Handen på hjärtat, när slutade du äta kokt potatis egentligen?
Jag minns potatisarna från min barndoms bamba. De var bumliga, mjöliga, aningen för stora, skalsvedda och fläckiga, höljda i en nästan ätbar sås. Därtill fiskpinnar eller köttbullar.
Några timmar senare serverades middagen hemma. Det var nya potatisbumlingar.
Nej: på måndagar var det spaghetti och köttfärssås.
Men om inget annat angavs var det kokt potatis.
Min mormor stod i sitt kök på Gyllenkrooksgatan och tillredde fläskkotletter i en rödlackerad gjutjärnsgryta. Vi mosade kokta potäter i den bruna skyn.
I skolan läste vi så sent som 1980:
Jonas Alströmer hette han
som potatisen så nyttig fann.
Det var i Alingsås på 1730-talet. Men Jonas Alströmer var en storpratare som också tillverkade kritpipor, yllestrumpor, florettband, knappar, nålar och hattar så jag förstår inte hur Alingsåsborna överhuvudtaget hann lägg märke till potatisen.
Den som egentligen gjorde potatisen populär hette Eva Ekeblad. Hon uppfann potatisbrännvin; denna succé nämndes inte i min barndoms skolböcker.
I över två hundra år stod de kokta potatisarna i centrum för all uppmärksamhet, eller åtminstone några centimeter från centrum, bredvid köttbullarna eller fläskkotletten.
I över två sekler gick vi i vår bondska vresighet och kokte våra potatisbumlingar.
När jag i slutet av 1970-talet var elev i Nya Åkeredsskolan fanns en träslöjdslärare vid namn Ossian. Ossian var högt beundrad. Han var den mest respekterade av alla lärare. Denna respekt baserades enbart på hans förmåga att äta potatis. Han var potatisätarnas Pavarotti. På Ossians tallrik låg fem sex bumlingar jämte fiskbullarna i dess vita svepning. Ossian bar med suveränt mästerskap brickan i högerhanden. I vänsterhanden förde han ytterligare fem potatisar. Ibland rullade några verkligt grova bumlingar på den röda plastbrickan. Han fyllde en hel stolsits med sina kolossala snickarbyxor.
Sedan skalade han. Sedan åt han.
Runt honom satt alltid ett halvdussin åttaåriga pojkar. De var Ossians obrottsligt lojala supportrar. De tittade på honom när han åt potatis och de missade aldrig en möjlighet prata om hans oerhörda potatiskapacitet.
I dag skulle den kokta potatisen ha behövt en ambassadör som Ossian.
I dag skulle han ha kunnat föra baneret i kampen mot glasnudlar, spaghetti, couscous, makaroner, ris och briochebröd.
Ty den kokta potatisen har försvunnit. Hur kunde det gå så här illa?
Naturligtvis är det didär små telefonernas fel. Det är det alltid. I över två sekler gick vi i vår bondska vresighet och kokte våra potatisbumlingar. Men plötsligt fick vi telefoner som vidgade våra vyer och vips står ett mopedbud med pizza eller nudlar utanför dörren.
Ja, naturligtvis är det telefonernas fel att vi inte längre äter kokt potatis.
Alla medelålders och äldre telefonanvändare börjar nu vädra en så kallad paradox. Ty vi minns ju att det var för den kokta potatisens skull som mobiltelefonen överhuvudtaget uppfanns.
Vi minns hur det var i mobiltelefonens inte särskilt späda barndom. Den allmänna uppfattningen var att mobiltelefonen möjligen kunde vara användbar för aktiemäklare och sjöräddare. En vanlig synpunkt var:
– Jag är ute på stan varenda dag. Men det har aldrig hänt att jag har tänkt att jag måste ringa någon.
Men så småningom skaffade alla mobiltelefoner. Till en början förstod ingen varför en massa människor trots allt ville ringa från bilen, bussen eller spårvagnen. Lättnaden var stor när förklaringen slutligen kom.
Det handlade naturligtvis om kokt potatis.
Det tar tjugo minuter att koka potatis.
De flesta har längre än tjugo minuters resa hem från jobbet.
Följaktligen var det praktiskt att ringa när man var tjugo minuter hemifrån. För detta ändamål behövdes i det gryende 2000-talet en mobiltelefon.
Denna anledning till att skaffa mobiltelefon hade rentav ett eget namn: Människor köpte mobiltelefon för att ringa SPP-samtal.
Sätt-på-potatisen-samtal.
En del lurifaxar (ej att förväxla med telefaxar) hävdade alltså att den kokta potatisen var själva anledningen till att mobiltelefonen uppfunnits.
Tanken är svindlande. Utan den kokta potatisen hade vi följaktligen idag inte gått omkring med de små mobiltelefoner som har fått oss att sluta äta kokt potatis.
Detta är verkligen ett mycket svårt filosofiskt problem. Detta filosofiska problem överskuggas endast av det faktum att ingen längre använder telefonen för att ringa.
Missa inget från GP Världens gång!
Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens Gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
