Maria Näslund: Recension: Fyra nya deckare för de orädda

David Lagercrantz visar sin humoristiska sida i hajpad uppföljare, norsk debut följer en seriemördare med kartintresse och en kriminalroman skriven av mor och son som inte bör läsas ensam i sommarstugan. Maria Näslund recenserar fyra nya deckare för sommarens final.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS
|

”Memoria” av David Lagercrantz, Norstedts

Dynamiska duon Hans Rekke och Micaela Vargas är tillbaka för ett nytt äventyr i David Lagercrantz Sherlock Holmes-inspirerade deckarserie. Efter att överklassprofessorn och förortspolisen hittat varandra och löst ett fall tillsammans i första boken, ”Obscuritas”, tar uppföljaren vid när de fått sitt nya uppdrag. En kvinna som förklarats död många år tidigare dyker upp på en nytagen semesterbild från Venedig och kvinnans make kämpar för att någon ska tro honom. Vargas och Rekke anar att han har rätt, men de anar knappast vad konstaterandet ska få för konsekvenser. Frågor kring bilden sätter i gång stora rörelser som även väcker Rekkes ärkefiende sedan barndomen, Gabor Morovia.

ANNONS

På flera sätt flyter ”Memoria” lättare än första boken; det långa introducerandet av huvudpersonerna och deras skilda världar är avklarat och vi kastas rakt in i handlingen. Vargas har blivit inneboende hos professorn men det betyder knappast att allt är frid och fröjd. Rekke har trillat ner i sitt svarta hål igen, medan Vargas oroar sig för sin kriminella brors förehavanden. Musiken spelar åter en viktig roll – läs och lyssna till första kapitlets subtila men samtidigt brutala tonartssänkning – men här är det främst schackspelet som sticker ut och står för avgörande drag i intrigen. På slutet serveras vi en aptitretare till nästa fall och bok när en kvinna ringer på hos Rekke och ursäktar sitt ärende med orden: ”Det kommer att låta som rena kriminalromanen.”

Han har humor också, den där Lagercrantz.

”Det sanningen döljer” av Anna Tell, Wahlström & Widstrand

Efter tre svettiga bladvändare om förhandlaren Amanda Lund i olika internationella miljöer har Anna Tell landat i sina värmländska hemtrakter. ”Det sanningen döljer” inleder en ny deckarserie med brottsutredaren Hedvig Lilja i huvudrollen – en tuff och rutinerad polis med ett luktsinne som får omgivningen att darra. När en polis i Karlstad hittas mördad i sin trädgård kallas Hedvig in från Noa i Stockholm för att stötta utredningen tillsammans med den yngre och inte lika erfarna Samir. På plats verkar många övertygade om att mordet har koppling till en pågående operation kring vargjakt, men spåren är knappast entydiga. Parallellt följer vi också ett fall där en ung man försvann spårlöst under sin militärtjänstgöring 25 år tidigare, vilket hans nu vuxna dotter börjat att nysta i.

ANNONS

Tell är alltid noggrann med detaljerna – det gäller allt från hur man laddar ett vapen till hur ett ansiktsuttryck kan berätta mer än tusen ord – och det gör varje scen trovärdig. Precis som i tidigare spänningsromaner laddar hon sin berättelse med pulshöjande sträckor, men tar sig här också tid att fördjupa sig i polisarbetet och relationer mellan kollegor. Utredningens alla delar blir intressanta i Tells händer och det finns flera personer i Karlstad som man vill lära känna bättre. Framför allt har författaren skapat en ny hjälte som är mycket lätt att tycka om. Hedvig Lilja, cool och smart 50-plussare med supersnok och avundsvärd pondus – henne ser jag fram emot att träffa igen.

”Lånaren” av Camilla Grebe & Carl-David Pärson, Wahlström & Widstrand

Camilla Grebe tillhör de modigare bland populära kriminalromanförfattare. När hon hittar en fungerande formel – och det gör hon ganska ofta – vågar hon ändå gå vidare och pröva nya stigar. Hennes spänningsromaner har just spänningen gemensam; för övrigt skiljer de sig åt med olika form, röster och tonfall. ”Lånaren” har hon skrivit tillsammans med sin son Carl-David Pärson och det är en berättelse som inleds ganska deckartypiskt: en polis med dålig impulskontroll förflyttas till en håla där man sysslar med kalla fall. Därefter tar historien ganska snabbt fart för att landa i något betydligt mer oförutsägbart och kanske också övernaturligt.

ANNONS

Polisen, som heter Alba, upptäcker snart att det är en hel del mystiskt förknippat med Sundby, stället där hon hamnat med ett nästan öde polishus som arbetsplats och med en äldre man som enda kollega. Inte långt därifrån ligger en gård där en familj hyr ett hus för att försöka leva vidare efter att de förlorat en femårig dotter i en olycka. Det lantliga livet vid skogen känns till en början bra, men det dröjer inte länge förrän oförklarliga och otäcka saker börjar hända i huset. Dessutom uppför sig grannparet, som de hyr huset av, mycket märkligt.

Författarna låter berättarjaget växla mellan Alba och Marika, mamman i familjen, och intrigen drar sakta men säkert kvinnorna mot samma plats. Men vad är verklighet? Och kan man lita på tid och rum? Det är en kuslig thriller som är svår att släppa – och kanske inget man läser ensam i sommarstugan.

”Kartografen” av Anette Hemming (översättning Kalle Hedström Gustafsson), Modernista

Titeln är onekligen lockande och faktum är att kartor spelar en ganska stor roll i denna norska deckardebut. En frånskild tvåbarnsmamma upptäcker ett papper hemma med en planritning över rummet hon befinner sig i – med ett rött kryss på en särskild plats. Nästa dag hittas hon mördad just där. Exmannen är bortrest med parets två barn och kriminalkommissarie John Persvik står utan tydliga spår och motiv. När nya kartor börjar dyka upp hos andra personer i offrets bekantskapskrets uppstår panik.

ANNONS

Romanen berättas i två tidsplan och i återblickarna till 1999 får läsaren lära känna den svårt mobbade Robert. Han bor med sin mamma och lillasyster i en sliten lägenhet där han helst ägnar sig åt att rita kartor. Kartor över skolgården där säkra och osäkra områden markerats, kartor över lägenheter och speciella platser och inte minst kartor som påminner om jobbiga händelser. Pappan har förlorat livet till sjöss och mamman flyttar sig sällan från sin plats i soffan. När en tjej oväntat ler mot Robert i skolan en dag förändras allt och han kan inte sluta att tänka på henne.

Hemming lyckas knyta ihop sin historia som till en början verkar ganska förutsägbar och hon skapar en obehaglig stämning som följer med hela vägen. Här passerar många personer och röster men det är berättelsen om den kartritande Robert som är bokens styrka. Utsattheten, både i hemmet och utanför, är skickligt skildrad i scener som är svåra att glömma och det är också här den egentliga spänningen byggs upp.

Läs mer i GP Kultur:

LÄS MER:Recension: ”Välkommen till Tall Oaks” av Chris Whitaker

LÄS MER:Fyra finfina deckare för sommaren

LÄS MER:Fyra deckare att läsa i hängmattan

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev

GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.

ANNONS