Det är lätt att falla i samma grop som författaren till ”Du sköna nya vård”, DN-journalisten Anna Gustafsson, gör, när jag försöker skriva denna recension. Boken innehåller en serie reportage och intervjuer som tillsammans utgör ett gediget bokslut över den långtgående vårdvalsreformen i Stockholm. Gustafsson, liksom jag, har stundvis svårt att sålla bland de hårresande fallbeskrivningar av allt som blev fel och dumt och raka motsatsen till vad marknadsteorierna utlovat.
Vad är värst? Hur vårdvalet ledde till att barnavårdscentraler i ekonomiskt utsatta stadsdelar fick lägga ner medan innerstadskartan blev prickig av nyetablerade privatägda BVC:er med namn som ”Systrarna Söder” (som också erbjuder barnvaktningstjänst och mysig lokal för barnkalas)? Hur landstinget sålde vårdcentralen Serafen för 700.000 kronor till läkargruppen, som bara fyra år senare sålde den vidare till en vårdjätte för 20 miljoner kronor? Hur nätläkarbolagen lockade med omedelbar läkarkontakt för besvär som myggbett och tentaångest — med skattebetalarnas medel? Det är svårt att välja, och lätt att bara fortsätta att stapla upprörande exempel i en växande bevishög.
Gustafsson ska ha en eloge för de hyllmeter av politiska protokoll hon måste ha tuggat i sig för att kartlägga den process som ledde till att privata vårdgivare fick etablera sig fritt och skicka hela notan till det allmänna. Genom fotarbete och talrika intervjuer levandegör hon konsekvenserna av reformen. Bevisningen räcker gott och väl för att konstatera att det som av borgerliga politiker lanserades som en frihetsreform för patienterna främst blev en frihetsreform för vårdföretagarna. När politikerna avsade sig rätten och ansvaret att fördela vårdresurserna skedde snart en rörelse bort från behovsstyrd vård och närmare efterfrågestyrd vård.
Denna bok avtäcker flera dolda mekanismer liknande den ovan, ökar vaksamheten och skärper blicken hos alla som vill slå vakt jämlik och behovsstyrd vård.
Valet 2022 skedde ett maktskifte i region Stockholm och den nya majoriteten har raskt börjat avveckla vårdvalen. Boken handlar alltså främst om en i tid och rum ganska begränsad ideologisk strid om vården. Ändå är den angelägen läsning. Gustafsson lyckas, utifrån exemplet Stockholms vårdval, beskriva de kraftfulla och mer generella underströmmarna som styr oss bort från Hälso- och sjukvårdslagens portalparagraf om vård efter behov. En viktig sådan är den återkommande utsagan om att privat vård skulle avlasta den offentligt drivna vården, samt konkurrera om patienterna.
Vårdvalet i Stockholm lärde oss att den konkurrens som uppstod snarare gällde vårdpersonalen. Bekväma arbetstider utan nattjourer och helgpass, samt högre löner, lockade till sig de mest kompetenta yrkespersonerna från sjukhusen till mottagningar ”på stan”. Erfarna obstetriker, mästare på urakuta kejsarsnitt, satte sig och gjorde okynnes-ultraljud på privata mottagningar. Kvar stod juniora kollegor med de urakuta snitten och otillräcklig handledning. Hela idén om ”avlastning av den offentliga vården” bygger på den falska premissen att det skulle finnas en betydande reservkapacitet av läkare och sjuksköterskor. Det gör det inte, varför det som säljs in som en avlastning av den offentliga vården i själva verket blir en utarmning av dess viktigaste resurs.
Denna bok avtäcker flera dolda mekanismer liknande den ovan, ökar vaksamheten och skärper blicken hos alla som vill slå vakt jämlik och behovsstyrd vård. De regionråd som häromdagen deltog på BB Gårdas öppningsmingel, lät sig imponeras av de fina lokalerna och den trevliga stämningen och glatt bidrog med sina pratminus till den helprivata verksamhetens marknadsföring har uppenbarligen inte läst den (möjligen undantaget Liberalernas Pär Lundqvist, som intressant nog var den enda av de intervjuade politikerna på minglet som uttryckte oro över ojämlik vård).
Den fråga som kvarstår efter läsningen är huruvida vårdvalsreformen misslyckades på grund av politisk naivitet och feljusterade incitament, och därmed kan betraktas som en slags olycksfall, eller om reformens syfte i själva verket var att skapa privata förmögenheter. När Gustafsson försöker ställa frågan till arkitekterna bakom vårdvalet är det få som vill svara. Både Göran Hägglund och Filippa Reinfeldt avböjer intervjuer. De har gått vidare, och det var ju så länge sen. Deras tystnad är illavarslande.
Cecilia Verdinelli är frilansjournalist och läkare.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Vi får aldrig sluta räkna de dödade barnen i Gaza
LÄS MER:Det finns fler skäl till att Ulf Kristerssons möte urartade
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
