Mikaela Blomqvist: Missa inte konstnären som råkade tända eld på sig själv

Konstnären Waldemar Sjölander var alldeles för bökig för göteborgskoloristerna. Han levde ett liv som liknar en rövarhistoria, skriver Mikaela Blomqvist.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS

Göteborgskoloristen Waldemar Sjölander emigrerade till Mexiko 1946. Tillsammans med studiekamraterna på Valand, Åke Göransson, Ivan Ivarsson och Inge Schiöler, hade han målat tavlor med uppdrivna färger. Nu ville han resa dit färgerna fanns på riktigt. Om Mexiko hade han drömt sedan han i barndomens böcker, lånade på Dicksonskas folkbibliotek, läste om sjörövare och pirater som drack Jamaicarom.

Redan i Havanna träffade Sjölander en stuveriarbetare som var särskilt intressant: ”Han hade inte en sak på kroppen som var i samma färg: skorna var ljusgula, strumporna violetta, byxorna gröna, skjortan ljust skär med en orangefärgad slips och halmhatten var målad ljusblå.” En lyckoträff för en Göteborgskolorist! Lägg därtill att mannen skötte vinschen med fötterna samtidigt som han låg ner och rökte en cigarr. ”Jag hade aldrig sett något liknande” berättar Sjölander i Bo Petersons intervjubok ”Samtal i ateljén” (1980).

ANNONS

De hade en genomskinlig djävul med ett ormhuvud mellan sig

De första åren i Mexiko bjöd på en rad insisterande motiv. Som en debil pojke som var son i en betydande familj och åt hink efter hink med vattenmelon, på ett matställe där ingen vågade säga nej. Eller en man som hade för vana att strypa ormar medan de sov, för att inte slösa på ammunition. Och försäljerskor på marknaden som i hettan somnade över sina bord.

Sjölander sa sig ha fått malaria fem gånger inom loppet av några år, blivit stucken av flertalet skorpioner och druckit mängder med mezcal. Också feberhallucinationerna blev till konst. Vid ett tillfälle såg han två kvinnor stå och tala med varandra. De hade en genomskinlig djävul med ett ormhuvud mellan sig. Så fort målaren kvicknade till ritade han ur minnet vad han hade sett.

I essän ”Waldemar Sjölander – Återkomsten” (2023) framhåller konsthistorikern Jeff Werner att det konstnären berättar inte bör tas för kontant. Det gäller kanske särskilt historien om hur den stora målningen av hajfiskare, som ägs av Göteborgs Stadsteater, kom till. Omtöcknad efter bettet av en tarantella ska Sjölander ha råkat tända eld på sig själv när han fyllde på en spritlampa: ”Ansiktshuden och håret bara rullade ihop, det blev en rulle från midjan.”

ANNONS

En räddande indiankvinna strök äggvita över hans kropp och en läkare skickade honom till den avlägsna kustbyn San Blas. Där var han ordinerad att ligga i saltvatten i 14 dagar, dock inte på natten eftersom han då inte kunde se alla hajar som ville gå till attack. Det fungerade: ”Jag fick ett nytt skinn.” Sedan stannade han i djungeln i fyra månader till och målade bland annat tavlan av en hajfiskare, som precis har öppnat hajens buk för att ta ut levern.

Med tiden kom han uppleva det som falskt att alls framställa motiv

Den finns att se en vecka till på Konstmuseets utställning ”Den underbara färgen”, där Sjölander är representerad med ett fåtal tavlor. Ur göteborgskolorismens historia har han nästan skrivits ut. Jeff Werner noterar att det är anmärkningsvärt men tror att det beror på att Sjölander lämnade landet, att han uttryckte viss kritik mot göteborgskolorismen och att han var för kommersiellt framgångsrik – han visade upp sin swimmingpool i resereportage.

När Waldemar Sjölander berättar om sin tid på Valand med Tor Bjurström som lärare säger han att motivet då bara var en förevändning för färgen. Med tiden kom han uppleva det som falskt att alls framställa motiv. Han började sträva mot ett icke-figurativt måleri och försökte även skapa icke-figurativa skulpturer. Målet var att bli helt fri. Nu ville han att också färgen skulle vara abstrakt.

ANNONS

Läs mer i GP Kultur:

LÄS MER:Recension: ”Den underbara färgen: Göteborgskolorismen i nytt ljus” på Göteborgs konstmuseum

LÄS MER:Lydia Sandgren: Som att träffas av en eldpil rakt in i hjärtat

LÄS MER:Nej, SVT – allt bestäms inte av våra gener

Anmäl dig till Johan Hiltons nyhetsbrev

GP:s kulturchef Johan Hilton tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.

ANNONS