassrummet. Det ska också bli lättare att omplacera, och i sista hand, stänga av bråkiga elever, genom att antalet ”akutskolor” och specialundervisningsgrupper ska bli fler. Slutligen ska rektor åläggas ett ansvar för att upprätthålla studiero i skolan.
Man kan säga att regeringen i högre grad vill anlägga ett ”brottsofferperspektiv” på disciplinproblem i skolan. Skolan kan inte bara utgå från vad som är bäst för den stökiga eleven, utan måste börja ta större hänsyn till hur denne förstör för sina kamrater. Det innebär, som yttersta konsekvens, att fler kommer bli omplacerade till så kallade akutskolor – en skolform som i dag bara finns på marginalen.
Bråk och stök i skolan har en mängd negativa effekter för både elever och lärare. Utöver rena kränkningar mot enskilda individer innebär oordningen att skolan blir mer ojämlik då skolor i mer utsatta områden också har större disciplinproblem. Det blir också svårare att rekrytera bra lärare till sådana skolor.
Skolministern påpekade att förändringarna inte ska innebära ytterligare pålagor för lärarna. De ska få ägna sig åt undervisning. Annan personal ska avlasta lärarna i trygghetsarbetet. Det är rätt tänkt – åtminstone i teorin – men desto svårare att genomföra i praktiken. Lärare tvingas i dag ta ett betydligt större socialt ansvar för eleverna än tidigare lärargenerationer gjorde, vilket tillsammans med den kraftigt ökade dokumentationsbördan klart har försämrat yrkets attraktivitet.
Närvaron av en skolledning som tydligt sätter arbetet med trygghet och ordning högt upp på agendan har avgörande betydelse. Det finns det flera enskilda exempel på. Skolpersonalen måste känna att de har cheferna i ryggen. Men skolledningen kan inte ensam skapa en trygg skola.
I en intervju med GP (5/11) hävdar skolministern att lösningen inte är fler vuxna i skolan generellt utan att det behövs mer utbildad personal. Det är rätt i så måtto att det i dag saknas speciallärare, samtidigt som antalet outbildade elevassistenter i skolan växt kraftigt till tveksam nytta. Men bristen på utbildning är kanske inte det främsta problemet med elevassistenterna. Ett minst lika stort problem är perspektivet.
Elevassistenternas uppgift har varit att assistera elever med problem, inklusive disciplinproblem. På Hellidsskolan i Tidaholm satsade skolledningen i stället på ”elevcoacher” som ska finnas närvarande i korridorerna och bygga relationer med alla elever, inte minst de som känner sig otrygga. Hellidsskolan lyckades på det sättet gå från en problemskola till att bli tryggast i Sverige i Skolinspektionens undersökning (SR 6/11).
Det är egentligen en enkel tanke. Trygghet i skolan handlar i hög grad om närvaron av vuxna förebilder som kan bygga relationer och skapa lugn. Detta är en mänsklig egenskap som inte enbart, eller ens primärt, handlar om utbildning utan om erfarenhet och omdöme. En bra skolledare som kan handplocka rätt personal för sådana uppgifter kan göra stor skillnad.
Trygghetspersonalen måste stå på de skötsamma elevernas sida när det gäller. Erfarenheten från Hellidsskolan är att även de stökiga eleverna blir lugnare om man stärker de övriga eleverna. Så även här borde regeringen inta ett brottsperspektiv och inte bara fokusera på utbildning. Visst behövs det speciallärare som kan hjälpa elever med problem. Men det måste kompletteras med trygghetsskapande personal som vänder sig till samtliga elever. En ung människa som behöver bli sedd av vuxna ska inte behöva bli en ”bråkstake” för att få det behovet uppfyllt.
LÄS MER: Stökiga klassrum är ingen naturlag
