Härom veckan recenserade jag boken ”Den stora kreditfesten: Historien om Klarna” av Jonas Malmborg. Den handlade om Fintech-bolagets framväxt och framfart. Nu kan man säga att bokens pendang har kommit: ”Skuldsatt: Om hur obetalda lån blev en lysande affärsidé” av Aktuelltreportern Lena Pettersson. I denna bok får vi inblick i en handfull skuldsattas liv, men framför allt får vi ta del av en intressant diskussion om hur skuldsättning och återbetalning i Sverige skiljer sig från nästan hela den övriga världen.
Berättelser om ockrare och procentare sträcker sig långt bak i historien. Pettersson visar med exempel från Mesopotamien till Markurells i Wadköping hur ockraren ständigt varit sedd som en klandervärd figur och att deras verksamhet ansetts högst tveksam trots att de har verkat inom lagens råmärke. Ockrare har till exempel hävdats vara de som indirekt tog död på Bellman 1795. Häktad för en obetald skuld var bland det sista han skrev ”Balladen om procentaren”.
Är mödan värt att vara till?
Procentare, dig buga
Som ständigt löpa måste April
Att dubbla räntor suga;
Jämt glo åt Gäldenär’ns kvarter,
Jämt Instantier upp och ner.
Med muskig blick, som när du ler,
Och skuggrädd som en fluga
För Sveriges del började den samtida stora skuldsättningen på 1980-talet när regeringen avreglerade kreditmarknaden, som innebar att man tog bort hur mycket bankerna fick låna ut och hur hög ränta de fick ta ut. Därefter har skulderna och överskuldsättningen ökat, likaså antalet personer hos kronofogden. Just Kronofogdemyndigheten i Sverige är intressant då de, till skillnad från i andra länder, driver in allt från bluffakturor till smålån från den som överkonsumerat smink. Pettersson sammanfattar det på detta pregnanta sätt: ”Staten ser till att hålla sig i bakgrunden när det gäller bestämmelserna kring kreditgivning för att i hög grad låta utlånare och låntagare sköta sig själva. Men i en annan del av processen tar staten rejäla kliv fram för att gripa in: när det gäller skuldindrivning.” Nästan allt talar för långivarnas rätt.
Här hamnar vi mitt i en moralfilosofisk diskussion mellan vad som är lagligt och vad som är rättfärdigt. Även om långivaren har och har haft lagen på sin sida, finns det en mångtusenårig uppfattning att vad de sysslar med både är oetiskt och samhällsfarligt. Det är uppenbart att många av de som tar lån är den klart svagare parten och att kreditupplysningen är ett spel för gallerierna. Den som tagit sitt tionde snabblån kan utan problem även ta sitt elfte. Att låna ut är riskfritt, men att sitta fast i skuldträsket är skadligt för individen på alla upptänkliga sätt.
Pettersson ställer här Sverige i kontrast till USA. Under bolånekrisen 2008 kunde amerikaner som inte längre hade möjlighet att betala sina räntor skicka nycklarna till banken som övertog ägandet av huset och strök lånen. I Sverige får man leva med lånen även om banken tar huset.
Den stora behållningen med Petterssons bok är att hon visar att det finns alternativ.
Varför har USA, av alla länder, en så förlåtande syn på risker och lån? När någon inte kan betala sin skuld anser man där att det är marknaden som inte bedömt risken på rätt sätt och därför bär långivaren sitt ansvar för detta – allt för att kapitalismen ska fungera bättre. Pettersson pekar på att Sverige har de strängaste reglerna i västvärlden kring indrivning. Hon skriver att det är en principsak och att det viktigaste är att upprätthålla betalningsmoralen, inte pengarna i sig. Men varför detta är viktigare i Sverige, än i andra jämförbara länder, blir jag fortfarande inte klok på.
Boken innehåller flera hjärtskärande berättelser om privat skuldsättning, men dessa historier är ofta likadana och har tyvärr berättats intill leda, inte minst i långköraren ”Lyxfällan”. Vad som är nytt och som det gärna hade fått grävas mer i är den svenska synen på lån och kronofogdens särskilda uppdrag, som skiljer sig från resten av den jämförbara världen (förutom Finland). Den stora behållningen med Petterssons bok är att hon visar att det finns alternativ. Vi behöver inte driva skuldsatta in i självmord. Det finns mer humana sätt att behandla dem än vi gör i Sverige. Utan att samhället kollapsar.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Recension: ”Den stora kreditfesten: Historien om Klarna” av Jonas Malmborg
LÄS MER:Recension: ”The World the Plague Made” av James Belich
LÄS MER:Recension: ”Medelklassen. 200 år i samhällets mitt” av Lovisa Broström
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
