Det finns fler människor i världen som kysser varandra än som dödar varandra.
Så stod det på en kylskåpsmagnet i skådespelaren Eva Röses hem.
Den där kylskåpsmagneten kan fungera som ett lackmustest för huruvida det här är ett sommarprat för dig eller inte. Om du, liksom jag, får rysningar av ett sådant citat – låt bli att lyssna. Om du blir inspirerad av det – kör på.
Eva Röse har skådespelat i en mängd olika teateruppsättningar, filmer och tv-serier. Hon har dessutom varit ambassadör för Unicef i närmare 20 år. Hon berättar om sina många resor till fattiga platser runtom i världen, kvinnor hon mött och saker hon sett. Passionerat vill hon inskärpa att det är bättre att göra någonting än ingenting alls, spyr lite galla över folk som viftar bort engagemang med att det ändå inte gör skillnad. ”En revolution har många lager” säger hon.
Jag tror genuint att Unicef är oumbärliga på vissa platser, och är inte heller ett fan av en retorik om att allt engagemang bara är ”godhetsknarkande”. Däremot tror jag att det här sättet att berätta om det, utan antydan till analys om bakomliggande maktstrukturer eller ett kritiskt förhållningssätt, inte väcker någons inre revolutionär. Det som är tänkt att vara brännande blir bara platt och lite falskt.
Vem?
Eva Röse, 51 år. Skådespelare, Unicefambassadör och republiken Jamtlands president.
Har haft stora roller i åtskilliga pjäser på Dramaten och Kulturhuset Stadsteatern, filmer och tv-serier. Hon har i många år spela karaktären Maria Wern i tv-serien med samma namn.
Var engagerad i skådespelarnas upprop #tystnadtagning under metoovågen.
Desto mer bränner det till när hon pratar om metoouppropet #Tystnadtagning, när hon förankrar förändringsviljan i det specifika i stället för ett luddigt resonemang. Hur de gick tillväga, hur hon insåg vilket systerskap hon omgavs av. Och den påföljande backlashen, såklart.
Bäst är det när hon pratar om relationen till sina barn, sorgen i att se dem växa upp och veta att de inte kommer behöva henne längre. Då når hon igenom. Ömt berättar hon om kombinationen av att vara skådespelare och mamma, att släpa med sig en tiodagarsbebis med farmor till inspelningen och skådespela i en våldtäktsscen.
Eller att bli utskriven ur ett manus när hon insåg att hon var gravid. Bli skjuten i huvudet och uppeldad så hon kunde gå på föräldraledighet. Här får lyssnaren en inblick i en verklighet få av oss känner till.
Men till stor del får man i detta sommarprat vada genom utsagor om gott och ont, de hatiska trollen som hon önskar allt vackert så hatet ska rinna av dem, strösslat med en rad livsråd.
Och om man inte finner sådant inspirerande, ja då är det en lång en och en halv timme att lyssna igenom.
Sommarpratare 14 juli:
Robin Nazari, artist
