Vid första anblick ser det ut som ett blackface. Mannens ansikte är täckt av chokladsås, hans hår vitt av mjöl. Jag scrollar vidare och ser en annan man, också han i medelåldern, med ett korvbröd fasttejpat i pannan. Han har två tamponger i munnen.
En ganska vanlig syn för den som hänger på Tiktok. Vi kan kalla dem internetarbetare, de som i utbyte mot pengar utför olika mer eller mindre förnedrande uppgifter medan de sänder live. Andra gånger gör de inget mer än att uppmana sina följare att “tappa på skärmen” och skänka diverse “gifts” (en slags Tiktok-valuta, som köps med riktiga pengar och går att lösa in som riktiga pengar). Denna typ av innehåll premieras av appens design och utformning. Användare kan tävla med varandra om vem som får flest gifts, vilket onekligen sporrar de som tittar att delta i leken genom att satsa pengar. Det skulle kunna kallas för tiggeri, med den inte så obetydliga skillnaden att den som tigger delar mugg med ett av världens största techbolag.
Fenomenet, att få donationer av sina tittare under en livestream, är inget nytt. Twitch, en webbplats för direktsänd videoströmning, lockar sina användare med en väg bort från fastanställningens bojor. Så länge de skapar innehåll kan de, i teorin, tjäna sitt levebröd genom reklamintäkter och prenumerationer. Tyvärr på bekostnad av trygghet och grundläggande rättigheter. Vad som sticker ut med Tiktoks internetarbetare är bristen på innehåll, deras livestreams erbjuder sällan mer än en direkt inblick i den brutala tristessens vitöga. Det hela hade varit lätt att raljera över, men det vore att bortse från de materiella villkor som med all säkerhet ligger bakom trenden.
Det skulle kunna kallas för tiggeri, med den inte så obetydliga detaljen att den som tigger delar mugg med ett av världens största techbolag.
Jag påminns om “Prekariatet” som spelades på Intiman i Malmö våren 2020. Pjäsen byggde på riktiga Malmöbors berättelser, och följde fem personer som alla var offer för bemanningsföretag, visstidsanställningar, och slavliknande arbetsförhållanden. En jobbcoach, en journalist, en Amazon-säljare, en städare och en nyanländ.
“Prekariatet” visades när ordet gigekonomi var på allas läppar, personifierad av de rosa Foodora-buden som natt och dag levererar hämtmat i brist på bättre alternativ. Efter Sydsvenskans wallraffning på företaget fick många upp ögonen för hur det är att vara del av denna allt växande samhällsklass (18/10/20). De som på grund av osäkra anställningsförhållanden lever i ett tillstånd utan trygghet och förutsägbarhet, för vilka konsekvenserna både är ekonomiska och psykiska. Kanske är det nu dags att inkludera internetarbetarna i denna gemenskap.
Det går inte att sätta likhetstecken mellan ett cykelbud och en Tiktok-användare i termer av utsatthet, men de två har onekligen något gemensamt. Båda utnyttjas av företag som lockar med lovord om frihet och oberoendet från kontorstider. För den senare hägrar även drömmen om ett roligt, kreativt jobb där vinstpotentialen är oändlig.
För visst finns det solskenshistorier om hur dansande tonåringar plockats upp av precis rätt algoritm för att säkra finanserna en bra tid framöver, men likt vilken annan ekonomi som helst tillhör de den enda procenten. Andra fortsätter att kleta chokladsås i ansiktet för sin egen, men framförallt Tiktoks, vinning.
LÄS MER:Varför röstar inte generation Greta på Miljöpartiet?
LÄS MER:Varför syns inga arbetare i offentligheten?
LÄS MER:Världen är för allvarlig för kändispolitiker
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv. För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
