I över 30 år låg krogen Aberdeen på Sveagatan utan att ändra vare sig inredning eller meny. Enda gången de gjort det minsta väsen av sig är nu – när ägarna beslutat sig för att lägga ner.
Några kvarter längre bort på Övre Husargatan låg Lilla Jamesons. I en tid då krogar slår sig för bröstet med hur många olika sorters lokalproducerad IPA de har så kallade Lilla Jamesons en öl för en bira på sin hemsida. De har nu också stängt – för att ge plats åt en kedja som säljer crepes.
Folk säger att de gillar sunkhak. Att de föredrar ställen som är genuina där man kan träffa på färgstarka stammisar, få billig öl och rikliga portioner med något grundligt friterat som skiftar i gult och beige. Ordet ”sunk” sägs med kärlek. Men det är uppenbart att när det verkligen gäller så går man inte dit.
Visst, pandemin som nu går in på sitt tredje år spelar roll. Det finns enklare sätt att tjäna sitt uppehälle än att driva en restaurang samtidigt som folk uppmanas att inte gå ut. Men dessa ställen, som i bästa fall kallas kvarterskrogar och i värsta fall sunkhak, skulle ändå inte leva kvar och frodas även om coronaviruset som genom ett trollslag skulle försvinna imorgon. De skulle sakta tyna bort i alla fall. Det är inte bara pandemin. Det är ett Göteborg i förändring.
Men dessa ställen, som i bästa fall kallas kvarterskrogar och i värsta fall sunkhak, skulle ändå inte leva kvar och frodas även om coronaviruset som genom ett trollslag skulle försvinna imorgon.
LÄS MER:Linnékrogen stänger – efter 30 år med samma ägare
Det kommer klagas på att Aberdeen, Lilla Jamesons och ställen som liknar dem lägger ner. Folk kommer säga något om ”gentrifiering” innan de glömmer bort alltihop och beställer in en suröl på något nytt ljust och fräscht ställe. Jag är hemskt ledsen att behöva säga det men det är ni som är gentrifieringen.
I teorin vill vi ha det skeva och lite fula, det som kallas karaktär. Men de människor som gav ställena just den där karaktären finns snart inte kvar längre. Den stereotypiske goe göteborgaren, som vi både skäms för och är stolta över, är en utrotningshotad art. Om de över huvud taget fortfarande lever sitter de på ålderdomshem och är för svaga och fattiga för att gå på krogen. Eller rädda för att gå ut.
Det som finns kvar är folk som lajvar goa göteborgare. Som går på sunkhak av samma anledning som de har ironisk mustasch eller bär en keps som det står ”Lantmännen” på, fastän de är front end developers eller ståuppkomiker. De går inte till en kvarterskrog för att det är det enda stället där de passar in, utan för att det är en kul grej, i teorin. Men det räcker inte.
LÄS MER:Instagramkontot guidar till Göteborgs fem bästa sunkhak
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
