Paris är en 1800-talsstad. Under åren 1853–1870 rev man 19 730 byggnader med 120 000 lägenheter. Det för att kunna ge rum åt 34 000 nya byggnader med 215 300 nya lägenheter. Därtill anlade man nästan två tusen hektar parker och trädgårdar, såväl Bois de Boulogne som Bois de Vincennes, och byggde boulevarder, tågstationer och torg. Och det var bara början.
Men det betyder inte att Napoleon Bonaparte (som dog 1821) inte skulle ha lämnat några synliga spår efter sig i stadsrummet. Och då tänker jag inte bara på de båda Triumfbågarna, kolumnen på Place Vendôme eller kyrkan La Madeleine. Nej, hans påverkan ligger även på ett mer grundläggande plan.
Det är svårt att inte ta i från tårna när man talar om Napoleon.
Det är svårt att inte ta i från tårna när man talar om Napoleon. Han förändrade Frankrike och världen på djupet. Eller som Oxford-historiken Michael Broers skriver i sin biografi: ”Det kan inte sägas tillräckligt ofta eller tillräckligt starkt: det hade aldrig funnits någon som Napoleon tidigare.”
Napoleon var en 1700-talsmänniska. Han läste Voltaire och Rousseau, föreställde sig en genomgripande förändring av samhället och levde efter idealet att talang är viktigare än börd. Men han var mer upplysningsmänniska än revolutionär.
Napoleon trodde exempelvis inte att makten skulle innehas av folket. Hans ideal var snarare den upplysta despoten. Ändå hade han mycket att tacka den franska revolutionen som gjorde att han kunnat stiga så högt och snabbt i rang. 1793 hade han lämnat Korsika utan en krona. 1805 var han Frankrikes kejsare och med en nästintill oövervinnerlig armé.
Ingen med samma bakgrund hade någonsin gjort en liknande resa.
Berättelsen om Napoleons liv handlar inte bara om hur han tog makten, utan också vad han gjorde med den.
Men Napoleons bedrifter ligger inte bara på det militära planet. Berättelsen om Napoleons liv handlar inte bara om hur han tog makten, utan också vad han gjorde med den. Innan revolutionen var Frankrike i desperat behov av modernisering. Befolkningen hade ökat lavinartat och klyftorna likaså. Lagar och skatter var röriga och skiljde sig markant mellan landets olika delar, något som gav upphov till irritation och bitterhet hos folket.
En förändring måste till stånd. Efter att Napoleon tagit makten såg han bland annat till att centralisera styret över departementen, skapa ett system för högre utbildning, reformera indrivningen av skatter och grunda en centralbank: Han upprättade även Code Napoléon – ett av de mest inflytelserika lagsystem i världen som bland annat slog fast allas lika rätt under lagen, rätten att själv välja yrke och separationen mellan kyrka och stat.
Även alla fältslag stimulerade till uppfinningar. Redan 1795 utlyste Napoleon en tävling med 12 000 francs i prissumma till den som kunde komma på ett sätt att få soldaternas mat att hålla bättre. Priset gick till Nicolas François Appert som då upptäckte hur man kunde försluta mat i lufttäta glasburkar – samma teknik som i dagens konservburk.
Dessutom införde han något som skulle få stor betydelse för hur vi hittar i staden, men som vi i dag kanske tar för given – nämligen husnummer.
När det kommer till staden Paris byggde han broar (Pont des Arts, Pont d’Austerlitz och Pont d’Iéna) och renoverade gator. Dessutom införde han något som skulle få stor betydelse för hur vi hittar i staden, men som vi i dag kanske tar för given – nämligen husnummer.
Tidigare hade livet varit mer koncentrerat till grannskap där alla redan kände varandra. Annars gav man hus namn eller beskrivningar efter närheten till något landmärke eller specifikt kännetecken. Det fanns några hus vid Pont Notre-Dame som numrerats redan under 1400-talet. Men tanken att alla hus skulle ha ett eget nummer är en upplysningsidé besläktad med den franska encyklopedin som skulle rymma all kunskap – om ordning och systematisering. Att alla hus har en unik adress har även politiska fördelar för skatt, post och värnplikt.
Under 1700-talet hade man gjort flera försök att numrera husen i Paris, men med ringa framgång. Under revolutionen hade man testat att olika regioner i Paris fick numrera sina hus lokalt – något som resulterade i att långa gator som sträckte sig över flera områden kunde ha samma nummer flera gånger om, eller att hus som var grannar, men låg i olika regioner, fick nummer som inte följde på varandra.
Det behövdes en förenkling. 1805 beslutade Napoleon därför att alla hus i Paris skulle numreras utifrån ett enda gemensamt system. Han införde även fiffiga detaljer som att man med olika färger på siffrorna kunde visa ifall en gata gick parallellt eller vinkelrätt i relation till floden Seine. Just den detaljen har förvisso inte levt kvar till våra dagar. Det har däremot idén att dela upp mellan jämna och ojämna nummer på var sin sida vägen.
Förutom en förenklad administration ledde dessa reformer till att man plötsligt kunde gå omkring i Paris utan att hamna vilse. På det viset gav det upphov till ett helt nytt sätt att uppfatta geografi på och en möjlighet att kunna orientera sig i stadsrummet, inte bara för invånarna, utan även för turister och människor från andra delar av landet.
Det är kanske ingen handling för en film. Men visst har det haft stor betydelse.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Dagens hjärnvetenskap kan fortfarande inte tänka kroppen
LÄS MER:Recension: ”Napoleon” i regi av Ridley Scott
LÄS MER:Napoleons hatt såld för rekordsumma
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
