Vid sekelskiftet 1900 jobbade ungefär hälften av den svenska befolkningen, som då uppgick till strax över fem miljoner, inom jordbruket. 2020 var motsvarande siffra 166 000 personer, inte mer än 1,6 procent av befolkningen.
Det är en rejäl minskning. Jordbruket blev under 1900-talet storskaligt, högeffektivt och nästintill helt mekaniserat. Men förändringen skedde över flera decennier. Så de där 2,5 miljoner svenskarna hann byta jobb, flytta och utbilda sig.
Samhällsförändringar som innebär att människors arbetskraft ersätts av maskiner är inte något nytt. Tekniska landvinningar har i alla tider förändrat arbetsmarknaden och gett upphov till nya yrkesroller.
Men även om nya yrken skapas och det uppstår ny efterfrågan på marknaden är omställningar ofta smärtsamma processer. När soldater som hade stridit i första världskriget återvände till det civila livet efter kriget var det många som varken hittade jobb eller en plats i samhället som motsvarade deras förväntningar. Samhället de hade lämnat 1914 var borta och med det hade många yrkesroller också försvunnit eller förändrats.
Dessa personer utgjorde inte sällan kärnan i de revolutionära rörelser, både till vänster och höger, som kom att prägla de nästkommande decennierna i Europa. Många av officerarna som återvände var exempelvis de första medlemmarna i de tyska och italienska nazist- och fascistpartierna.
Ser vi tecken på något liknande i vår samtid som kan jämföras med vad som hände i Europa under 1920-talet, när massindustrialismen helt stöpte om människors tillvaro från att vara lantlig till urban?
Ett annat exempel från senare delen av 1900-talet är välbekant för många. Stora samhällsbärande industrier i västvärlden utlokaliserades till Asien. Tillverkningsindustrin förändrades. Varven och textilindustrierna föll ihop. Det här skedde under ett par decennier och lämnade många mindre svenska orter utan stora arbetsgivare. Gapet mellan stad och land blev stort och i den nya tjänsteekonomin var uppdelningen mellan vinnare och förlorare tydlig.
Men kanske går det nu att skönja nästa stora omdaning. För sex år sedan ställde jag i dessa spalter frågan ”Vem behöver en chaufför om 20 år?”, med anledning av de stora kliv som togs med självkörande fordon. Tekniken dök upp överallt och det plöjdes ned miljarder i något som förväntades förändra transport- och logistiksektorn i grunden.
En förändring som förväntades förändra transport- och logistiksektorn i grunden. Över 100 000 personer jobbar nämligen inom den svenska transportsektorn. Det är faktiskt det vanligaste jobbet för män i landet. Vad skulle hända, undrade jag, om det gick undan med automatisering inom dessa yrkeskategorier? Väntade massarbetslöshet?
Men farhågan var för pessimistisk. Några självkörande fordon som dominerar det offentliga rummet syns ännu inte till. Men då, när jag ställde frågan, var det fullt av nyheter om hur snabbt tekniken utvecklades. Datorstyrda långtradare och taxibilar skulle snart vara där, vänta bara, inte många år nu.
Men det fanns en hake med det antagandet. Vem tar ansvar om ett sådant fordon kör ihjäl någon? Hur säkra är fordonen? Vi vet att mänskliga förare kan vara urusla, men vi har också ett rättsligt ramverk som fördelar skuld och ansvar när olyckan är framme.
Att med hjälp av maskiner effektivisera fabriker och logistikcentra sker hela tiden. Amazon med sina gigantiska lager världen över ligger ofta i framkant. Men det är något annat att genomdriva sådana förändringar i offentliga miljöer där människor interagerar. Dessa är inte särskilt lättautomatiserade. Och det gäller inte bara i trafiken. Det är svårt att ersätta människor inom yrken där den mellanmänskliga kontakten är central, såsom inom vård och skola.
Många förutspådde under 2010-talet att nästa stora förändring på arbetsmarknaden skulle ske bland de yrkesgrupper som på 1900-talet motsvarades av fabriksarbete, en upprepning av de processer som förvandlade Sverige från industri- till tjänstesamhälle. Om det stämde skulle förändringen som skapade klyftan mellan land och stad, kort och lång utbildning, låga respektive höga språkfärdigheter bli ännu större.
Men antagandet jag med många andra gjorde kan ha varit fullständigt felaktigt. Robotiseringen var ett hot mot arbetaryrken. Men AI-tekniken som nu gör de snabbaste kliven fram just nu påverkar främst tjänstemannayrken.
Och den stora skillnaden mellan att implementera robotisering i det offentliga rummet och att använda sig av AI-hjälp, som tjänsten ChatGPT, i tjänstemannayrken är att den tekniken inte är lika etiskt och juridiskt invecklad . I ChatGPT kan användaren ställa frågor till AI:n som sedan besvaras. Tjänsten kan sammanställa information, granska lagtexter eller behandla stora mängder information för att plocka ut det som användaren efterfrågar.
Fysiska jobb är mer komplicerade än vad vi ofta tror. Det går absolut att programmera en robotarm att göra en serie rörelser på ett löpande band. Precisionen är total. Men att navigera ett vägnät, eller ett stökigt lager, är svårt. Många oförutsedda saker kan ske vilket kräver anpassning. Kan en robot klara av att vara så flexibel? Säkert. Är det billigt? Nej. Det är billigare och framför allt från ett juridiskt perspektiv enklare att anställa en människa.
Om den första vågen av automatisering tycktes påverka fysiska jobb – logistik, transport, industri – så verkar det nu i stället ligga närmare tillhands att automatiseringen kan påverka den samhällsklass som sitter naglad framför datorer.
Tekniken är ännu i sin linda och sannolikt har ChatGPT-tjänsten ombetts att producera fler erotiska noveller som involverar Donald Trump än faktiskt pengasparande lösningar. Men de kommer. Stora investeringar görs. Microsoft, som nyligen varslade 10 000 anställda (fem procent av alla anställda på företaget), investerade tio miljarder dollar i OpenAi, företaget bakom ChatGPT.
Investeringarna syftar till att hitta nya och innovativa sätt att spara pengar och arbetskraft. Det kan handla om att optimera programkod, kontrollera underlag i försäkringsärenden eller göra förarbetet i juridiska processer.
Detta utgör en utmaning för en samhällsklass som har vant sig vid att en längre utbildning också leder till stadiga anställningar, hög status och bra lön. En AI-tjänst kan visserligen inte (helt) ersätta utbildade jurister eller programmerare. Men den kan göra deras jobb så pass mycket snabbare att det i många fall inte krävs lika många anställda.
Förändringen i dessa tjänstemannayrken kommer inte ske över en natt. Men redan under 2023 kan vi sannolikt få se praktisk tillämpning av Chat GPT-liknande tjänster. Det kan jämte de stora varslen inom techbranschen som ägde rum under 2022 innebära en stor omställning.
En sådan förändring kan upplevas som hotfull och utmanande för den välutbildade medelklassen. De riskerar att bli vad den amerikanske matematikern Peter Turchin kallat för en ”överskottselit”. Utbildade människor med höga anspråk men med allt färre lediga tjänster att söka. Och om det är något tidigare omställningar – däribland den som ägde rum under 1920-talet – har lärt oss så är det att det är gapet mellan förväntning och utfall som skapar störst oro, både privat och social, bland människor.
Anmäl dig till Adams nyhetsbrev
Varför pratar vi om det vi pratar om? GP:s Adam Cwejman omvärldsbevakar och delar det som fått honom att tänka till.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
