Femtusen sälar dog och så kom Miljöpartiet in i riksdagen. Saker händer. Att spå Kristdemokraternas framtid utifrån den senaste tidens larm är därför inte mycket mer än ett tidsfördriv.
Men det finns en intressant fråga att ställa efter den gångna helgens KD-dagar i Örebro. Litar medlemmarna på att Ebba Busch är en av dem?
Alltså handlade mumlet inte om politik, utan om partiets ande, förkroppsligad i partiledaren. Hur är det med amerikaniseringen? Husaffären och grovt förtal? Kniven i Johan Ingerös rygg? Den vända ryggen mot Sara Skyttedal? Mest av allt, att artiklar om KD numera handlar om fyllefester, Donald Trump, influencers, knark, stilettklackar och heavy metal.
Lewi Pethrus och Alf Svensson hade inte gått med i det här partiet.
Uppgiften för Busch var sålunda att markera sin egen hemvist, politiska medkänsla och retoriska mjukhet, egenskaper som alltid varit genuina inom den kristdemokratiska rörelsen. Publiken fick höra hur partiet är en folkrörelse som bygger på kärlekens helande kraft, sedan den givna referensen till Alf Svensson, familjens grundläggande betydelse i vag kontrast till den förra regeringens så kallade feminism, och några följdriktiga reformer: Förbättrad föräldraförsäkring. Mer pengar till trossamfund.
Det otrevliga ordet ”makt” omformulerades till ”ett medel att visa kärlek till vår nästa” och även om ”etiskt modersmål” sände något slags signal nämndes flyktingpolitiken endast på det tryggaste av sätt: Busch citerade Alf Svensson och Göran Hägglund.
Hon vågade sig till och med på detta: ”Påsken demonstrerar den totala kärleken. Påsken visar på nånting som är större än vad vi kan riktigt ta till oss, egentligen. En kärlek så stark att den har makt över döden.”
Lyckades hon övertyga församlingen att partiet förblir – eller åter kan bli – den varma gemenskapen? Att det finns medkänsla bakom samarbetet med Sverigedemokraterna?
Orden hade varit otänkbara från Hägglund. Partiet har alltid försökt övertyga väljarna att man inte behöver vara kristen för att vara kristdemokrat. Nu kändes de förutsägbara som en soluppgång.
Lyckades hon övertyga församlingen att partiet förblir – eller åter kan bli – den varma gemenskapen? Att det finns medkänsla bakom samarbetet med Sverigedemokraterna?
Jag tror inte att det spelar stor roll. Mötet hölls inte för att presentera kärleksbudet. Det var Ebba Buschs tillfälle att ge en äkta bild av sig själv som kristdemokrat och förmedla att den senaste tiden bara varit en ond dröm.
För att veta om hon lyckades krävs tankeläsning. Hur många kände istället i magen att talet bara varit ett taktiskt drag – Ebba Busch, den sluga politikern?
Svaret avgör med vilken kraft Ebba Busch kan leda partiet genom nästa val.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Sociala mediers idioti har blivit mainstream
LÄS MER:KD under spärren – första gången sedan 2018
LÄS MER:Sara Skyttedal lovar att lämna drogerna ifred
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
