Mycket här i livet handlar om att välja sina strider.
Det insåg redan den koleriske hotellägaren Basil Fawlty när han valde att hantera sina tyska gäster genom att dra ett streck över historien och försöka tiga sig igenom deras vistelse. Det gick så där. ”Don’t mention the war” och så vidare.
Jag kommer att tänka på detta, det kanske bästa avsnittet i John Cleeses underbara humorserie (som snart fyller 50 men just nu inte finns att streama någonstans), när jag tittar på den nya säsongen av ”Allt för Sverige”.
Detta är alltså programserien där tio högljudda svenskamerikaner stövlar runt i sina förfäders stilla hembygder, tills en av dem vinner och får dela på en smörgåstårta med stela svenska släktingar. Ofta har de då även mött raggare, sett älgar bada och fallit i hejdlös gråt vid någons stenmur.
Som ni förstår är detta också SVT:s kanske märkligaste programserie. Med världens just nu märkligaste människor.
En av dem är Trent Rydberg (Rajdbörgh) från Kansas.
Vi kan nog utgå från att SVT fått be i alla fall hälften av årets amerikaner att lämna sina Trumpkepsar hemma.
Den före detta militären Trent Rydberg ”går gärna på loppisar, påtar i trädgården, är politiskt konservativ och tror på rätten att få bära vapen”. Jaha, se där. Trent gillar gurkor och gevär. Och republikaner.
En udda fågel? Nej, inte alls. Faktum är att sex av årets tio svenskättlingar i programmet beskriver sig som ”djupt troende” och/eller kristna republikaner.
Som Trents kompis pastor Joel, som vill sprida ”goda värderingar” till unga, och Maybeth som är väldigt engagerad i sin församling eller Shérie Helland, en före detta militärfru som nu jobbar på ett kristet hästläger.
För många av dessa moralkonservativa evangeliska protestanter har tron på Jesus och USA sedan länge smält ihop, och i presidentvalet 2024 röstade drygt 80% av dem på republikanerna.
Vi kan nog utgå från att SVT fått be i alla fall hälften av årets amerikaner att lämna sina Trumpkepsar hemma. För Trent och ni andra, you ain’t in Kansas anymore.
Det är klart att SVT gör vad de kan för att överbrygga detta gap mellan våra folk
Det blir alltmer tydligt att alltför många amerikaner har allt mindre gemensamt med allt fler svenskar. Eller för att uttrycka det på ett mer elegant, Winston Churchillskt vis: Aldrig har så få haft så många att tacka för så lite.
Det är klart att SVT gör vad de kan för att överbrygga detta gap mellan våra folk. Men det är och förblir en ocean mellan svenskar och amerikaner.
Faktum är att avgrunden inte har varit så här bred sedan Olof Palmes USA-kritiska jultal efter bombningarna av Hanoi 1972.
Då frös Richard Nixon de diplomatiska förbindelserna, förklarade den svenske ambassadören i Washington som icke önskvärd och kallade vår statsminister för ”that Swedish asshole”.
Nixon begärde dessutom en formell ursäkt och ville att Palme skulle kalla honom för ”en fredsledare”. Likt USA:s nuvarande chef ansåg sig Richard Nixon nämligen vara en fredspresident, inte minst efter det att hans utrikesminister Henry Kissinger tilldelats Nobels fredspris 1973 – detta pris som Donald Trump numera är så förtjust i.
För ja … ständigt denne Trump.
Men i den här programserien tiger man om den amerikanske presidenten som just nu demolerar Vita huset.
Även om hans administration lyckats få till ett bräckligt eldupphör i Gaza – en i grunden god sak – är det såklart The Donald som också gör att ”Allt för Sverige” skaver så förbannat.
Men i den här programserien tiger man om den amerikanske presidenten som just nu demolerar Vita huset.
I den här programserien ställer man inga obekväma frågor.
I den här programserien kommer alla undan politiken. Och jag fattar ju varför.
Just nu är det så lätt att gilla de högljudda, älskvärda och väldigt osvenska amerikanerna. Till och med Trent känns som en hyvens kille.
Men vad händer om SVT på riktigt skulle snacka Trump med honom och de andra? Tänk om våra charmiga amerikaner också tycker det är en god idé att ta över Grönland och förnedra Ukraina?
Då finns det inget tv-program kvar. Då vill ingen titta på ”Allt för Sverige” längre. Då blir avståndet oss emellan omöjligt att överbrygga. Så … don’t mention the war.
För som Basil Fawlty också sade: ”We’re all friends (for) now”.
