Förra veckan så träffade jag min gamla mellanstadielärare. Han hörde av sig till mig och bad mig ta med några av mina tidigare klasskamrater som jag än i dag har kontakt med.
LÄS MER: Afshin Zali - Vi trodde mer på djungeltrumman än på lärarna
Vi tre var beredda på att vår gamla lärare skulle fråga oss om vad vi vet om hur det har gått för hans gamla elever. Med dagens teknik har man någorlunda koll på vad dessa har gjort med sina liv. De som har gift sig med idrottsmän för deras pengar, de som valde det kriminella yrket och skrytsamt skrivit i sin Facebookprofil att deras alma mater är ”Livet hårda skola”. Personen som blivit sjuk i cancer och ventilerar sig för sina vänner med långa statusuppdateringar om hur dålig vården är i Sverige och skriver som sjukdomen vore en person. ”Jag hatar dig Cancer”.
Vi frågade läraren om kamrater som av nån anledning inte använder sig av sociala medier. De som är off the grid. Jag frågade om en person, som enligt många i min bekantskapskrets är en otroligt besvärande grabb. Då överviktig, aggressiv, utan något som helst konsekvenstänk. Han hade dött av en överdos.
Först blev jag chockad, men eftersom jag är cynisk till denna person så blev jag inte ledsen. Första gången jag stötte på honom började han bråka med mig. Jag var tolv år och han var nio. Han varnade mig att om han fick syn på mig så skulle han döda mig. Nån vecka senare efter händelsen får han syn på mig i snabbköpet som då hette Spargrisen. Jag såg i ögonvrån att han började gå raskt mot mig. När han såg mig tillsammans med min far blev han överraskad. Han frågade om det var min far och jag svarade ja. Han sa då med sin hesa röst: ”Din pappa lärde mig läsa!” Min far jobbade då som matematiklärare i Talldungeskolan och hade honom som elev i en obsklass. När grabben begav sig suckade far av lättnad och skakade på huvudet.
Det var sju år sedan jag träffade honom senast. Han hade blivit muskulös och trevlig, men pratade fortfarande med sin hesa röst. Sista gången vi talades vid frågade han mig om jag hade ”kofötter”. Jag kände mig tvungen att rätta honom men han menade kofot i plural. Han berättade inte vad han skulle göra med ”kofötterna”.
Kort efteråt fick jag höra av folk att han försvunnit från Kortedala, då han hamnat i konflikt. Han blev portad men trotsade och blev skjuten i benet på Gregorianska gatan.
LÄS MER: Afshin Zali - Varför glömde Kortedala punken?
När jag berättade för min far om hans död blev han ledsen. En grabb som vuxit upp i en problematisk familj. Knaprade bensodiazepiner från tidig ålder och hamnade utanför samhället. Det fick mig inse att det finns tydliga paralleller i hans persona med en karaktär i serien The wire.
Den karaktären levde vidare. Det gjorde inte grabben som blev portad från stadsdelen han växte upp i. Han dog två veckor innan han skulle fylla 26 år.
Men han hamnade i Kortedala till slut, eller snarare på Kvibergs kyrkogård. Hans hesa röst, det kom från en tidig introduktion till Stesolid och gap.
