Det är jättedyrt i Stockholm. Bara att ta en lördagspromenad kostar ungefär 500 kronor i inträde. Jo, det blir faktiskt så, jag har räknat. Lunch 229, museum 150 kronor, cappuccino 52 kronor, bulle 42. Resten går upp i rök i en oförklarlig entropi, inte minst om man får för sig att ta sig “ett glas”.
Det var en avskräckande faktor redan före inflationen. Men nu bor jag alltså i Stockholm ändå – och inte nog med det. De redan höga priserna har blivit astronomiska. 500 kronor räcker inte långt längre. Som tur är har jag åtminstone en indikator för hur dagen kommer att arta sig prismässigt.
Bara tio meter utanför min port gör en liten hamburgerrestaurang reklam för vad de anser vara sina mest strålande erbjudanden. En skylt har visat sig vara extra inflationskänslig. Det handlar om “SMASHBURGERS MED STOR STARK”.
Jag har under många, långa promenader med barnvagn utvecklat strategier.
Länge låg den på prisvärda 169 kronor. När inflationen kom letade den sig först upp till lite mer hutlösa 185 kronor. Men den stannade inte där – en glåmig dag inträffade det omöjliga. 199 kronor. Jag gick genast hem.
Dagen efter gick jag förbi igen. 185 kronor.
Så där håller den på, skylten. Ibland 185, ibland 199, ibland helt ersatt mot strömming. Är det 185 kronor vet jag att en bra dag väntar, på 199 är det lika bra att stanna hemma. Jag vet fortfarande inte om strömming är ett bra eller dåligt tecken. Det är i vart fall inte sill.
Men även en god dag, en 185 kronors-dag, är en dag där storstadens prisläge måste tacklas. Jag har under många, långa promenader med barnvagn utvecklat strategier. Runtom i staden finns prisanomalier utspridda. Det är som i filmen ”Stalker” av Tarkovskij. I den måste protagonisten akta sig för osynliga, livsfarliga kraftfält när han navigerar sig genom “The Zone”, en mystisk plats där fysikens lagar satts ur spel. Den stora skillnaden mellan The Zone och Stockholm är att kraftfälten här mest påverkar kostnaden på sådant som korvar och take away-kaffe.
Det har blivit en sport att hitta dem alla. På detta vis har jag (bra dagar, förstås) lyckats dra ner inträdesavgiften till huvudstaden betänkligt. På de mest oväntade ställen går det att hitta en kopp kaffe för 18 kronor. Slopa kaffet mot Red Bull Light och du är nere på 13 kronor. Förutom att jag inte för mitt liv förstår hur det kan vara billigare än kaffe kommer det förstås med sina egna problem. Att klämma en Red Bull Light på väg mellan punkt A och B ger ifrån sig en helt annan energi än att göra dito med en cappuccino. Jag leker med tanken på att hälla ner drycken i en papperskopp.
Korv med mos går för den riktigt hugade (maila mig om du vill veta var) att pressa ner till 49 kronor – inklusive räksallad! Och det finns faktiskt några museer med gratis inträde kvar. I varje fall för dig som är intresserad av Stockholms historia. Det är jag inte, men om du vill veta mer om Stockholms gamla stadsmur så är det återigen bara att maila.
I slutet av ”Stalker” når vår hjälte sin resas mål: ett rum där det sägs att man får alla sina önskningar uppfyllda. Hade jag gått in där vet jag vad jag fått. Smashburgers och en stor stark för 169 kronor.
Missa inget från GP Världens gång!
Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
