”Det här känns fan lite läbbigt för mig att berätta om”, säger Linnea Wikblad.
Jo tack, det tror jag det. Var tredje svensk lyssnar på ”Sommar i P1”. Att inför så många berätta om det allra mest intima och såriga känns instinktivt osunt. Det innebär att blotta sorg och frustration, att förklara känslan i att bli bortvald av sin bästa vän, att gräva i sitt beteende när man är som sämst.
Men så är Linnea Wikblad inte vem som helst. För radiolyssnarna är hon bekant som programledare i ”Morgonpasset i P3”. Det betyder att hon är van vid att dela historier ur sitt liv och att hon vet var de egna gränserna går.
Vem?
Linnea Wikblad är 39 år och uppvuxen i Stockholm. Hon är journalist och radiopratare och har sedan 2011 arbetat på P3. Mellan 2014 och 2019 var hon programledare för kulturmagasinet ”PP3” och sedan 2021 är hon programledare för ”Morgonpasset i P3”.
Hon har också synts i ”På spåret”, ”Alla mot alla”, ”Bäst i test”, ”Musikhjälpen” och ”Hotell romantik”.
Hon berättar om kärleken mellan henne och exet som hon väljer att kalla ”K”. De levde ihop i tolv år, skaffade minnen, husdjur, sommarstuga. Lärde känna varandras familjer. Byggde vardag och en egen mytologi. Men en dag vill inte ”K” mer. Linnea Wikblad är förstås förkrossad, hela livet omkullkastas, men hon är inte arg. ”Att inte vilja är inte ett svek” förklarar hon.
Wikblad är i stället vänlig och värdig i sin beskrivning av ”K”, relationen och separationen. Det får hennes sommarprat att stiga från slött skvaller till något allmängiltigt och kanske i någon mån betydelsefullt?
För det finns något underberättat i den snälla separationen. Den där man skiljs, kanske inte som vänner, men inte heller ovänner. På pappret mindre dramatiskt men givetvis ändå med en fullskalig livskris som resultat.
Linnea Wikblad förmedlar den där känslan ypperligt. Hon en tonträff som gör att hon kommer riktigt nära lyssnaren, och skapar på så vis en trygghet vilket gör att formuleringar om snoppar på chattforum och självklankande meningar om det egna utseendet landar mjukt.
Precis när vi förstått att Wikblad börjat döva sin sorg med tillfälligt flörtande, chattande och hångel – när hon förklarar för oss att hon måste stanna upp och faktiskt ta tag i och bearbeta sina känslor – dyker han upp. Killen med stensamlingen och den gulliga framtanden.
”Fuuuuuck”, liksom väser hon fram.
Plötsligt är hon i sorg och nykär på samma gång. Och det är faktiskt riktigt spännande att höra henne resonera om hur tröstlösheten inför den förlorade relationen inte är ett uttryck för att vilja ersätta sin nya kille, utan snarare en avsaknad av rötter.
Det är också en relationssyn som förtjänar att få diskuteras – så lyssna på programmet och bjud ut vännerna på aw.
Sommarpratare 29 juni:
Klas Eriksson, skådespelare
