Ibland är det svårt att svara på vad en diktsamling handlar om. Så är det nu. Jag skulle kunna säga att Ulf Erikssons ”Dags!” handlar om att tiden går, för det gör den, men det gör inte en komplex diktsamling rättvisa.
”Dags!” är uppdelad i delar som ”KÄR LEK” och ”RUM OCH RYMD”. Delarna har inte uttryckligen med varandra att göra, vilket för en samtida diktsamling är ovanligt, även om de såklart hör ihop ändå: de förenas genom den mänskliga erfarenheten av att livet obönhörligt rör sig framåt men att tanken rör sig i alla led. Snarare än att dikterna följer på varandra går de i dialog med varandra, vilket förstärker känslan av tidens och tankens uteblivna kronologi. Kanske hade diktsamlingen lika gärna kunnat läsas baklänges.
Ulf Eriksson har ett gediget författarskap bakom sig, både som prosaist, poet och essäist. Tiden och tingen, som också utgör motiv i ”Dags!”, känns igen från Erikssons tidigare diktsamlingar, och titeln rum och rymd är inte heller ny. Titeldikten ”Dags!” går i dialog med dikten ”Det är dags” från diktsamlingen ”Byggnad med kreatur”. På så vis sträcker sig diktsamlingen utanför sina egna pärmar, och snarare än en sluten enhet blir den del av en större helhet.
Min känsla är att ”Dags!” består av breda penseldrag både vertikalt och horisontellt
Det finns genomgående en kompromisslös rörelse framåt, och samtidigt en kompromisslös rörelse i sidled, när två helt olika bilder ofta återfinns i tät följd, som i dikten ”minutiöst molnskåderi”: ”Om våren ändrar insidan / av ögonlocken färg / blir mer brandgula.Där // kommer drivande, som / gisseldjur i urhav, ett rikligt / sortiment av fenomen. Somliga...//”
Nostalgisk kontemplation riskerar alltid att slå över i sentimentalitet, och Eriksson är där och nosar, men helt slår det inte över. Snabba motivskiften och insiktsfulla formuleringar håller sentimentaliteten borta. Som slutraden i dikten ”barndom”: ”Jag är kallad att / växa upp och bli någon jag inte känner.”
Min känsla är att ”Dags!” består av breda penseldrag både vertikalt och horisontellt. Därmed blir boken – inte bara på grund av motiven rum och rymd – just rymlig för sin läsare. Ett slags poesins katedral.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Recension: ”Madonna – rebellen” av Mary Gabriel
LÄS MER:Recension: ”Mina män” av Victoria Kielland
LÄS MER:Recension: ”Vemod undercover” av Jan Gradvall
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
