Hynek Pallas: Nazismen ekar när Putin attackerar ”gaylobbyn”

När Putinregimen invaderar Ukraina och attackerar ”gaylobbyn” för att ”pervertera barn” ekar det av Nazityskland. Många gillar att se intellektuella och konstnären som demokratins ryggrad, men ser man till historiens diktaturer så är det inte så enkelt, menar Hynek Pallas.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS
|

Man undrar vad personalen på Tretjakovgalleriet i Moskva tänkte när de tidigare i februari fick en ny chef. Inte så att folk som från den ena dagen till den andra byts ut – eller försvinner – skulle vara något nytt i Moskvas historia. Men just därför. Att chefen för ett prestigefyllt konstmuseum ersätts med dottern till en tidigare FSB-chef – arvtagaren till KGB – skallrar av alla lik som finns i den ryska garderoben.

Den som vill bekanta sig närmare med de skeletten rekommenderas historikern Karl Schlögels ”Terror och dröm: Moskva år 1937” (eller den ryska filmen ”Kapten Volkonogov har rymt”). Men det var inte Schlögels bok chefsbytet fick mig att tänka på. Utan fjolårets mest vältajmade svenska publicering – Uwe Wittstocks ”Februari 33” (Nirstedt). Den tyske journalisten klipper ihop en mikrohistoria om den månad som det 1933 tog att ställa in rättsstaten och riva demokratin i Tyskland. Huvudpersonerna är författare: familjen Mann, Else Lasker-Schüler, Bertolt Brecht.

ANNONS

Med tajming menar jag inte att boken landade i den svenska valrörelsen, något kulturchefer och förläggaren gjorde poäng av. Det är inte så att jag underskattar hotet Sverigedemokraterna utgör. Men mottagandet av ”Februari 33” skulle nog ha handlat mer om dagens Ryssland. Som Wittstock själv skriver i en essä: Där finns samma ”imperialistiska maktanspråk, brutala förtryck av all slags opposition, personlighetskult kring den store ledaren, hat mot minoriteter och tanken på ett anfallskrig” (DN 20/12/22).

Man undrar om den svenska ytterhögern, som med sina drev mot sagoläsande dragartister gör gemensam sak med den ryska fascismen, är nöjd?

Redan 2008 – året efter Vladimir Putins tal i München som borde ha ruskat om väst lika mycket som händelserna i Berlin 1933 – tillägnade Schlögel sin Moskva-bok till ”de okuvliga medlemmarna i Memorial”. Människorättsorganisationen Memorial grundades 1989 för att granska Stalinårens brott. Den förbjöds av en rysk domstol 2021, stämplad som ”utländsk agent”.

I ”Februari 33” krossas individer med samma ord om ”destruktiva ideologier” och ”hot mot nationens värderingar”. Sedan november 2022, när Ryssland utökade en lag om ”gaypropaganda”, har självcensur och utrensningar som på Tretjakov intensifierats. Den tyske pastorn Martin Niemöllers dikt "Först kom de ..." från 1946 ekar när Putinregimen attackerar ”gaylobbyn” för att ”pervertera barn”. Man undrar om den svenska ytterhögern, som med sina drev mot sagoläsande dragartister gör gemensam sak med den ryska fascismen, är nöjd?

ANNONS

Många gillar att se kulturskapare som demokratins Atlasrygg. Men hos Wittstock är det intressantast när personer gör allt för att behålla lön och positioner. Det ter sig ju fjuttigt i backspegeln: Vad är det för nolla som lismar för Goebbels för sekreteraruppdraget i ett författarförbund!?

Men sanningen – ännu tydligare om man ser på de långa decennierna av kommunistiska diktaturer – är att flertalet intellektuella och konstnärer även under regimernas töväder valde att krypa, blunda och förhandla sig till bekväma liv. (De flesta som tror att de skulle agera annorlunda ägnar sig åt självbedrägeri). Dagens Ryssland, där demokratin var en kort parentes, är en produkt av att regimer har upprätthållits på det viset. Sådant går – som Karl Schlögel för övrigt visar i sitt på engelska pinfärska monumentalverk ”The Soviet Century” – djupare än en månads rättstatsdestruktion.

Därför är det svårt att gissa vart detta Ryssland ska ta vägen. Hur lång tid ett sådant samhälle en dag kan ta att rehabilitera. Men en sak är säker – när man om 90 år läser om månaden då Ryssland släppte loss blodbadet i Ukraina så kommer skulden vila tung även på kulturarbetarna.

Läs mer i GP Kultur:

LÄS MER:SD:s syn på konst borde få Tidökompisarna att reagera

LÄS MER:Dags för Sverige att erkänna det svarta England

LÄS MER:Min nationalism är bättre än din

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev

GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS