Eva-Lotta Hultén: Recension: ”När almen tystnar. Om träden vi älskar och dödar” av Mårten Lind

Ask och Embla hette de första människorna. De skapades av två trästockar, en ask och en alm, som gudarna fann på stranden och göt liv i. Hela världen var dessutom en ask. Universum och mänskligheten formades av två träd som nu dör ifrån oss. Det finns en monumental ödesmättnad i denna länk mellan fornnordisk mytologi och 2000-talets träddöd.

I boken ”När almen tystnar. Om träden vi älskar och dödar”, berättar Mårten Lind, doktor i svampgenetik och författare, de moderna trädsjukdomarnas historia och väver snyggt ihop den med berättelsen om asken Yggdrasil, draken Nidhögg som gnager på dess rötter och de fyra hjortarna som betar av dess krona.

Askens lövverk vissnar och dör av svampsjukdomen askskottsjuka. Honungsskivlingen besätter de redan försvagade trädens rötter. Askarna dör en långsam död och vi ser en gång mäktiga träd förvandlas till stammar med lite tottar till krona kvar. Som en strålbehandlad människa som tappar håret. Almen går en mer plötslig död till mötes när almsjukan slår till. En skalbagge som bär på en svampsjukdom infekterar träden för att sedan kunna lägga sina ägg i barken. Inom något år står bara skelett av stammar och grenar kvar, som en kuslig varning till oss alla.

För vad beror dessa under 1900-talet uppkomna trädpandemier på? Jo, människan, så klart.

För vad beror dessa under 1900-talet uppkomna trädpandemier på? Jo, människan, så klart. Det är vi som fört svampsporer och skalbaggar från en del av världen till en annan genom handel med plantor, obarkat timmer och obehandlade packlårar. En trädsvamp som är ofarlig för den manchuriska asken blir förödande för den europeiska, som inte har utvecklat något försvar.

Asken och almen är inte de enda träd som drabbats. Kastanjer, avokadoträd, guavaträd och eukalyptus är några andra arter runtom i världen som i spåren av människans ohejdbara lust att handla först och tänka sedan har decimerats kraftigt eller står inför hotet att göra det. Inte mycket tyder på att vi har lärt oss vår läxa och nu kommer skärpa oss, så fler lär stå på tur. Träd såväl som andra växter och djur. Men i en global tillväxtekonomi får man kanske räkna med lite svinn och ödeläggelse?

”När almen tystnar” är Mårten Linds debut som författare och det är roligt att se att han redan hittat ett språk och en berättarform som känns egen. Trivsamt didaktisk och med sinne för dramatik. Rolig är han ofta också – även om titeln kanske är lite väl vitsig. Med en vassare redaktör hade det kunnat bli ännu bättre. Författarens stora förtjusning i citat hade mått väl av att tuktas och det är många onödiga upprepningar.

Inledningsvis verkar författaren också ha haft svårt att bestämma sig för om det är ett apokalypsdrama eller en elegant kulturessä han vill skriva. Som tur är lutar det alltmer åt det senare, även om dramatiken hela tiden hålls vid liv.

Så hur kommer det att gå för alla de döende träden? Det vet vi inte än men det mesta tyder på att det förr eller senare kommer utvecklas en resistens hos de individer som klarar sig. Kanske kan vi människor genom forskning också bistå i processen. Försök pågår men den naturliga, genetiska variationen kommer att ha decimerats och gjort känsligheten för nya angrepp större.

Kanske kan fler, liksom jag, finna hopp i att Mårten Lind spårar en tidig almsjuka för flera tusen år sedan. I pollenanalyser ser man hur trädets antal decimerades hastigt och kraftigt, för att sedan långsamt växa igen.

Den som hade varit en ek, och levt i tusen år, hade kanske fått se hur det kommer att gå i framtiden.

Läs mer i GP Kultur:

LÄS MER:Tanken på ännu en sommar utan regn är fasansfull

LÄS MER:Tomaternas skrik väcker nödvändiga frågor

LÄS MER:Skoltyckare förstår inte vad lågaffektivt bemötande är

Eva-Lotta Hultén

kultur@gp.se