Recension: ”Hyper” av Agri Ismaïl

Ansatsen är stor i Agri Ismaïls debutroman ”Hyper”, en tredelad släktkrönika om exilens effekter med utgångspunkt i finanskrisen 2008. Det är en bok som ivrigt fångar modernitetens avarter, men som måste slita för att få läsarens uppmärksamhet, skriver gästrecensent Gabriel Zetterström.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS

”It’s the economy, stupid” brukar det ju heta. ”Allt är pengar” står det på baksidan av Agri Ismaïls debutroman ”Hyper”. En passande paroll för denna släktkrönika om en kurdisk familj som spritts för vinden, med tyngdpunkt på skarven mellan 00- och 10-tal.

Rafiq – pappan och revolutionären – är död. Mamma Xezal flyttar så småningom från exilen i London tillbaka till Slemani, beläget i den irakiska delen av Kurdistan. Fokus på nästa generation. Äldste sonen Mohammed gör karriär i den stenhårda finansvärlden. Arbetsnarkoman, fast besluten att pitcha idén om ”islamiska kreditkort” för brittiska banker i finanskrisens spår. Dottern Siver lämnar äktenskapet i Bagdad och startar om som ensamstående mamma i Dubai när maken vill ha en andra fru. I New York sitter datageniet och inceln Laika, yngst i skaran, bakom en skärm utan att lämna lägenheten. Hans i princip enda mänskliga kontakt handlar om att onanera till betalda digitala sextjänster, utförd av en 20-årig cam girl.

ANNONS

Och utanför fönstret hörs Occupy Wall Street-protesterna.

Ansatsen är således stor. ”Hyper” är en tredelad och på flera sätt komplex roman, laddad med symboler och sidospår med det kurdiska arvet som fond, från revolutionen i Iran via Gulfkriget till Saddam Hussein i en snara. I grunden finns en vacker och berörande historia om exilens effekter, och erfarenheten att i någon mån sakna hemland.

Det är också en berättelse om hur världen löpt amok, hur verklighetsbegreppet ständigt utmanas (Baudrillard, check!). En sammanflätad svanesång över vår kapitalistiska och suicidala samtid: ”termen som mest tilltalade Laika var nekrocen, eftersom detta system inte hade något annat mål än världens förstörelse. Vi gräver allt djupare, och använder allt fler resurser: kapitalismens mål är inte monetär vinst, det är mänsklighetens utrotning.”

Genom Hardi-syskonens livsöden ser vi modernitetens avarter. Men Ismaïl får likafullt slita för min uppmärksamhet.

Ett nästintill pedantiskt redovisande av olika företagsnamn och finansiella modeller gör stundtals läsningen lika rafflande som en genomsnittlig Linkedin-scrollning.

Stor ansats, var det ja. För stor? Mycket möjligt, gränsen mellan grundligt och duktigt suddas ut. Ett nästintill pedantiskt redovisande av olika företagsnamn och finansiella modeller gör stundtals läsningen lika rafflande som en genomsnittlig Linkedin-scrollning. Vem rycks med i detaljerade beskrivningar av kontorslandskap eller lyxgallerior? Mot bakgrund av den mängd information som prackas på läsaren för att gestalta Samtiden med stort S, framstår författaren som alltför ivrig. De bägge sönerna blir lite väl stereotypa: dels Mohammed aka M.M. Hardi, den cyniske finansstrebern som förkastar pappans politiska arv, men också Laika i sin avförtrollade ensamhet. Lägg till att det – pun intended – går inflation i antal sidor (även om Ismaïl reducerar långrandigheten genom att variera sig berättartekniskt mellan romanens olika delar). Kontrasten mot diverse flashbacks, som hålls korta och övergripande, blir påtaglig.

ANNONS

Framförallt efterlyser jag en tydligare framåtrörelse, en intensifiering. Romanen är paradoxalt statisk, sett till de många hoppen i tid och rum.

”Hyper” saknar inte förtjänster. Författaren har förmågan att vackert fånga allmängiltiga skeenden. Oavsett om det gäller åldrande (”När Laika brukade föreställa sig hur hans föräldrar såg ut under den här tiden hade de sedan länge fått ansiktena ersatta av de anletsdrag som senare skulpterats fram med tidens kniv”), eller Sivers förändrade syn på sin Karim (”Hon mindes ögonblicket hon såg en främling i det ansikte som en gång tillhört hennes man”).

Och även om Laika känns lite väl förutsägbar som karaktär, frammanar hans isolerade tillvaro en precis så klaustrofobisk stämning som författaren antagligen vill åt. Här blir också det symboliska som mest påtagligt. Som återblickarna till tiden på videostreaming-företaget ”där han granskade flaggat innehåll för att se om de uppladdade filmerna stred mot webbplatsens allmänna villkor”. Men även dörrvakten trubbades av efter ett tag, ”varken halshuggningar eller äckliga gubbar som smygfilmade unga kvinnor hade någon som helst effekt på honom”.

Apropå modernitetens avarter, då.

Fotnot: Då Agri Ismaïl skriver återkommande för GP Kultur har vi bett Gabriel Zetterström, kritiker och kulturskribent i Sydsvenskan och DN, att gästrecensera boken.

ANNONS

Läs mer i GP Kultur:

LÄS MER:Pengarna styr när Ismaïl romandebuterar

LÄS MER:Recension: ”Bedragaren” av Zadie Smith

LÄS MER:Spelen som spelade roll: Agri Ismaïl om ”Tetris”

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev

GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS