Storstadsväljarna flyr Moderaterna. Det var budskapet efter helgens stämma i Umeå, då moderater från hela landet samlades för att staka ut riktningen för partiet. Slutsatsen från Moderaterna själva såväl som från experttyckonomer är att kriminalpolitik, kärnkraft och SD-samarbete har skrämt i väg storstadsväljare, och då inte minst i Stockholm, och att de på något sätt måste lockas tillbaka.
Tidigare djupblå fästen har blivit röda. Partiet konstaterar i sin valanalys att Stockholms stad och Göteborgs kommun stod för 21 procent av Moderaternas röster i valet 1973. 50 år senare hade den andelen krympt till 14 procent. Däremot har man gått framåt på mindre orter och på landsbygden.
Inte minst de högutbildade kvinnorna överger partiet. Så vad göra?
En lärdom som framförs är att partiet måste tala mer om klimatet, eftersom det tycks vara en fråga som ligger storstadsborna nära. Bygg fler vindsnurror på landsbygden så kommer stockholmarna tillbaka.
En annan slutsats är att de ”hårda” frågorna måste kompletteras med en mjukare profil, och att välfärdsfrågorna inte får trängas undan av brottsbekämpning, försvar och stramare migration. Samt att M tydligare ska distansera sig mot samarbetspartiet Sverigedemokraterna.
Inget fel i att bredda sig. Moderaterna är ett av två statsbärande partier. Småpartier har ofta svårt att vara något annat än enfrågepartier – se bara vilken katastrof det blev när Miljöpartiet försökte bli ”gröna sossarna” eller när Liberalerna tappade bort skolfrågan. Stora partier kan däremot täcka in fler områden. Moderaterna skulle mycket väl kunna skruva upp sina ambitioner i välfärdspolitiken.
Men det går inte att driva politik utifrån premissen att en viss väljargrupp är viktigare än en annan. Moderaterna styr landet. De vann valet. För att inte förlora nästa val måste de lyckas med sitt uppdrag, det vill säga att ta krafttag mot kriminaliteten, driva en stram migrationspolitik, försöka rädda det sjunkande skepp som svensk energipolitik förvandlats till, säkra det svenska Natomedlemskapet och sköta ekonomin.
Risken med att desperat försöka locka tillbaka storstadsväljarna är att partiet i stället klyvs på mitten. Det går inte att samarbeta med SD för att få ”ordning på Sverige” och samtidigt låtsas vara ett Annie Lööf-light-parti. Då blir det varken hackat eller malet.
Och hur mycket kan egentligen Moderaterna påverka de stora förändringarna i väljarbeteende? Att akademiker i storstäderna röstar rött och väljare i småstäder och på landsbygden blått är en trend i hela västvärlden. Varför det är så har många förklaringar. En är att högerpartierna anpassat sig efter de nya populistpartierna. En annan är att vänsterpartierna gjort tvärtom. En tredje är att traditionell socialdemokrati och vänsterpolitik försvagats och ersatts av vad man skulle kunna beskriva som liberal progressivism: en ideologi där identitetsfrågor ersatt traditionell klasspolitik, och som går hem bättre i borgarklassen än på gamla bruksorter.
Moderaterna kan inte ensamt påverka den här förändringen. Det man kan göra är i stället att tro på sin egen politik. Förklara att kärnkraft är en klimatfråga och att brottsbekämpning handlar om frihet i vardagen –samt att krafttag mot välfärdsbrotten är långsiktigt viktigare för välfärdsstatens överlevnad än ännu ett statsbidrag till kommunerna. Moderaterna behöver helt enkelt skaffa sig lite självförtroende.
LÄS MER: Även ”fula” väljare har rösträtt
