Jag läste att en fotbollsspelare köpt ny Rolex för 3,5 miljoner kronor. Influencers, poddare och reality show-kändisar har väl inte råd med det uret, men de låtsas åtminstone, och ni tittar och läser och lyssnar.
Det smaklösa överdådet och dess begabbare står i fullkomlig samklang med estetiken som driver gängvåldet. Banala kränkningar och viljan att vara störst är andra orsaker, men prålet tycks, när man läser Diamant Salihus ”När ingen lyssnar”, vara viktigast. Så signaleras platsen i hierarkin. Åtta Rolex i guld? Nå, kompisen har nio.
Det är en sorglig värld som väl något kan spåras också i de alltför dyra husen som knäcker den överbelånade medelklassen. På så vis ger ”När ingen lyssnar” den absurda extremen av ett samhälle där materialismen ingår i överideologin.
Men centralt är naturligtvis bokens ämne: knarkhandeln, våldet och polisens försök att bromsa kriget.
Berättelsen utgår från när fransk polis 2020 knäckte den krypterade kommunikationskanalen Encrochat, vilket gav öppen insyn i allt från semesterhälsningar till mordrapporter. Det följdes av ytterligare två liknande framgångar, den ena efter att FBI via Sky konstruerat och lyckats sprida sin egen version av digital kryptering.
Salihu har utfört en märklig prestation. ”När ingen lyssnar” är skriven på ett språk som blir litterärt i sin avskalade, journalistiska tydlighet.
Salihu har utfört en märklig prestation. ”När ingen lyssnar” är skriven på ett språk som blir litterärt i sin avskalade, journalistiska tydlighet. Faktamängden och de parallella skeenden – jag vet inte hur han lyckas, men den snåriga verkligheten blir en kristallklar berättelse. Att det bara gått två år sedan boken om gängkrigen på Järvafältet, ”Tills alla dör”, kom ut får mig att baxna. ”När ingen lyssnar” borde ha tagit många års efterforskningar, sortering och skrivning. Grovarbetet och hantverksskickligheten är imponerande.
Titeln anspelar på livet för de poliser som är inbäddade i kriget. Om jag säger att cheferna ser skogsbränderna på en halvmils avstånd och vill vattenbomba, medan de poliser som blir svedda av lågorna metodiskt vill röja undan det som gör miljön lättantändlig, då hoppar jag över Salihus nyanser, men tror att jag fångar strukturen.
De som inte lyssnar sitter på avdelningar som på avstånd inte delar åsikt med poliser som rör sig nära kriget på gatorna. Valet återspeglar och boken gör tydligt ett grundläggande val: slåss man mot våldet eller knarkhandeln? De tillfälliga dåden eller drivkrafterna som ligger bakom dem?
Salihu tar som en god reporter inte ställning, men som en klok reporter tar han ändå ställning genom vinklar och urval.
Våldet stoppas om man bryter smuggelvägarna för tonvis av cannabis och kokain som årligen förs in i Sverige.
Våldet stoppas om man stryper efterfrågan från de fnittrande festprissarna i villaområdena och coola glidare på nattklubbarna.
Våldet stoppas om man kommer åt bossarna, som sitter utomlands och indirekt styr hela vägen ner till de ungar och tonåringar som agerar kurirer och mördar, och – häpnadsväckande – småföretagare som sätter guldkant på tillvaron eller löser skulder genom att transportera och lagra droger.
Här löper jakten på på den så kallade ”Kurdiske räven” som ett eget drama genom boken och får, förmodar jag, ta stor plats på grund av sin status som kändis.
Våldet stoppas om man stryper efterfrågan från de fnittrande festprissarna i villaområdena och coola glidare på nattklubbarna. Varje välanpassad dam eller ambitiös student, som drar en lina eller röker en joint, bär ett direkt moraliskt ansvar för tiotusentals mänskliga tragedier och ett växande hot mot samhällssystemet och ytterst den funktionella demokratin.
Är det en överdrift? Fördela i god ordning allt kokain som förs in i Sverige under ett år på tio miljoner människor – från nyfödda till 90-åringar – och varenda en kan bli hög på ladd var fjärde fredag. Det syns i förorterna, men det är långt därifrån, där ingen lyssnar, som själva verksamheten är ständigt pågående.
Det har gått ett tag sedan koderna knäcktes och polisen framgångsrikt utnyttjade möjligheterna. Tiden har präglats av gängstrider för att ta över de fängslade gangstrarnas affärer. Nu börjar de första som åkte in släppas och sedan följer resten i jämn ström för att konfrontera dem som utkämpat kriget i deras frånvaro. Framtidsutsikterna är dystra.
Skönt, då, att efter en vecka på kontoret eller med tentaläsningen, kunna koppla av med en joint i jacuzzin eller en lina på köksbänken i borstad marmor.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Litar KD:s medlemmar på att Ebba Busch är en av dem?
LÄS MER:Sociala mediers idioti har blivit mainstream
LÄS MER:Trots det ökade gängvåldet – Diamant Salihu hoppfull
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
