Staten är en mycket stark aktör med stora resurser. Felaktiga beslut och ingripanden från statens sida kan drabba enskilda mycket hårt. I en rättsstat värd namnet måste därför statens ingrepp alltid vara motiverade av ett legitimt intresse från det allmännas sida. Dessutom måste det finnas en balans mellan syftet med åtgärden och intrånget för den enskilde.
Det är dessa grundläggande principer, där enskilda intressen erkänns och vägs mot allmänna intressen, som ytterst skiljer ett fritt och rättssäkert samhälle från ett totalitärt med godtyckliga statliga ingripanden. En mycket viktig uppgift för advokater är att verka som grindvakter för att dessa centrala principer upprätthålls.
Omvänt gäller då att rättssäkerheten alltså inte sätts ur spel, givet att dessa principer är tillgodosedda. Det gäller även sådana mänskliga fri- och rättigheter som säkerställs genom grundlagar och konventioner.
När man lyssnar på generalsekreteraren för Sveriges Advokatsamfund Mia Edwall Insulander, som frågades ut i SVT:s 30 minuter den 25 maj kunde man dock lätt få ett annat intryck. Generalsekreterarens tal om ”ett sluttande plan” och ”långsam glidning mot ett totalitärt samhälle” med anledning av Tidöpartiernas initiativ till lagändringar för en effektivare bekämpning av grov brottslighet förvånar således.
Där saklig och kunnig kritik av lagförslag som utgör ingrepp i den enskilda sfären alltid är motiverad från advokatskråets sida, riskerar den sortens alarmistiska uttalanden att göra mer skada än nytta. Att sådana uttalanden ger uttryck för just alarmism illustreras kanske bäst av att de föreslagna lagändringarna i stort hämtar inspiration från våra nordiska grannländer, som ju knappast kan anklagas för att utgöra några totalitära samhällen.
Som vi lär oss av den klassiska fabel som tillskrivs Aisopos är upprepade rop på varg utan anledning ett säkert sätt att till slut inte bli tagen på allvar. Sådana uttalanden gör vidare väldigt lite för allmänhetens förtroende för advokatkåren. Ett förtroende som är viktigt att upprätthålla för ett fungerande och rättssäkert samhälle. Intrycket man annars lätt kan få är att advokater först och främst ägnar sig åt att måna om individer som misstänks för eller står åtalade för brott.
Visst är det så att enskilda som befinner sig i en sådan situation har rätt till kunnigt försvar och att en av advokatens centrala funktioner är och förblir att tillhandahålla sådant. Advokatens roll i samhället är dock så mycket vidare än så. Det ankommer lika mycket på advokater att biträda brottsoffer i deras berättigade strävan efter att få upprättelse och skydd från sina förövare eller att hjälpa och stödja företag och företagare i deras verksamheter. Allt detta utgör berättigade allmänna intressen.
Vi befinner oss nu i ett läge där Sverige i fjol hade över sextiotalet dödsskjutningar. I våra nordiska grannländer var motsvarande siffra ett tiotal – tillsammans. Ett samhälle som plågas svårt av brottslighet och där staten inte förmår att lagföra och oskadliggöra grova brottslingar, för att på så sätt skydda laglydiga medborgare och att säkerställa att centrala funktioner inom såväl det allmänna som civilsamhället upprätthålls, är inget rättssäkert samhälle. Det bör generalsekreteraren betänka innan hon tar till överord om risken för att Sverige nu skulle kunna glida mot ett ”totalitärt samhälle”.
