Barnboksförfattaren Ulf Nilsson dog 2021. Hans milt humoristiska bilderboksfigurer var alltid på riktigt och ofta inbäddade i mjuk päls och lena öron: den älskade grisen, marsvinet herr Muffin, de förälskade kaninerna Popcorn och Rufs.
Det tänker jag på när jag läser hans änka, författaren Lotta Olssons bok ”Jag som är kvar”. Precis som de där figurerna är hon på riktigt, men till skillnad från dem är hon på en och samma gång både mjuk och rå. Hon sörjer och lever.
Hon vänder porträttet av maken in mot väggen för att det länge är omöjligt att titta på det. Hon minns honom med en varm och innerlig kärlek. Och hon går regelbundet till den unga kvinnan Karla och får brasiliansk vaxning, en symbol för förälskelsen i J.
Vaxningen gör henne hårlös, nästan hudlös, ”rosa och len som en persika”. Hon blir något annat än de där mjukpälsade, vänliga bilderboksdjuren. Hon blir åtrå. Och hon tänker inte låtsas något annat, även om hon också konstaterar att hon inte varit så naken sedan nioårsåldern. Det är, skriver hon, som att börja om.
Hon blir något annat än de där mjukpälsade, vänliga bilderboksdjuren. Hon blir åtrå.
”Jag som är kvar” handlar om kroppar som förtvinar och kroppar som vibrerar av lust, om tiden som går, minnena och tacksamheten.
Texten bygger på motsatser: ljus och mörker, ung och gammal, liv och död, nu och då. Och om Lotta Olssons hyllade debut från 1994 med sonettsamlingen ”Skuggor och speglingar” var en uppvisning i sträng formfulländning, är ”Jag som är kvar” i stället en porlande bäck, utan början och utan slut, komplett med solkatter och dunkla virvlar.
I ”En liten bok om konsten att dö” som Ulf Nilsson skrev medan han dog, och som ett år efter hans död, 2022, utkom i Lotta Olssons redigering, ställer han bland annat följande frågor: ”Ska du sälja lägenheten? Ska du gifta om dig? Ska du ge bort min gamla katt?”. Sedan tar han tillbaka: ”Jag närmar mig inte ens frågorna”.
”Jag som är kvar” ger ett slags svar. Det lämnas lugnt, avklarnat och utan skuld.
Änkan och sonen äter mer chips nu än tidigare, lite mindre choklad och kött. De ska flytta. Hon åtrår en annan man. Katten är kvar.
Liksom kärleken och den ljusa lilla sfär som i tjugo år utgjordes av Lotta och Ulf.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Bra att korta sommarlovet – men inte för att plugga
LÄS MER:Adjö, herr Nilsson
LÄS MER:Recension: ”En liten bok om konsten att dö” av Ulf Nilsson
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
