Kring min vallokal i Stockholms demoniserade Järvaområde blev Liberalernas, Moderaternas och Sossarnas affischer regelbundet vandaliserade den senaste månaden. Floskler klottrades över med svordomar och biologiskt tveksamma könsorgan, partiledare fick vampyrtänder och clownnäsor. Nyans var ett av väldigt få partier vars affischer jag aldrig såg vandaliserade.
Några kvällar innan jag röstade fick jag för mig att genomlida TV4:s partiledardebatt, den som såg ut som en korsning mellan en frågesport och ”Hungerspelen”. Ulf Kristersson började i sedvanlig ordning skylla allt möjligt på invandring: segregation, trångboddhet, den sista säsongen av ”Game of Thrones”. Magdalena Andersson, vår statsminister som ondgjort sig över Chinatowns och Somalitowns, svarade att det var tack vare Socialdemokraterna som vi i Sverige nu har en av Europas stramaste migrationslagstiftningar.
Problembeskrivningen ifrågasattes överhuvudtaget inte, men det var i alla fall inte Magdalena Anderssons fel att vi har så många invandrare. De kunde lika gärna haft på sig t-shirts som uppmanade det svenska folket att rösta på SD. Jimmie Åkesson behövde bara hålla sig från att sjunga en vit maktsång om Olof Palmes mord för att gå segrande ur studion.
För tiotusentals individer fanns i söndags ett annat alternativ: Nyans, som talar till invånarna i Rosengård, i Rinkeby, i Biskopsgården, istället för att tala om dem.
Det är inte den första valrörelsen där vi med utomeuropeisk bakgrund behandlas som smuts, och det lär tyvärr inte vara den sista. Vi är enkla att ha att göra med: de flesta av oss kommer rösta rött hur vi än behandlas. Vad ska vi annars göra?
För tiotusentals individer fanns i söndags ett annat alternativ: Nyans, som talar till invånarna i Rosengård, i Rinkeby, i Biskopsgården, i stället för att tala om dem. Partiordförande är Mikail Yüksel, som en gång i tiden velat starta ett ungdomsförbund för den ultranationalistiska turkiska organisationen Grå Vargarna och som uteslöts från Centerpartiet för sitt fortsatta samröre med denna fascistgrupp.
Hans parti kännetecknas av absurda motsägelser: de vill förbjuda koranbränning men vill samtidigt bränna ner Lars Vilks skulptur ”Nimis” eftersom den är en symbol för ”islamofobi” (GP 13/10/21). De vill att landets minoriteter ska respekteras samtidigt som deras ledamöter ägnar sig åt antisemitiska konspirationsteorier, enligt en granskning som Sydsvenskan gjort (11/8). Och de är givetvis väldigt vänligt inställda till Erdoğans Turkiet, vilket de i och för sig inte längre är ensamma om i vårt Nato-suktande Sverige.
Det är minst sagt en bedrövlig utveckling. Nyans har lyckats kapitalisera på de andra partiernas beskrivning av invandrare som ett evigt problem, och vi ligger farligt nära en verklighet där SD sitter i regeringen. Samtidigt är det viktigt att påminna om att alla rubriker om hur bra det gick för partiet skymmer hur få röster de trots allt fick. De där 30% av rösterna de fick i Rosengård centrum? 220 personer. Och 12% i Biskopsgården Norra? Blott 63 röster.
Vad som händer med Nyans i framtiden får vi se. Sverigedemokraterna har i alla fall bidragit med en behändig handlingsplan över hur man tar sig från mikroskopiskt missnöjesparti rakt in i Rosenbads hjärta.
LÄS MER:Nykomlingen Nyans kan ha avgjort riksdagsvalet
LÄS MER:Här är partiet Nyans starkaste fästen i Göteborg
LÄS MER:De som lever med gängkrigen röstar inte på SD
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
