Dottersonen fyllde 18 år – och blev vuxen. Och välkomnades av vuxenvärlden med ett hånflin.
Han skulle behöva byta från ett ungdomskonto i en bank till ett vuxenkonto för att få ut sitt studiebidrag.
Jag kollade på nätet hur det skulle gå till. Det var bara att använda hans Bank-ID, och via nätet byta från ungdomskonto till vuxenkonto. Det lät ju enkelt nog.
Så kom då hans artonårsdag, och i en paus i tårtätandet, hurrandet, sjungandet och firandet så passade vi på att med hans Bank-ID gå in på hans bankkonto. Inte gick det att komma in. Hans konto var spärrat.
Mystiskt. På nätet framgick nu att han skulle behöva gå till ett bankkontor med en identitetshandling för att öppna ett konto. Men okej, det var väl bara att göra, hur svårt kunde det vara?
Svårt visade det sig.
Det finns inga banker längre, de har alla lagt ner sina kontor. I Göteborgsstrakten finns det numera bara fem kontor av just den här banken. De ligger i Mölndal, Västra Frölunda, Gamlestaden, två på Hisingen och så ett på Södra Hamngatan.
Bor man i centrum är det således enklast att ta sig till Södra Hamngatan.
Bankerna har mest stängt. Den här banken på Södra hamngatan öppnar inte förrän klockan ett varje veckodag. Hur kan de vara så sömndruckna att de inte kan ta emot sina kunder förrän efter lunch?
När de väl öppnat stänger de fort som fan igen. Måndag, tisdag och onsdag har de öppet i tre timmar. På torsdag är de kundvänliga och har öppet till sjutton. Precis när de flesta människor slutar jobba. På fredag har de öppet två timmar.
”Va i helvete har de för sig inne i banken efter tre?!
Gör dom kanske något som allmänheten inte borde se?
Sitter dom och stoppar pengar i sin egen portmonnä?”
Så skrev Hasse och Tage till revyn ”Lådan” från 1966.
Redan då alltså var bankerna usla på att hålla sina kunder nöjda. Men dottersonen slutar tidigt i skolan på fredagar så han gick förtröstansfull till banken på Södra Hamngatan, och upptäckte till sin förvåning en kö på fyrtio, femtio meter utanför sin bank. Där stod kunderna i blåsten, som kor framför en lagård i väntan på att få komma in och bli mjölkade.
De släppte bara in de köare som de för tillfället betjänade.
Vinden ven från Kattegatt, det var nollgradigt, men till bankens försvar regnade det inte. Han frös i nästan en timme innan han blev insläppt, bara för att mötas av beskedet att det tog fyra månader att öppna ett konto …
När jag fick reda på det blev jag förtörnad och ringde till min bank i Alingsås, samma en som har en lokal på Södra Hamngatan. Trodde jag. Men jag ringde till någon telefoncentral någonstans i Sverige. Jag bad att få tala med Alingsås. Den vänliga människan som besvarade mitt samtal kopplade mig till Alingsås. I Alingsås svarade ingen. På väldigt länge.
Jag tillbakakopplades till den vänliga människan någonstans i Sverige. Hon sa att hon pratat med dem i Alingsås och att skaffa ett konto där skulle bara ta en tre, fyra veckor. Och det lät ju bättre.
Jag sa att dottersonen tidigare varit ungdomskund i banken, hade det någon betydelse? Hon tog reda på det och kom tillbaka och sa att javisst; hade han varit kund i banken var det bara för dem att byta från ett konto till ett annat, det var bara att köa en timme i regnet så var det gjort på tio minuter.
Någon kommunikationsmänniska ringde mig. De ville tala med mig om mitt kåseri.
Jag frågade inte henne varför banken inte frågat honom om han haft konto tidigare hos dem. Det kunde ju inte hon svara på. Jag tackade henne så mycket för hjälpen.
Och kom att tänka på en gång för något decennium sedan när jag i ett kåseri på Världens gång-sidan klagat på Sahlgrenskas akutmottagning. Personalen hade varit snorkig och samstämmigt klagat på en alltför välskriven remiss, väntan hade varit oändlig och allt varit kaos.
Den gången blev jag kallad till Sahlgrenska. Någon kommunikationsmänniska ringde mig. De ville tala med mig om mitt kåseri och sin akutmottagning. Jag åkte nyfiken dit. När jag kom in i sammanträdesrummet möttes jag av kommunikationsmänniskan, av någon professor och av överläkaren på akuten. Hon var norska och trodde att min text blivit publicerad i Verdens gang, Norges största dagstidning. Hon såg väl sina karriärmöjligheter i Norge kvaddade av mitt kåseri. När hon kommit underfund med att så inte var fallet drog hon en suck av lättnad och pratade på om hur mycket bättre allt skulle bli på Sahlgrenskas akut från och med nu. Professorn sa ingenting. Och inte kommunikatören heller.
Kanske blev det bättre på akuten på Sahlgrenska. Jag har inte varit där sedan dess. Förhoppningsvis slipper jag.
Men efter det här kåseriet kanske jag blir kallad till bankens huvudkontor i Stockholm, får en tågbiljett och ett hotellrum och blir hämtad i direktionsbilen och kan umgås med direktörer i styrelserum, och de kommer att säga att allt skall bli bättre: de skall låna ut paraplyer till sina kunder på Södra Hamngatan om det regnar.
Dottersonen får gå tillbaka till banken på fredag och köa i regnet, sedan fixar de ett nytt bankkonto åt honom på tio minuter.
Missa inget från GP Världens gång!
Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens Gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
