Det har varit en hel del skriverier om att Disney låter live action-versionen av ”Mulan” gå direkt till Disney Plus (lanseras i Sverige 15 september) utan att passera biograf, men ingen har tagit upp den visuella aspekten. Man behöver bara titta på trailern för att inse att ”Mulan” är gjord för det gigantiska bildformatet. Att det inte blir så handlar om att under rådande coronarestriktioner är det inte lönsamt att köra upp amerikanska storfilmer på bio.
LÄS MER:Pangstart för biohösten – men sen då?
Det ignorerar den megabegåvade, och egensinnige, regissören Christopher Nolan. Han vill att man helst ser nya filmen ”Tenet” i en IMAX-salong, så det har jag gjort, bänkade mig på rad 3 och slungades rätt in i en spektakulär actionsekvens från operan i Kiev. Det är med lätthet filmens bästa scen. När eftertexterna började rulla kände jag mig omtöcknad och en smula lomhörd. Det är liksom meningen, men på väg hem hade jag snabbt glömt bort större delen av filmen.
Efter den högintensiva och mästerliga krigsfilmen ”Dunkirk” (2017) är Nolan alltså tillbaka i action- och science fiction-land. Den här regissören och manusförfattaren gör som han vill, men någon på filmbolaget Warner borde ha påpekat att två och en halv timme är toklångt för action. Krasst uttryckt så tär ”Tenet” på krafterna, i synnerhet under de sista 45 minuterna som leder fram till en upplösning som är svårbegriplig snarare än slug.
LÄS MER:Biograferna öppnar – men publikdragare dröjer
Filmens hjälte har inget namn, men han kallas ibland för protagonisten. John David Washington, som inte direkt är någon större Hollywoodstjärna, gör rollen. Medverkar gör även Robert Pattinson, Elizabeth Debicki, Kenneth Branagh, som ska föreställa en rysk vapenhandlare (vilket han inte gör särskilt trovärdigt), och, i en miniroll, Michael Caine.
Det tar en bra stund att förstå vad handlingen går ut på, men protagonisten har i uppdrag att förhindra ett tredje världskrig, som kommer att utplåna allt. Till sin hjälp har han förmågan att röra sig framåt och bakåt i tiden, inverterade föremål och människor, en väldigt hemlig gest och ordet tenet, som man ska använda sig av sparsamt.
LÄS MER:Storfilmspremiärer skjuts upp
Plockar man bort de ganska flummiga ingredienserna påminner detta starkt om en James Bond-film när handlingen växlar mellan diverse olika storstäder, till exempel Bombay, London och, en smula oväntat, Oslo. Också en utflykt till Trondheim.
Efter den första scenen funderade jag på om Nolan tänkte hålla på så här hela tiden, för visst måste han lägga in några stillsamma partier då publiken får hämta andan? Nej, det tänker han inte göra. Detta är action nonstop från start till mål, och det är tveksamt om filmen kommer att fylla biograferna under en längre tid.
Men. IMAX laser, som jag upplevde för första gången på Bergakungen, är mäktigt. Bilden är ännu skarpare, och för all del även större, än vanligt. Detta kan faktiskt mäta sig med analog 70mm-film.
Titta också på:
Matrix (Bröderna Wachowski, 1999)
Inception (Christopher Nolan, 2010)
Spectre (Sam Mendes, 2015)
