Här, en lista på sånt många gärna läser mycket om: lyxprostituerade som egentligen är ryska spioner, top secret möten med mystiska agenter, spännande teorier om sovjetiska påverkansoperationer och, förstås, krig.
Här kommer en lista till – på sånt som flertalet inte lika gärna roar sig med på sin surt förvärvade fritid: modern svensk bankhistoria, interndokument, revisorer, olika direktörers CV:n, ledarskap, finansiell expansion i Baltikum och penningtvätt genom brevlådeföretag.
Detta är de erfarna journalisterna Lars Berge och Axel Gordh Humlesjö fullt medvetna om. I deras nya bok “Honungsfällan” har man alltså gjort ett ambitiöst försök att väva samman alla dessa ingredienser till en aptitlig mix. Lite sex. En gnutta spionromantik. Väldigt mycket om Swedbanks penningtvättskandal. Ovanpå det ett försök att sätta bankens verksamhet i ett större sammanhang.
Det skapar nerv. Såväl titel som bokens inledning frestar med spänning. Den ryska säkerhetstjänsten (FSB) påstås med hjälp av vackra kvinnor och komprometterande material ha infiltrerat Swedbank. Som början på en bra thriller.
Men det är snudd på falsk marknadsföring att göra detta till bokens inramning. Den som förväntar sig ett nytt omvälvande, sexsnaskigt avslöjande om Swedbank kommer nämligen bli besviken. Även om det finns trovärdiga indikationer på att Ryssland har försökt påverka tjänstemän framkommer inga övertygande bevis på att de skulle ha lyckats.
Titeln till trots är detta inte heller “Honungsfällans” ärende. Det som de båda författarna levererar är i stället en övertygande bild av den omfattande penningtvätt som Swedbank ägnade sig åt under första decennierna av 2000-talet.
Axel Gordh Humlesjö, som till vardags är grävande reporter för Uppdrag granskning, var en av de som 2019 gjorde det stora avslöjandet om bankens affärer. 40 miljarder kronor hade slussats genom banken via suspekta transaktioner från kunder i Baltikum, främst Estland, Lettland och Litauen. Kopplingarna till ryska och ukrainska oligarker var tydliga. Dessutom hade bankens ledning försökt tysta ner affärerna.
Konsekvenserna blev omfattande. Anseendet för en av de viktigaste finansinstitutionerna i Sverige grusades. Aktiekursen rasade. Banken bötfälldes på 4 miljarder kronor, ansvarige VD:n Birgitte Bonnesen fick sparken och blev kort därefter åtalad för grovt svindleri.
Medan den tv-sända granskningen bara levererade nedslag med de allra saftigaste detaljerna framkommer i boken en mycket mer detaljerad version av hur situationen alls kunde uppstå.
Slutligen, inte oviktigt, går boken att läsa som ett svar på tal till Birgitte Bonnesen.
Huvudorsaken var bankens naiva attityd till sin expansion in i Baltikum, Ryssland och Ukraina. Enorma nya intäkter på helt nya marknader verkar ha gjort verksamheten blind inför det faktum att mycket inte stod rätt till. Här lägger författarna det stora ansvaret dels på Birgitte Bonnesen, men även på tidigare VD:n Michael Wolf som var aktiv när de största transaktionerna gjordes.
Ingen av dem förefaller ha uppmuntrat verksamheten, men har båda genom beteende och beslut möjliggjort den osunda företagskultur som gjort detta möjligt. Berge och Humlesjö stannar inte här. De vill påvisa vad denna omfattande penningtvätt av ryska och ukrainska pengar har fått för konsekvenser.
Förutom det uppenbara – att oligarker har rånat landets befolkningar på deras gemensamma tillgångar – vill de lyfta fram ytterligare ett spår. Nämligen det faktum att denna strida ström av svarta pengar inte bara går till rika ryssars lyxyachter – utan också bidrar till den ryska krigsapparaten. Dels genom att underblåsa anti-demokratiska strömningar i Europa och USA, men också genom direkta uppköp av tomter nära militära anläggningar.
En viktig poäng som gör ämnet än mer angeläget. Men, precis som ovan nämnda honungsfälla, är detta också en aspekt av boken där författarna mer hänfaller åt spekulation än fakta. Något de själva till deras heder erkänner.
Man lanserar exempelvis en teori om att FSB under decennier aktivt arbetat för att få västvärlden att falla samman så att Ryssland ska kunna ta makten över världsordningen. Spännande att tänka på, förstås, men jag hade föredragit om man rotat djupare och presenterat mer belägg för hur ryska pengar, de facto, används för subversiv verksamhet.
Slutligen, inte oviktigt, går boken att läsa som ett svar på tal till Birgitte Bonnesen. Mycket av hennes försvar i tingsrätten byggde på argumenten om att reportagen i Uppdrag granskning var ohederligt framställda. Ganska framgångsrikt, dessutom: hon friades men åklagare överklagade till hovrätten.
Att “Honungsfällan”, som så grundligt går till botten med exakt var Bonnesen brustit, publiceras bara någon vecka innan målet prövas på nytt skulle kunna vara en slump. Eller inte.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Hur blev Göteborg en antiintellektuell stad?
LÄS MER:Jag har glömt bort den göteborgska klädkoden
LÄS MER:Min promenad i Stockholm kostar 500 kronor
Anmäl dig till Johan Hiltons nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
