Det är inte Naomi Kleins Stockholmsbesök som denna varma majdag har drivit upp SJ-biljetterna till nya nivåer och fått hotell och restaurangägare att gnugga händer, utan Taylor Swifts. Men Kleins besök, det första på nio år, drar ändå till sig mångas uppmärksamhet – och definitivt min. Besöket är intensivt, och över på en dag. Denna vänstertänkare, aktivist och storstjärna i fack- och debattboksklassen ger intervjuer (men inte långa), hon besöker de studenter som slagit läger vid Stockholms universitet, håller ett kort tal där, besöker Aftonbladets podcast Café Bambino, håller tal på Palestinagalan på Slakthuset och sedan är det dags för hennes eget framträdande på Rival i Stockholm. Fullsatt och mycket hjärtlig stämning. Fast dagen måste ha varit lång låter hon fortfarande engagerad.
Att läsa hennes ”Doppelgänger: En färd genom spegelvärlden” (Ordfront 2023) var en upplevelse på flera plan, liksom skrivandet av boken uppenbarligen var det för författaren. Sanna Samuelsson skrev i sin recension i GP att boken är ”en måsteläsning i vår förvirrade tid, där paranoian och rädslan för den andre tycks växa sig allt större”. Naomi Klein själv säger att boken är annorlunda allt hon har skrivit förut, och att hon höll den hemlig för både agenter och förläggare, för att inte behöva förbinda sig till något förrän hon själv kände att den var klar. Boken handlar, bland mycket annat, om konspirationskulturen, om varför debatt och konflikt i dag inte verkar handla om olika syn på värderingar utan om vad som ens är verkligt och sant.
Jag tror att vi är på en ny plats nu, i världen efter covid.
När vi ses börjar jag med att fråga om två sätt som hon beskriver detta på:
Två av de centrala begreppen du använder i boken är en slags geografiska metaforer; ”spegelvärlden” och ”skuggriken”. Har något hänt sedan boken släpptes, som har förändrat hur du ser på de begreppen?
– Ja, boken är ett slags försök att skapa en karta. Jag tror att vi är på en ny plats nu, i världen efter covid. Det är som att jordens axel har förskjutits. Och även om detta med att skriva en bok är ett i grunden ensamt arbete, så är processen efteråt kollektiv. Om min karta är ofullständig kan andra komma och säga: men du glömde ju den här bergskedjan, och du fick inte med den här stigen, som också kan vara en utväg! Jag tror faktiskt att den här boken, mer än något annat jag har skrivit, har inspirerat andra till fantastiskt skrivande.
Som ett slags fan-nonfiction?
Klein skrattar och säger, ja, precis, och visar på sin telefon hur skribenten Courtney Martin har skrivit och illustrerat just en egen respons på och sammanfattning av ”Doppelganger”. Den innehåller en elegant ekvation för den första dubbelgångaren vi presenteras för i boken, det vill säga Naomi Wolf, och hennes väg från en liberal vänsterposition till tungt beväpnad antivax-feminist i Steve Bannons sold:
”Narcissism + beroende av sociala medier + medelålderskris + offentlig förnedring = högerpsykos”
Den här diagonala rörelsen, från vänster till höger och genom en slags spegelvägg, är något som Klein i boken låter sig förundras över, men sen också försöker förklara. Historien om sammanblandningen mellan henne och Naomi Wolf har dragit till sig mycket uppmärksamhet. Men andra delar av den så kallade spegelvärlden befinner sig också mitt i det presidentval som nu börjar närma sig i USA.
– När det gäller rättegången mot Trump, så ser jag många som hoppas att detta ska undergräva honom, att han ska bli avslöjad. Men det blir han inte, för det finns en annan historia här, som hans följare köper. Allt som går honom emot bygger också upp honom. Det går inte att vinna över Trump om vi inte förstår att med hans logik visar åtalen bara hur viktigt det är för eliten att röja honom ur vägen.
Jag måste respektera människors rätt att inte rösta för något sådant.
Vilken sorts mening har det då att rösta i USA:s presidentval, frågar jag. Klein svarar långsamt, eftertänksamt.
– Vi talar om att rösta för det mindre onda, ”the lesser evil”. Men det finns inget ondare än folkmord. Jag har aldrig varit med om en valsituation som är så omöjlig som den vi är i i dag, säger Klein, som återigen bor i Kanada där hon växte upp, men som också har bott och verkat i USA, exempelvis var hon aktiv i kampanjen för Bernie Sanders.
– Jag vet att Trump hade stött vad som händer i Gaza nu fullt ut, hans tidigare politik som president höjde temperaturen i Israel och Palestina mot kokpunkten. Men nu är det ändå Biden som skickar vapen och det är Biden som ger Netanyahu ett carte blanche, om än med ett litet förbehåll. Och jag måste respektera människors rätt att inte rösta för något sådant.
LÄS MER:Recension: ”Doppelgänger” av Naomi Klein
LÄS MER:Sluta bannlysa våra tankar om Palestina och Israel
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
