Vi åkte till Floda, det var vinter, snö och kallt. Jag följde med min trevliga fru som skulle till vårdcentralen. Vi satte oss i väntrum nummer 2 på Närhälsan Floda vårdcentral och väntade. Vi var ensamma i väntrummet. Efter en inte alltför lång stund kom Moa, läkaren, och välkomnade min trevliga fru. De två försvann in i ett mottagningsrum, jag satt ensam kvar i väntrum nummer 2 och lyssnade på P4 Göteborg, som spelade en modern intetsägande sång, jag gissade att det var Benjamin Ingrosso som sjöng, men det var Justin Timberlake.
Närhälsan hade monterat ner akvariet som suttit på väggen i alla år. De hade väl inte råd att mata fiskarna längre, och vid närmare eftertanke var det ju också någon som måste göra rent akvariet och slänga döda fiskar och byta ut luftpumpen som säkert havererade ibland. Det var nog ett kostnadskrävande akvarium, inte undra på att det var nedlagt. Jag satt där och stirrade på min mobil en rätt lång stund – akvariet var ju borta. Kanske är det tidsandan som bytt ut akvarier mot mobiler. Ibland gick någon läkare eller sköterska förbi, till synes upptagna av sitt.
Så hördes det tvekande steg i korridoren, inte någon läkares och sköterskas effektiva gång, nej, stegen haltade lite, och så kom det en liten rund och knipslug gubbe med krycka runt hörnet, sa hej, och satte sig mitt emot mig.
Jag sa hej. Så sa han: ”Nu är det vinter, men det är ingenting emot den 19 februari 1942, då var det 43 grader kallt här i Floda”.
Jag blev konfunderad och tittade på honom, och nog såg han en aning pillemarisk ut. Han var nog äldre än jag, men inte så mycket. 1942, minus 43, tänkte jag och försökte få ihop hans ålder med datumet och temperaturen med vad jag trodde mig veta om vintrar i Västsverige. Det gick inte så bra.
”Det var riktiga vintrar på den tiden, det kan man inte säga annat.”
”Oj, ursäkta frågan”, sa jag, ”men hur gammal är du om du kommer ihåg hur kallt det var 1942?”
Han svarade: ”Jag är 84”. Men så ändrade han sig: ”Nej, jag är ju 94”. Han log ursäktande.
”Det var som sjutton, en aktningsvärd ålder”, sa jag och tänkte att det var mig en gubbe att se ung ut.
”Jo”, sa han, och fortsatte tankfullt: ”Då, den 19 februari 1942, var jag ute och vandrade. Vi hade bara en sprittermometer därhemma och den gick inte lägre än till minus 30 grader. Så jag gick ut och gick, senare fick jag ju reda på den riktiga temperaturen. Jag spatserade till Ryggebol och hem igen, det är långt, flera kilometer. Jag var 13 år. Det var kallt, det. De var förskräckliga vintrar, krigsvintrarna.”
”Jaha”, sa jag, ”att det varit så kallt här det visste jag ju inte”. Och jag trodde mig veta att kvicksilvertermometrar bara kan visa på minus 38 grader sedan fryser kvicksilvret till fast tillstånd. Men sprittermometrar?
”Jodå”, sa han och såg illfundigt ut. ”Det var riktiga vintrar på den tiden, det kan man inte säga annat.”
Och så kom Rita ut från läkaren igen med en lapp med numret till en sjukgymnast i Lerum. Jag sa hej till gubben. Han vinkade lite.
Vi frös när vi gick till bilen, det blåste, det var 8 grader kallt, vi åkte hem.
Väl hemma kunde jag inte glömma gubben i väntrummet. Jag googlade på krigsvintrarna. De var kalla, och kallast var vintern 41-42. Jag googlade på rekordköld i Göteborg. Fick inga vettiga svar: ”Den 21-22 september 1902 uppmättes temperaturer på minus10,0° i Västergötland”. Jaha, inte mycket till hjälp. Jag googlade på köldrekord i Götaland: Samma besked, 21-22 september 1902 var det minus 10 i Västergötland. Google gör ingen skillnad på Göteborg och Götaland.
Så hittade jag en sida på SMHI som hette ”Hur var vädret” som naturligtvis inte visade Floda, men väl Göteborg, Vänersborg och Borås. Floda ligger i tomrummet mellan de tre. I Göteborg hade det varit som kallast den 25 januari 1942 med minus 26 grader. I Vänersborg var det 32,5 grader den 9 februari 1966, och i Borås 34,1 grader samma datum. Det var inte tal om 43 grader.
Och SMHI hade också att berätta: ”Den lägsta temperatur som observerats i Götaland i ’modern tid’ oavsett kalendermånad är -34,2° från Horn i Östergötland den 18 februari 1996.”
Det hade inte varit minus 43 härikring sedan istiden.
Hm, var gubben verkligen 94 år? Eller bara 84? Var det kallt den 19 februari 1942? Det kan det ju ha varit, men inte så kallt.
En illmarig gubbe minsann. Mindes han fel eller berättade han bara en flergradigt förbättrad historia? Vi har en sådan vän i bekantskapskretsen, som med samma underfundiga ansiktsuttryck berättar sina historier.
Gubben ville väl imponera med sin ålder och sin 13-åriga vigör. Och se där, där satt ju ett offer i väntrum nummer 2.
Missa inget från GP Världens gång!
Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens Gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
