Vi älskar de unga poeterna. Vi älskar dem för att de är unga och oförstörda, vi älskar dem för att de är ohöviska, vi älskar dem för att de (förhoppningsvis) fattar något vi inte själva fattar och förlåter dem för resten, vi älskar dem för att de dricker ur ungdomens källa och därför vill vi dricka deras blod som vampyrer och låta lite av deras aura av odödlighet och ungdom färga av sig på oss.
Kort sagt, vi (och med detta ”vi” menar jag alltså mig själv och mina trötta, medelålders kollegor), är ungdomens parasiter.
Så självklart vill man kasta sig över den tjugoåriga poesidebutanten med det perfekta artistnamnet Ali Alonzo från Stockholms innerstad och sluka honom med hull och hår. Lite tråkigt att han inte är tonåring längre som när han vann Lilla Augustpriset 2022, men vi kan leva med det.
För i sin diktsamling är han det fortfarande: ”jag är en ung och dum nittonåring”.
Boktiteln lyder: Jag tänker bli äcklig”. Och i en ett år gammal vampyrintervju med Alonzo i DN säger han, som svar på frågan om vem han är: ”Jag är väl poet också, det känns fortfarande äckligt att säga det.”
Äcklig, alltså – inte vacker, inte ful, inte jätteviktig, omstörtande eller sann, utan motbjudande, osmaklig, obehaglig, stötande. Man vill bli älskad, i brist därpå väcka anstöt.
Men hos Alonzo är äckligheten också en estetik.
Första gången som jag stöter på ordet i boken snyter sig diktjaget i näven och snoret sprutar:
jag säger förlåt för att jag är så äcklig
och snyter mig
du säger att det är okej
Och alldeles i slutet av boken kommer dikten ”ÄR DET NU JAG BLIR ÄCKLIG” (naturligtvis utan frågetecken):
hur äckligt det är
när jag gör det
jag måste göra för
att över leva hur det lägger sig där
och fyller
rinner
väller & sväller
och är äckligt
jag älskar det
Vändningen på slutet är väsentlig. Och jag kan inte annat än att koppla äckligheten till det ätstörningstema som kommer och går i Alonzos dikter. Förutom rent explicit (”jag ville bara skämta om ätstörningen inte faktiskt få den”), finns hänvisningar till hypotermi, till svält, hunger, fett, mat, hetsätning, spyor och inte minst till den utmärglade kroppen över vilken huden stramar och där vassa fingrar förvandlas till pennor.
Hela sjukdomens credo hittar jag i en dikttitel: ”JAG LEVER SOM MEST NÄR JAG SVÄLTER IHJÄL & DÖR NÄR JAG ÄTER.” Och i första dikten står det ”den som äter minst // lever längst” som om det var ätstörningen själv som talade. Men här förvandlas sjukdomens logik, det vill säga en lögn framställd som sanning, i stället till diktens medel och metod. Det livshotande blir till något produktivt. Och det vedertagna (att man måste äta för att leva) blir till något annat genom en vitsig omkastning.
Detta gäller för en massa uttryck. Ta till exempel dikttiteln ”JAG PISSAR IN MIG I ETT HÖRN” (som också är 100% äcklig). Poeten framstår överlag som en riktig skojare och det patologiska vitsandet tycks även styra dikternas inre logik och associationsbanor. Här finns en välkommen vits på balaklava och baklava, en mindre lyckad på mitt eget absoluta hatuttryck just nu, lågt hängande frukt, och så naturligtvis bokens banger:
allt åt alla
allt åt ali
ali åt allt
När jag räcker över boken till en mig närstående tonåring säger hen ”tyvärr, jag fattar inte poesi”. Men jag tror inte det är meningen att man ska ”fatta” Alonzos poesi på det viset. I stället finns en genomgående antiestetik som till exempel understryks av ett möte med analfabeternas riksförbund.
Det här är smarta, roliga och lekfulla dikter. Ibland lite väl fyndiga och självmedvetna kan jag tycka. Som en slogan utan föremål. Ett skämt som är superinternt eller vars poäng gått förlorad. Till nästa bok önskar jag mig en poet som är mindre smart, mer fokuserad och mer öppet hjärtslitande. Återstår att se om Ali Alonzo har samma plan.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Recension: ”Försvinnandet” av Josefin de Gregorio
LÄS MER:Recension: ”Sniglar och snö” av Agneta Pleijel
LÄS MER:Jag bryr mig bara om ifall litteratur är bra eller dålig
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
