Först tänkte jag skriva ett kåseri om det pinsamma med att vi i Sverige tar Eurovisionsschlagern på så stort allvar och att det vore coolare om vi skickade La Gunilla, men det kändes så negativt. Och med anledning av att jag gärna vill leda Melodifestivalen någon dag väljer jag härmed linjen Förnuft och Känsla på temat europeiska fredsprojekt.
Bra, då börjar vi.
Det känns i bröstet när en ukrainsk kvinna sjunger framför ett brinnande träd.
När jag var tös präglades musiksmaken inte av fri vilja utan snarare av de skivor som inhandlades i familjen. År 2000 inhandlades samlingsskivan från Eurovisionsschlagern och låtarna på denna skiva blev under ett par månader helt ofrivilligt min musiksmak. Tysklands Wadde Hadde Dudde Da svängde som nästan inget annat jag hade hört, kom på femte plats och betydde ingenting språkmässigt, men den gav någon slags känsla iallafall, kanske glädje?
Det gjorde också vinnarna, de där danska bröderna som flög på kärlekens vingar med ett trevligt flöjtintro, jag älskar ett trevligt flöjtintro. Låten som dock trumfade allt annat var Makedoniens 100% Te Ljubam av XXL. Fyra falsksjungande pastellklädda tjejer som sjöng på ett språk jag inte förstod fick min röst, det kändes bara rätt och jag älskade dem till hundra procent.
Det sköna när det kommer till att rösta i Eurovisionsschlagern (som det är så roligt att kalla den) är att känslan vinner över förnuftet. Det känns i bröstet när en ukrainsk kvinna sjunger framför ett brinnande träd och det känns verkligen i bröstet när Marija Šerifović sjunger om, ja, vad hon nu sjunger om i Molitva. Därom tvista så att säga de lärde. Enligt mamma var det en lesbisk kampsång och jag väljer att tro på mamma.
På lördag är det dags att rösta med känsla igen när, ja, europeiska kreti och pleti ska framföra sånger om kärlek och annat inför tvåhundra miljoner tittare. Kroatien har en sång som framförs av lasagne medan Island har en sång om höjdskräck och England en om att vara yr.
Om vi ska låna Jane Austens uttryck och lägga känsla i den ena vågskålen och förnuft i den andra kommer känsloskålen väga tyngre på lördag, som den ofta gör. Det är lätt att rösta med hjärtat när det gäller musik.
Nu tänkte jag träda över i Förnuft och måste därför väva in ett annat europeiskt fredsprojekt med rötter från 1950-talet i det här tygstycket till text: EU.
Hur mycket känslor än politik rör upp bör vi kanske låta bli att bli att bli det som KTB:n kallar det känslostyrda och istället kika mot förnuftet – alltså de delar av vårt psyke som ger upphov till reflektion, välgrundade beslut och kloka bedömningar.
Den brittiske filosofen David Hume (1711-1776) menade dock att förnuftet i sig inte kan leda till handling utan att vilja leder till handling medan förnuftet ger insikt, men att dessa två i kombination kan leda till handling.
Så vad vill vi se för Europa framöver? Det vore ju förnuftigt om var och en av oss kunde lista ut detta före den 9 juni då det är EU-val.
I EU-valet finns ingen internationell jury vars röst kan trumfa individens, utan det handlar bara om oss och att vi tillsammans värnar om vår demokratiska rättighet genom att rösta. Jag förstår att det är svårt att lägga alla mynt i förnuftsskålen. Vi är trots allt bara människor, med känslor och förnuft och oförnuft och själviskhet och medkänsla och rädsla och öppenhet.
På söndag kommer den klassiska frågan att ställas: vann rätt låt? Och oavsett svaret så kommer vi med största sannolikhet kunna leva vidare som vi brukar och föräldrar kommer på sin höjd tvinga på ett barn en ny musikstil (eller dog det fenomenet med cd-skivan – kanske är det nu ombytta roller så att barnen tvingar på sina föräldrar diverse tjatiga låtar?).
Den 10 juni kommer vi att ställa oss frågan: gick EU åt rätt håll? Och med tanke på vissa vindar som blåser i Europa kommer jag iallafall rösta så att inte någon annans röst får tala i min tystnad.
Förnuftet må vara aningen mer ansträngande att koppla på än känslan, men för något så fint som demokrati har vi råd med en liten ansträngning, det klarar vi. Jag tror nämligen, likt Tommy Nilsson i Melodifestivalen 2007, på människan (det vill säga, i detta fall, människans förmåga att rösta i EU-valet den 9 juni).
Som en avslutande musikalisk referens för att knyta ihop de två europeiska fredsprojekten från 1950-talet vill jag lyfta och citera makedonska XXL från 2000: A nadež da gubam jas nemam namera.
Det vill säga: jag har ingen avsikt att tappa hoppet!
Missa inget från GP Världens gång!
Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens Gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
