Kunskapsmiddag. Smaka på ordet. Det är en underbar liten företeelse som ett par goda vänner praktiserar sedan några år tillbaka. Jag har varit på två. Idén är enkel: Ett antal personer bjuds in, åtta runt bordet är lagom. Värdparet bjuder på en bättre middag där gästerna förbinder sig att ha med sig en spaning eller ett litet anförande på fem till tio minuter. Jag vet … vid första anblicken känns det pretentiöst, kravfyllt och ganska jobbigt. Varför ska man hålla på med så krångliga upplägg när man helst bara vill sjunka ner på stolen, dricka vin och gagga om jobbet och bekantskapskretsen? För redan när inbjudan kommer börjar man givetvis fundera på vad det egna ämnet ska handla om. Förra gången pratade jag om hur det går till när man köper och säljer en häst. Det blev mycket uppskattat om jag får säga det själv. Den här gången gick mina tankar direkt till en teori som Dan Brown, författare till ”Da Vinci-koden”, lanserar i sin senaste bok, ”Den yttersta hemligheten”.
Kvällen kom. Det dracks bubbel och åts gratinerade ostron, ankbröst och annat gott medan stunden för kunskapsdelen närmade sig. Anteckningar hämtades.
Första anförandet handlade om svenska statens försäljning av tusen Volvo-bilar till Nordkorea år 1974. Ett köp som ännu inte har betalats av nordkoreanerna och lär vara en av svenska statens största obetalda fordringar. Så genant och spektakulärt att filmbolag nu drar i historien. Spännande.
Men vad händer då med våra tankar när vi dör?
Värdinnans eget ämne var högintressant och handlade om varför vissa människor kort sagt … pratar för mycket. Hon hade intervjuat flera ”överpratande” personer om deras bakomliggande drivkrafter samt en psykolog som analyserade saken. Hett stoff. Tyvärr måste deltagarna på en kunskapsmiddag lova att inte yppa några hemligheter så jag kan inte avslöja vad som framkom. Men materialet kommer troligen att resultera i en längre tidningsartikel.
Så småningom blev det min tur. Det var jävlar i mig inget enkelt ämne jag hade bestämt mig för eftersom Dan Brown har en tradition av att blanda komplex vetenskap, mystik och religiös symbolik. Så häng med nu: I boken har historieprofessorn Robert Langdon inlett en relation med en kvinnlig forskare som har skrivit en ännu outgiven bok om det mänskliga medvetandet. Manusets innehåll är så häpnadsväckande och omvälvande att manuskriptet blir stulet (oklart av vem, såklart). Forskarens grundtes är att en människas tankar och medvetande inte skapas i våra hjärnor – det är tvärtom våra tankar som skapar verkligheten, vi har bara inte förstått det ännu. Idéerna har funnits i årtusenden inom flera religioner och leds i bevis med referenser som Buddhas ”Med våra tankar skapar vi världen” och Jesus ”Allt ni ber om i era böner skall ni få”.
Om Mozart hux flux skulle dimpa ner vid ett middagsbord i vår tid och musik spelades ur en högtalare skulle han vara helt säker på att det satt en orkester i ett rum intill. Att musik skulle kunna sväva som tysta radiovågor och tas emot av en apparat skulle vara omöjligt för honom att förstå. Saker kan alltså existera trots att vi varken ser eller förstår dem.
För att greppa teorin kan man tänka sig hjärnan som en radiomottagare som för det mesta är inställd på en och samma frekvens. Men när vi förflyttar oss kan flera radiostationer överlappa varandra och plötsligt hörs olika sorters musik och röster samtidigt.
Brown strösslar som vanligt med religiösa symboler för att stärka sin tes och pekar på att den mest förekommande varken är korset eller ögat utan glorian, ibland gestaltad som en strålkrans. I alla tider har människor tolkat strålarna som att den gloriaförsedda gestalten strålat sina upplysta tankar mot skyn. Men tänk om det är tvärtom – att den heliga människan lyckats tanka ner dittills helt okänd kunskap? Kan medvetandet vara som en strömningstjänst som våra hjärnor abonnerar på och att vi alla är mottagare där medvetande flödar in, inte ut? Det här synsättet skulle kunna förklara vissa till synes oförklarliga fenomen, som att en person som råkat få en golfboll i huvudet vaknar upp och kan tala perfekt kinesiska eller spela violin på hög nivå. Ett trauma har skruvat på mottagarens inställningar så att ny kunskap installerats.
Dan Brown blandar sömlöst fakta och fiction och jag vet fortfarande inte exakt vad som är sant, men han hävdar att modern neurovetenskap har identifierat den mekanism som hjärnan använder för att filtrera inkommande data. Det heter gamma-aminobutyrinsyra, GABA och finns på riktigt.
Mediterande tibetanska munkar har exempelvis exceptionellt höga filter-nivåer och lyckas stänga ute allt omkring sig. Men ibland sjunker GABA-filtren dramatiskt – vid hallucinogena drogrus, epileptiska anfall och nära döden-upplevelser. Många som har svävat mellan liv och död har ju vittnat om att de har kunnat höra och se allt som hänt i operationssalen samtidigt som livet passerat revy. Efter en sådan upplevelse startas hjärnan om. Medan GABA-filtren sakta slås på är människan ofta fylld av lugn, eufori och en känsla av samhörighet. Om det gick att sänka filternivåerna för hela mänskligheten skulle vi kanske kunna leva i större samförstånd i en fredligare värld? Det scenariot gillar förstås inte de onda organisationerna i Dan Browns universum.
Men vad händer då med våra tankar när vi dör? Enligt Browns teori finns de kvar, men återgår till helheten. Man behöver ingen kropp för att ta emot signalen, man ÄR signalen. Själen återvänder hem. Livsanden återvänder till Gud. Galet flummigt, men väldigt spännande.
Tre dygn senare satt jag vid min mammas dödsbädd och undrade hur mycket hon uppfattade trots att hon var okontaktbar. Kanske såg och hörde hon precis allt som hände i rummet på Gråbergets korttidsboende innan hennes tankar till sist återgick till det kollektiva medvetandet. Och i så fall finns hon ju kvar …
Missa inget från GP Världens gång!
Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens Gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
