Ralf Långbacka ger regi åt Sven Wollter och Viveka Seldahl i "Macbeth" på Stockholms stadsteater 1992.
Ralf Långbacka ger regi åt Sven Wollter och Viveka Seldahl i "Macbeth" på Stockholms stadsteater 1992. Bild: Lars Pehrson/SvD/TT

Lis Hellström Sveningson: Ralf Långbacka gav nya tankar åt teatern i Göteborg

Den finlandssvenske regissören Ralf Långbacka är död. Hans visioner om konstnärlig teater utvecklade Göteborgs stadsteater. Lis Hellström Sveningson minns en idérik teaterman.

ANNONS

Knappt en månad efter teaterprofilen Lennart Hjulströms död kommer budet om den finlandssvenske regissören och teaterchefen Ralf Långbackas bortgång. Båda förde Göteborgs stadsteater till spetsen i det svenska teaterlivet under sena 1960- och tidiga 1970-talen.

Ralf Långbacka var en reflekterande regissör vars visioner har påverkat teaterkonsten långt utanför de många uppsättningar han gjorde. Han var född i Närpes 1932 och kom i kontakt med teater under studierna i Åbo. En stipendieresa i Europa la grunden till hans arbete mot den konstnärliga teatern.

Redan som 27-åring blev han chef för Åbo svenska teater. Där väckte han göteborgske teaterchefen Mats Johanssons intresse. Johansson letade efter nya regissörer som kunde förnya Göteborgs stadsteater. Långbacka var ett fynd. Gästspelet med Tjechovs "Tre systrar" följdes av ett engagemang som gästregissör och 1967 anställning som regissör på Stadsteatern.

ANNONS

Långbacka var radikal och vänsterorienterad. Hans fyra år på posten ledde till många uppmärksammade föreställningar som gjorde outplånliga intryck, både på publik och kritik. Det var framför allt Tjechov och Brecht han gav sig på med nya, experimenterande läsningar. "Onkel Vanja" fick kultstatus som ett nytt sätt att spela Tjechov. "Körsbärsträdgården" fortsatte linjen. Arbetet med Shakespeares "Timon från Aten" följdes av en grupp litteraturvetare vid Göteborgs universitet, under ledning av Kurt Aspelin, och rapporterades i en bok (1971).

Det var framför allt Tjechov och Brecht han gav sig på med nya, experimenterande läsningar.

Brechts "Herr Puntila och hans dräng Matti" (1969) blev en ikonisk föreställning i Göteborgs teaterhistoria med Folke Hjort och Sven Wollter i huvudrollerna. Gästspelet i Berlin två år senare såg Ralf Långbacka själv som en av höjdpunkterna i sitt teaterliv, skriver han i självbiografin "Att fånga ödets vindar"(2009). De fyra åren i Göteborg var lika viktiga och utvecklande för honom själv som för teatern. Han återkom även senare som gäst.

Till karriären hörde också chefsposten på Åbo stadsteater och Stadsteatern i Helsingfors. Han utnämndes till professor och undervisade samtidigt som han var en internationellt efterfrågad regissör.

Analyserna och visionerna om den teater Ralf Långbacka strävade efter avsatte flera böcker. Hans tes om den (begränsade) konstnärliga brinntiden har i flera fall bevisats, men Ralf Långbackas bränsle till teaterns utveckling ger fortsatt energi. Han blev 89 år.

ANNONS

LÄS MER:Stadsteaterns ensemblekonst har ersatts av kändisteater

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev!

GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv. För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.

ANNONS